Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 6/6/2005

När maten fyller ett hål

Finns det någon bättre vän än chokladkakan? Chokladkakan ställer inga krav, den ställer alltid upp, är aldrig svår att få tag i. Den smakar otroligt gott och den gör en lugn och tillfreds. Ibland behöver man en vän, en vän som tar bort den där ensamheten, oron eller ledsamheten.
Övervikt, överätande och hetsätande är ett jättekomplext problem. En tredjedel av Sveriges befolkning är överviktig, och av denna tredjedel lider i sin tur en tredjedel av hetsätning. Det betyder en miljon svenskar.
 
När maten fyller ett hål
För många som hetsäter känns situationen rätt hopplös, och det är kanske inte så konstigt. Att försöka reda ut vad hetsätningen beror på kan många gånger handla om att rota i känslor som man helst vill slippa. Om det bara vore så enkelt som att börja träna, räkna lite kalorier och skärpa till sig hade det inte varit var nionde person. De flesta som hetsäter är faktiskt personer med stora kunskaper om mat och motion, och de är ofta smarta, högpresterande och framgångsrika.
 
Acceptera situationen
”I min familj har vi dåliga gener, så jag kan inte själv hjälpa att jag är tjock” ”Jag är sjukskriven på grund av min rygg och kan inte motionera” ”Jag är sockerberoende”.
 
Vissa människor tycks kunna äta vad som helst utan att gå upp i vikt, andra kan knappt titta på en kaka. Några verkar ha ett ständigt flyt i livet och lyckas med allt, andra är oturskorpar. En del har kroppsbyggnad som fotomodeller andra har skadat sig och hamnat i rullstol. Vissa är nöjda efter en chokladbit, andra efter två hela kakor. Livet är inte rättvist, så är det bara.
Ju förr man kan acceptera att man är den man är desto bättre. För att kunna åstadkomma någon förändring alls måste man kunna titta på sig själv och sin situation och säga ”så här är det”. Det handlar om att inse sina förutsättningar och identifiera vad man har att jobba med. Att konstatera utan att värdera.
 
Att acceptera sig själv på det här sättet är ett sätt att tala om för sig själv att man är viktig. Men det här handlar också om att förstå att det bara är jag själv som kan ändra på situationen. Okej, jag är tjock och jag har svårare än min syster att gå ner i vikt. Okej, jag äter en massa när jag är ensam. Okej, jag gömmer undan mitt lager av godis när jag får besök. Så här är det, och det är bara jag som kan ändra på det.
 
Bantning – ett slag i den egna magen
Många som hetsäter är också överviktiga, och även om det ligger något mera känslomässigt bakom övervikten är det just kilona som personerna i fråga kämpar emot i första hand. Det är ju de som syns.
 
De allra flesta har provat att banta. Flera gånger. Oftast fungerar bantningen ett tag och man känner sig jätteduktig. Tills något händer ett gräl, för många dagar med lågt blodsocker och så vidare – och man hamnar i frossandet igen. Och vad händer då? Jo, man säger till sig själv ”jag är misslyckad, dum, ful, fet, inkompetent och värdelös. Inte konstigt att jag aldrig lyckas, att ingen vill ha mig ...” Man säger saker till sig själv som man aldrig i livet skulle ha sagt till någon annan. Man gör sig själv illa.
 
Det här handlar ofta om att man tror att man är vad man gör, vad man presterar. ”Misslyckas jag med något är jag en misslyckad person”. Hos många människor med övervikts- eller hetsätningsproblem går det här automatiskt. Att bli medveten om detta är ett stort steg i rätt riktning.
 
Är det så här jag vill ha det – vart tog självkänslan vägen?
När man har blivit medveten om sin situation är det dags att fundera över om det är så här man vill ha det. Det är ju faktiskt så, att hur fet jag än är så består jag av mer än min fetma. Även om jag hetsäter ibland gör jag många andra bra saker emellan. Kanske borde jag titta på de delarna. Det gäller att flytta fokus till andra delar av sig själv. Vare sig det handlar om yttre attribut eller personliga egenskaper. Självkänsla är nämligen ingenting som är sant, den är inlärd!
 
Alla människor är svaga någonstans, någon gång, det är mänskligt. Men om jag bara fokuserar på mina svagheter blir det väldigt jobbigt. Tyvärr väntar många på att någon annan ska komma och förändra, eller säga ”du är okej, dina ögon är fina, din kropp duger”. Man väntar och väntar på att någon ska komma och bekräfta. Man blir beroende av andra människor för sitt eget välmående och kan inte själv styra.
 
