Skribent: Kicki Blom
Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 2003-11-11
Uppdaterad: 2008-07-04

Fem år efter skönhetstiteln fröken Sverige

– Jag är så kluven inför det här med utseende. I mitt fall så vann jag en tävling där både utseende och inre kvalitéer bedöms, men jag vet också att om jag inte haft utseende som talat för mig så hade jag garanterat inte vunnit. Min titel gav mig sedan möjligheter och kontakter som jag knappast hade fått om jag inte vunnit.
Men att samhället i stort ser ut så att kompetens och inre egenskaper i vissa fall räknas lägre är egentligen sjukt! Å andra sidan kan jag ju inte rå för hur jag ser ut, och jag vill utnyttja min gåva så länge det går. Ja, det är dubbelt.
 
Efter att ha pratat med Emma-Helena har mina fördomar om modell- och idrottsvärlden fått ett lite bredare perspektiv. Av henne får man nämligen alltid två sidor av varje mynt. Minst.
 
Vi träffar henne i den extralägenhet i Stockholm som hon delar med två andra tjejer. När hon inte är hemma i Östersund med pojkvännen sedan 10 år och tillika skidkungen Mathias Fredriksson vill säga. Det är snyggt, svalt inrett, och hon har fixat kaffe och bullar.
 
– Dom har ju ingen fika-kultur så här långt söderut, muttrar hon och sunds norrländske fotograf i djupt samförstånd.
 
Dom norrländska ränderna går aldrig ur. Och det är nog just den jordnära inställningen som gjort att Emma-Helena inte svävat i väg när det snurrat som mest omkring henne.
 
– Det första jag tänkte när jag hade vunnit fröken Sverige var praktiska tankar. Som att jag skulle vara tvungen att stanna kvar i Stockholm och att jag istället ville hem till Östersund. Och hur skulle jag göra med min socionomutbildning som jag var mitt uppe i? Det var så intensivt jag ville bara hem och andas ut.
 
Liten och vilsen
Istället kastades hon in i förberedelser inför Miss Universum-tävlingen på Trinidad och Tobago som skulle gå några veckor senare.
 
– Jag hade aldrig sett på mig själv som någon skönhetsfigur, jag var en idrottstjej, punkt slut. Det här med fröken Sverige var mest en rolig grej. Jag hade ingen aning om vad som väntade, så jag ringde till Annika Duckmark, som varit fröken Sverige några år tidigare, och frågade vad jag skulle ha med mig och på mig. Men det var ju också allt jag frågade om. Jag visste inte alls vad det skulle innebära känslomässigt.
 
Det var med tungt hjärta och många tårar som hon klev på planet på Arlanda.
 
– Jag kramade Mathias och grät och ville bara hem! Men så satt jag där alldeles ensam i stora världen på planet.
Ung men äldst
När hon kom fram fattade hon hur stort det var. Hon skulle representera Sverige i Miss Universum!
 
– Hur gärna jag än ville så gick det ju inte att åka hem då! Det var bara att köra racet.
 
Medan hon var ensam med några väskor, utan någon från Sverige med sig, hade hennes medtävlare flera koffertar med packning och team med läkare och annan personal.
 
– Dom var livrädda att något skulle hända så att de skulle missa tävlingen.
 
Och det visades ärr från skönhetsoperationer som de hade gjort. Jag trodde faktiskt att det var en myt, men det stämde faktiskt. Och alla var så unga! Jag med mina 24 år var bland de äldsta.
 
Det var bara tio som gick vidare till final och Emma-Helena var inte en av dem.
 
– Jag kan inte säga annat än att det var en stor lättnad när allt var över och jag fick åka hem.
 
Tillbaka till vardagen
Många är vi som undrar vad som händer med fröknarna efter att deras år på tronen är över. En del vill vara kvar i strålkastarljuset och lyckas, medan andra hamnar i skymundan. Emma-Helena har fått lite perspektiv på sitt år med tiaran på huvudet.
 
– Visst kändes det konstigt när jag lämnade över tiaran till nästa fröken Sverige. Någonstans for det genom huvudet att: Nu kommer ingen att vilja prata med mig längre eller vara intresserad av min åsikt. Nu är det hon som är i fokus. Det var lite som ett vacuum den där tiden. Jag kände mig mer vilsen då än vad jag någonsin gjort. Och även om alla i fröken Sverige-gänget sa att vi skulle hålla kontakten och att vi skulle ses som vanligt så blev det inte så. Det är egentligen en konstig effekt man förväntar sig att det ska fortsätta att snurra på, men allt stannar av när året är över. Det kan jag känna av fortfarande när det blir väldigt mycket kring Mathias, och reportrarna ringer mig enbart för att fråga om honom… Äh, nu för tiden går det bra jag har mitt liv och jag vet att det är han som är i fokus just nu.
 
Tre jobb
Emma-Helena har en del att säga om organisationen kring fröken Sverige.
 
– Hela arrangemanget bygger på att man är ung och blåögd. Det skulle inte funka mer än ett år, för efter det har man lärt sig för mycket om branschen för att tillåta sig vara en bricka i ett spel. Men, sammanfattar Emma-Helena med ett skratt, jag fick i alla fall erfarenhet av att prata i en mikrofon! Eller ja, det var väl lite mer. Att prata inför folk kan jag säga. Och sen var det en bra möjlighet att skaffa kontakter.
 
Det var just kontakter som ledde till det jobb hon har i dag. Eller ett av dom jobb hon har…
 
– Jag jobbar som projektkoordinator på ett Irländskt företag och reser över hela världen. Och så har jag en hemsida tillsammans med en fotograf där vi förmedlar modeller. Plus att jag hjälper Mathias med affärer i hans företag.
 
Soffsemester
– Visst är jag privilegierad som får resa, men det är ett riktigt slit också. Ibland längtar jag efter ett sju till fem-liv. Jag skulle bland annat vilja sjunga i kör men det funkar ju inte nu.
 
Att sedan Mathias har kring 200 resdagar med träning och tävlingar om året, gör förstås att man undrar hur de kunnat hålla ihop så länge som tio år.
 
– Visst är det länge? skrattar Emma-Helena. Det har nog hjälpt till att vi levt som vi gjort. Ju mer man är ifrån varandra desto mer lär man sig att längta.
När vi väl ses så gör vi det! För oss är den bästa semestern att få ligga hemma i soffan och titta på tv tillsammans. Nu är det en period av våra liv där vi kan fara och flänga. Det blir ju annat när man blir fler.
 
Och det kanske inte dröjer alltför länge förrän tassande barnsteg kommer att höras i det Fredrikssonska - Nilssonska kället. Emma-Helena har i alla fall redan bestämt namn om det blir en kille.
 
Idrott bästa hälsoskolan
– Mathias ska tävla i minst tre år till innan han lägger av. Då har han varit med i A-laget i 13 år och ja, sen ska vi bo ihop och leva hemma båda två, hur nu det ska bli. Vi får väl åka iväg med barnen på semester och så, skrattar Emma-Helena. Vi kommer inte att vara en riktig familj förrän vi är minst tre, och en familj är jätteviktig för mig.
 
Vilket för oss in på barn och hur man överför sunda vanor till dem.
 
– Uppväxten är otroligt viktig för att få bra vanor för resten av livet. Mina föräldrar var alltid med när jag tränade. Jag började tävla i skidor när jag var åtta-nio år, och då var jag tvungen att äta bra mat och gröt till frukost för att fixa träningen. Och hela den sociala biten! Det var ju rena familjeträffarna varenda helg när föräldrarna till alla tävlande barn stod och hejade i spåren. Ja, jag ser ingen annan naturlig väg till ett hälsosamt liv än att hålla på med någon idrott. Det ger vänner, rutiner och bra matvanor. Och prestationen när man klarar något mål gör att man växer som människa. Det är det bästa man kan göra!
 
Löpträning
När man är vuxen och ska komma i gång då? Hur ska man få tid?
 
– Tid får man inte, den tar man! Jag har bara ett liv att leka med ibland får man tänka vad som är det viktiga och allvarliga i livet egentligen. Vem dör av att jag missat ett samtal eller ett möte? När jag är ute och reser har jag alltid löparskorna med, att springa är ett bra sätt att rensa huvudet och hitta lösningar på saker. Som en bonus får man se staden. Fast det var lite svårt i Venedig som jag precis kommit hem från. Det är mest smala gator med återvändsgränder, så folk trodde nog att jag var lite knäpp när jag sprang där fram och tillbaka, skrattar Emma-Helena.
 
Ett annat bestyr med resandet är kosthållningen. Maten är viktig för Emma-Helena, inte bara för att stilla hungern.
 
Tappade mensen
– Om jag låter lite kort när Mathias ringer frågar han alltid ”har du ätit?” bara för att jag blir så sur om jag inte får mat regelbundet, skrattar Emma-Helena. Jag blir liksom helt desperat och får tunnelseende om jag inte äter ordentligt.
 
Annars är hon vän med sin kropp och har hittat sin trivselvikt. En kort period när hon ville komma med i en modellagentur gick hon ner några kilo.
 
– Som en bieffekt ville jag se vad det kunde leda till i mitt idrottande hjärtat är ju gjort för en större kropp än den magra, och då kan man prestera bättre. Det var så att folk började fråga om jag inte började bli lite väl smal, och jag tappade mensen och fick en stressfraktur. Det var varningsklockan jag behövde. Det rörde sig om en kort period innan jag insåg att detta var en för låg vikt för att jag skulle må bra. Ibland när jag tittar på friidrottstjejer kan jag tänka att ”hon har nog ingen mens längre”. Samtidigt är det svårt att leva ”normalt” på elitnivå det är deras jobb och dom har kroppen som sitt viktigaste redskap för att prestera på topp. Dom gör allt för att vinna. Det är inte så enkelt.
 
Konstigt att banta
Något annat som Emma-Helena ger ett bredare perspektiv till är skönhet och modellvärlden.
 