Massage och chips, vad har de med varandra att göra?
Nästa steg på vägen är att tydliggöra när det är man tröst- och hetsäter. Är det när jag är ensam hemma, när jag är på väg till eller från jobbet, i sociala sammanhang, i samband med jobbet och så vidare. Utifrån dessa risksituationer kan man sedan fundera på orsaken samt utarbeta strategier. Väldigt många tenderar till exempel att äta när de är ensamma. Och kanske är de ofta det. Kanske har de ingen att prata med på kvällen, kanske saknar de en partner och någon att krama. Chokladkakan finns där. Och så äter man trots att själva behovet var sällskap och beröring, inte godis.
 
Ett annat exempel är om man har lyckats med ett framträdande på jobbet, fått en affär att gå i lås, lyckats snickra ihop den där hyllan eller tränat flitigt i en hel vecka – ja, då är man värd en belöning. Och för att ge sig den belöningen köper man en chipspåse, tar en kexchoklad på väg hem eller lagar en stor festmåltid. Logiskt? Nej, behovet var ju belöning, inte egentligen hunger eller energibrist.
 
Om man klarar av att observera sig själv på det här sättet försöker förstå sina tankar, identifiera vad man känner och vad man vill, ja då kan man också börja jobba med att utarbeta strategier för att hantera situationerna som leder till hetsätning. Finns det ett annat sätt att klara av ensamheten än att äta?
 
Kanske kan jag få lite beröring genom massage, eller ringa en kompis för att få prata lite. Kanske hjälper det om jag sätter mig i badet och njuter av hur det varma vattnet omsluter min kropp. Kanske kan jag belöna mig själv med en ny frisyr eller med en trevlig avkopplingskväll med vännerna.
 
Det handlar mycket om att hitta sin egen vilja och att kunna använda den: Eftersom det är mitt liv är det jag som väljer. Det är jag själv som tar ställning, jag gör mina val och är medveten om priset jag får betala.
Om man kan tänka så så tar man själv kontroll över sin situation och säger därmed till sig själv att man är viktig, att vad man själv säger och tycker har relevans. Man tar hand om sig själv. Och kanske, kanske minskar då också hålet man har att fylla.
 
Fakta:
Gemensamma faktorer för hetsätningsbenägna:
 
  • Omvärldsberoende. Man jämför sig hela tiden med andra.
  • Ovanligt stort kontrollbehov över sig själv och sitt liv. För många blir hetsätningen enda gången de tillåter sig att tappa kontrollen.
  • Finns till för andra. Andras behov är viktigare än ens egna.
  • Manipulativ mot sig själv och sin omgivning. ”Jag äter inte godis, bara när jag är ensam.”
  • Konflikträdd. Hellre än att ta en konflikt låter man sig köras över.
  • Högpresterande. Man är det man gör, får sitt värde genom att göra, genom att vara duktig.
  • Låg självkänsla. Känner inte sig själv riktigt, värderar inte sig själv särskilt högt.
  • Har tidigare varit utsatt för kränkningar. Har ej fått rätt till egna känslor, behov och egen vilja.
     
    Det är viktigt att titta på dessa kriterier utan att döma eller värdera detta är inte bra eller dåligt, det är en utgångspunkt. Om man känner igen sig på flera punkter kanske det finns saker man kan göra för att få må bättre.
     
    Källa: Kerstin Nyström, beteendevetare och diplomerad samtalsterapeut i psykoanalys. Driver det egna företaget Balsam i Gamla stan, Stockholm.
  •  
     
    Kommentarer på denna artikel
     
    4/24/2015 3:58:24 PM - anonym
    Behöver hjälp
    Alltid varit normal tills jag tog studenten.
    Exprimenterat med mat, ätit för lite, gått flera veckor utan att jag ätit mig mätt osv.
    Släppte på allt efter studenten och gick upp 30kg!!!!!!!!
    För 3år sedan tog jag tag i det och gick ner alltihop och kände mig fantastisk!
     
    Men som med allt annat gör jag allt eller inget.
    De senaste åren har jag pendlat i vikt men alltid kommit ner på min lägsta siffra hela tiden.
    Sedan juli förra året har jag inte tränat någonting, hetsätit och gått upp massor i vikt.
    Har inte vägt mig på ett halvår för jag vågar inte.
    Siffran skiter jag i, men det är hur jag känner mig som känns HEMSKT.
     