– Hm. Jag har aldrig varit så djupt beblandad i heltidsmodellers liv, men visst finns det folk som gör allt för att komma långt, och som späker sig för att få visa kläder. Det är verkligen synd om dom att ha sådana krav, men samtidigt förstår jag hur marknaden fungerar. Det är en väldigt liten grupp som visar dom här konstiga designerkläderna, som har en viss typ av kroppar. Det är ett specialyrke som inte alla passar för. Och faktum är att jag aldrig vägt så mycket som när jag var fröken Sverige!
 
Det kostar att vara i eliten, och lika lite som att alla passar att bli snickare eller professorer i konstvetenskap kan alla bli supermodeller.
 
– Så jag förstår inte riktigt dom som inte är modeller eller kan jobba med det, varför dom bantar sig magra. Och det är fel att gå på modellerna deras kroppar är framkallade av industrin. Överst i den pyramiden sitter dom som bestämmer och håvar in pengar på oss som går på alltihop. Vad som är hemskt är när det går så långt ner i åldrarna, när barn bantar. Usch, det är tragiskt, var ska det sluta?
 
Laddat ämne
– Jag brukar prata med mina syskonbarn om att det finns så mycket annat som är viktigare än det yttre. Det är ingen som vill vara med en om man inte är snäll och social, för vem vill sitta och prata med ett tomt skal? Och det vore väl en platt och tråkigt värld om alla vore lika, om man tänker på det ur ett samhällsperspektiv. Fast det är förstås inga tankar man har när man visar underkläder. Det är ett känsloladdat ämne det här med skönhet. I Sverige ska man nästan be om ursäkt om man ser fin och fräsch ut. Konstigt. Man borde vara uppskattad för den man är.
 
Och Emma-Helena tror ändå på ett slut på kroppsfixeringen som finns bland unga tjejer.
 
– Det kommer lite mulliga modeller emellanåt och det är bra. Och jag måste berätta om en flygvärdinna som jag såg för ett tag sedan. Hon var riktigt mullig och otroligt vacker! Hon motsvarade inga ideal om hur man ska se ut, men det lyste om henne och det syntes att hon var nöjd med sig själv.
För till sist är det ändå det som välmående och skönhet handlar om: Att vara nöjd med sig själv.
 
 
Fakta:
Emma-Helenas matdagbok för en dag
 
Frukost 8:30: 2 ½ dl A-fil och AXA müsli, banan, 2 dl juice, vatten.
 
Lunch ca 13:00: Grönsallad, tomat, gurka, 1 ½ dl ris, korvstroganoff, brödskiva med smör, te och kaka.
 
Middag 18:30: Tortillas med köttfärs, sallad och tilbehör.
 
Mellanmål under dagen: Frukt, kaffelatte och bulle… samt lite ”småätande” innan läggdags.
 
Dryck: Vatten, juice eller cola light.
 
Dietisten kommenterar:
Eftersom jag inte vet hur stora portioner Emma-Helena åt så är det svårt att göra en exakt analys. Men i stort sett tycker jag att Emma-Helena verkar få i sig bra mat.
 
Hon äter regelbundet och slarvar inte med frukost, lunch och middag. Frukosten innehåller mycket kalcium och C-vitamin. Men här får Emma-Helena i sig för lite mat, frukosten ska ge energi under hela dagen. Hon kunde därför ha lagt till ett ägg eller en fullkornssmörgås med magert pålägg.
 
Lunch och middag ser bra ut, men hade blivit ännu bättre om Emma-Helena hade plockat in lite fler grönsaker. Tomat, gurka och sallad innehåller mest vatten. Majs, morot och spenat hade varit bättre och mer näringsrika alternativ.
 
Att ta en bulle till kaffet är helt okej ibland och ger inte så många extrakalorier som man kan tro. Eftersom Emma-Helena tränar mycket behöver hon också äta tillräckligt.
 
För att komma upp i energi- och näringsämnen tycker jag att hon ska satsa mer på mellanmål. Jag rekommenderar en frukt och en fullkornsskiva med bra pålägg, två till tre gånger om dagen.
 
Fakta om Emma-Helena
Namn: Emma-Helena Nilsson.
Ålder: 28 år.
Familj: Pojkvännen Mathias Fredriksson.
Bor: Mestadels i Östersund samt Stockholm.
Yrke/sysselsättning: Har tre jobb förmedlar modeller på egna företaget emma-helena.com, är anställd som projektkoordinator samt jobbar i min sambos företag. Är utbildad socionom
Motionsform: Springer, åker skidor och går på gym.
Favoritmat: Oxfilé.
Den bästa bok jag läst: Inte utan min dotter av Betty Mahmoody.
Beskriv dig själv med ett ord: Målmedveten.
Motto du lever efter: Man måste våga för att vinna.
Det gör mig glad: När jag sätter upp mål och når dem. Självförverkligande.
Jag kan inte vara utan: Familj och vänner.
Vad betyder sund för dig? Att ta hand om sig själv, både fysiskt och psykiskt.
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
Inga kommentarer har skrivits än
Kommentera denna artikel