    Innan har jag bara
     
    7/13/2014 3:57:07 PM - ka
    gud
    nu är det såhär. jag är en tjej på 15 år. jag vägde 85 kg. och helt plötsligt blev ja sjuk. var på sjukan, fick någon vattenbaserad kost o började gå ner i vikt. ja blev så glad över de så jag fortsatte med liknande. jag kom ner till 38 kg. något hände sen, och ja började MOFFA i mig mat. från att vara rädd för varje lilla kalori. så moffade ja i mig allt ja såg. ända tills ja fick så ont i magen att ja knappt kunde stå. jag spyr upp de jämt. men ibland går det inte. o då hamnar ja på akuten med uppskurna armar.
    jag känner igen mig.. jag vill inte komma in i köket nå mer. smyg äta , och äta riktigt äckligt stora mängder mat.
    som typ 15 ppotatisbullar, 750g risgrynsgröt. 3 mackor 25 godisbitar. ALLT på en gång. det hände nyss. jag hatar att ja ser att ja gått upp i vikt. JAg får inte på mig mina jeans. och ja blir äcklad. visst ja behövde gå upp. men vafan. nu har de spårat ur. o ja kan inte låta mig sj äta mer.
    ush fy fan
     
    8/8/2010 3:38:26 PM - martina
    allt stämmer
    precis allt stämmer inn på mig, jag bara ökar i vikt heeela tiden, och det är sååå jobbigt, men har igen ork att göra något åt det. vill hjälpa andra då finns det igen tid övet till mig själv....
     
    7/16/2010 10:49:55 PM - ida
    that's how it is
    känner såå igen mig. Det känns helt hopplöst vissa stunder. Det har hänt nåt, man har mkt att tänka på, kan vara både jobbiga eller roliga tankar, men då blir det alltid likadant. Man går till kylskåpet för att hämta tex en macka. man fastnar vid pålägget som var så gott. äter sig mätt på det. tasr sedan den där mackan. sedan en till. men oj, justee jag hade ju godis hemma, och glass... Jag vet varje gång att det kommer sluta med att jag blir obehaglit mätt och får ångest. Men jag bryr mig inte om det när jag väl äter. för det är så jävla gott. så jävla underbart. så jävla avslappnande. tar bort alla tankar (dock bara för stunden), all rastlöshet försvinner osv osv. Men, det får bara jobbiga följder. Man går upp i vikt. tänke att det nu e meningslöst att försöka sluta med hetsätningarna eftersom jag nu redan är så tjock... Men ändå skulle jag så gärna vilja gå ner 5 kg, bli "nöjd", och fortsätta därifrån, med regelbundna måltider osv.. äter man regelbundet, tränar regelbundet så mår man otroligt bra. Men nu är det så att jag tidigare lidit av svår anorexi, så allt det här med att äta nyttigt och regelbundet och träna känns så överskattat. det blir att jag struntar i det totalt. Vill så gärna "bli smalare igen" men jag vet ju hur det slutade förra gången, så nu blir det att jag tröstäter istället. går upp ännu mer i vikt, långt över min idealvikt (vilket är ångest i sig) som gör att mina dagar består av ångest... ond cirkel, som jag inte önskar min värsta fiende...
     
    7/16/2010 10:49:45 PM - ida
    that's how it is
    känner såå igen mig. Det känns helt hopplöst vissa stunder. Det har hänt nåt, man har mkt att tänka på, kan vara både jobbiga eller roliga tankar, men då blir det alltid likadant. Man går till kylskåpet för att hämta tex en macka. man fastnar vid pålägget som var så gott. äter sig mätt på det. tasr sedan den där mackan. sedan en till. men oj, justee jag hade ju godis hemma, och glass... Jag vet varje gång att det kommer sluta med att jag blir obehaglit mätt och får ångest. Men jag bryr mig inte om det när jag väl äter. för det är så jävla gott. så jävla underbart. så jävla avslappnande. tar bort alla tankar (dock bara för stunden), all rastlöshet försvinner osv osv. Men, det får bara jobbiga följder. Man går upp i vikt. tänke att det nu e meningslöst att försöka sluta med hetsätningarna eftersom jag nu redan är så tjock... Men ändå skulle jag så gärna vilja gå ner 5 kg, bli "nöjd", och fortsätta därifrån, med regelbundna måltider osv.. äter man regelbundet, tränar regelbundet så mår man otroligt bra. Men nu är det så att jag tidigare lidit av svår anorexi, så allt det här med att äta nyttigt och regelbundet och träna känns så överskattat. det blir att jag struntar i det totalt. Vill så gärna "bli smalare igen" men jag vet ju hur det slutade förra gången, så nu blir det att jag tröstäter istället. går upp ännu mer i vikt, långt över min idealvikt (vilket är ångest i sig) som gör att mina dagar består av ångest... ond cirkel, som jag inte önskar min värsta fiende...
     
    1/5/2010 3:50:41 AM - hemlig
    varför vänta
    Hetsätning att inte kunna sluta i tid, och att bara ät allt som man ser, äta tills man inte nästan spyr.
     
    Jag blev så ledsen när jag läste detta. Mat är det härligaste som finns och det finns alltid där när man känner sig ensam. vet inte vad man ska göra när man känner sig ensam. Och ingen orkar prata med en på telefon. hur ska man träffa någon när killar föredrar smala tjejer. jag har försökt att gå ner i vikt i hela mitt liv. Jag vill inte gå ner i vikt för att killar ska börja se mig. Ett sådant hinder det har varit. Jag ska börja leva och njuta av livet. Jag ska köpa kläder i min storlek och jag ska fixa mig jag ska aldrig vänta tills jag gått ner i vikt.
     
    6/12/2008 10:51:40 AM - Eva
    Dags att leva
    Vad jag känner igen mig. Jag är också en matmissbrukare, de fågånger i mitt liv som jag inte har behövt fylla hålet i min själ med mat är när jag varit i en passion, antingen nyförälskad eller när jag hittade en ny hobby.Försök hitta något kul som får dig att må bra och som fyller din tid
     
    2/11/2008 8:36:55 PM - Lena C
    Självhjälpsgrupper
    Att gå i självhjälpsgrupper som OA (overeaters anonymus) eller liknande kan hjälpa. Där behöver man inte känna sig ensam.
     
    2/10/2008 2:01:23 AM - E
    Suck
    Ett av mina problem är att jag hetsäter. Jag kände till allt som stog i artikeln och även det som skrevs i föregående inläggen men lik förbannat kan jag inte slut. Har sökt hjälp på öppenpsyk men får ingen. Har även andra problem jag skulle vilja ha hjälp med. Trots det och några självmordsförsök så får jag ändå ingen hjälp. Det borde vara varje människas rätt att få hjälp tycker jag.
     
    9/18/2006 10:12:21 AM - Catharina
    Vad tungt du har det!
    Jag har själv hållt på att hetsäta, i några år... men det var i våras jag själv bestämde mig för att söka hjälp, jag ringde till sjukhuset och sa "- hej jag underar vart jag kan få tag på en psykolog att prata med" och så kopplade hon mig vidare, jag fick en tid, och började gå hos en kurator och en psykolog, det har gett mig jätte mycket. (Fick just kognetiv beteende terapi)Har fått lära migt att det är självkänslan det är fel på, och att jag vill fly från verkligheten eller de tankar som känns jobbiga, detta gjorde jag genom att äta... men ätandet skapade ju bara ett till problem, eftersom det ledde till ångest....
    Det som hjälpt mig mest är nog att, när jag mår dåligt, eller trycker ned mig själv, måste jag hålla mig undan från maten eftersom jag egentligen behöver prata om det jobbiga.. Maten är till för att ge kroppen näring, och kroppen mår inte bra av massa socker och fel fett... så börja älska din kropp, och ge den det den behöver... (ett tips.. läs lite om hur våran kropp fungerar tex: hjärtat...den är otrolig)... och se till att du har någon du kan prata med... Men viktigaset av allt "DU DUGER och ÄR älskad för EXAKT den du är"... DU har rätt att vara den du är i alla situationer, och om du är orolig vad andra ska tycka om dig om du gör som du vill, så är det deras sak... det är DU som ska må bra och känna dig FRI... Tycker om dig!
     
    8/5/2006 9:52:05 PM - Mia
    Mmm...
    Den här artikeln tål att tänkas på...
    Hetsäter jämnt själv..och vet inte varför..
    Är smal eller normalbyggd men genom åren byggs det på... önskar fler kunde uppmärksamma det här ämnet. Och jag undrar hur man får hjälp? Finns det ngn alternativ metod till Kognitiv beteende terapi?
     
    Kommentera denna artikel