| Skribent: Emma Abrahamsson |
A B C |
| Publicerad: 2005-09-05 |
Uppdaterad: 2008-06-27 |
|
 |
| Ensamhet |
| Det är kanske inte så konstigt att människor känner sig isolerade och ensamma, när vi tänker på hur samhället är uppbyggt. Vi bor i städer tillsammans med tusentals andra människor, utan att egentligen vara synliga för varandra. Det finns inget utrymme för omsorg om andra människor i den tidspress vi lever under och vi orkar sällan bry oss om någon annan än oss själva. |
| |
| Oändligt många människor känner sig ensamma. En del av oss är ensamma i den bemärkelsen att vi saknar familj, vänner och en kärleksrelation. Andra är inte ensamma till det yttre, men upplever ändå en slags tomhet i sitt inre. Att känna sig ensam är i första hand ett existentiellt problem. Existentiella problem vi upplever kan aldrig upplösas av en yttre kraft. Detta är enkelt att belysa genom att se att många människor har både familj, vänner och en kärleksrelation, men trots det känner en djup ensamhet i sitt inre. Ofta finner vi logiska, godtagbara förklaringar till vår upplevda ensamhet. Vi kanske saknar vänner, familj och/eller en fungerande kärleksrelation. Då ser vi det som en naturlig följd att uppleva ensamhet. Yttre omständigheter blir förklaringar till våra inre konflikter, vars ursprung i själva verket sträcker sig långt tillbaka i tiden. Precis som alla andra negativa känslor vi upplever i nuet, är ensamhet skapad under uppväxten. Vi har inte fått den bekräftelse och kärlek vi behövde som barn och lyckas därför inte utveckla en trygg relation med oss själva som vuxna. Resultatet blir en ständigt närvarande, obestämd saknad efter något, som vi hoppas kunna finna utanför oss själva. Vi tror och hoppas att den perfekta relationen kan göra oss fria från den inre saknaden, och i väntan på den rätta fortsätter vi att känna oss ensamma. Få människor är frivilligt ensamma, trots att deras stolthet hindrar dem från att erkänna det. Ensamhet förnekas ofta och förtäcks som självständighet. Utåt skyller vi kanske på att vi inte har hittat den rätta, när sanningen är att vi inte orkar engagera oss i en annan människa. Förklaringen till att vi aldrig lyckas skapa den relation vi drömmer om är våra egna konflikter – inte att vi omger oss med hopplösa personer. De personer du omger dig med just nu, är en exakt spegling av relationen du har till dig själv. I kärleksrelationer lever vi ofta i en illusion av hur vi själva och vår partner borde vara. Det är en hållning som snabbt gör oss till främlingar för varandra. De vanligaste konfliktkänslorna vi lider av är självhat, självtvivel och otillräcklighet. Ur dessa känslor föds rädsla för att komma andra människor nära. Vår inre röst hindrar effektivt alla chanser till närhet genom att säga: ”Det finns ingen som kan älska dig som du är.” Det vi egentligen längtar efter allra mest, blir det vi minst av allt drar till oss. Likt en självuppfyllande profetia hindrar vi andra människor från att komma oss nära. Självömkan tar lätt överhanden och skapar en uppgiven livshållning. Vi avskärmar oss från andra människor, och hoppas samtidigt att vi ska få vad vi behöver! Om du vill attrahera människor - utveckla dina grundläggande mänskliga egenskaper omtanke, empati, förståelse, godhet och generositet. Detta är vad äkta attraktionskraft handlar om. Det finns ingenting som utövar en starkare attraktionskraft än oaffekterad mänsklighet. Lägg alla falska idealbilder åt sidan och inrikta dig på att vara mänsklig, istället för att försöka framhäva sådant som egentligen inte är du. Snällhet är tyvärr en underskattad egenskap, som vi borde vårda och utveckla hos oss själva i mycket högre utsträckning! För att komma ur känslan av ensamhet är första steget att våga erkänna ditt behov av närhet till andra människor. Närhet skapar vi enklast genom att börja hjälpa och ge uppmärksamhet till andra människor. Det enda som krävs för att vi ska dra människor till oss och knyta band med dem, är att vi bryr oss om varandra i tanke och handling. Bygg alltså på dina inre, mänskliga kvaliteter och inrikta uppmärksamheten mer mot andra människor. Det är när vi fastnar i självupptagenhet och egofixering som livet blir tomt och meningslöst. Ta för vana att alltid fråga dig själv: ”Hur kan jag hjälpa till?” istället för: ”Vad tjänar jag på det?”. Uppmärksamhet, tid, kärlek, uppmuntran och omtanke är det värdefullaste du kan ge till andra människor. Artikeln publicerad i samarbete med www.mentalkraft.se |
| |
| |
| Kommentarer på denna artikel |
| |
| 5/8/2013 8:06:53 PM - John Doe |
| Att vara ensam blir man sjuk av |
| Jag är i princip helt ensam. Ingen i min familj hör av sig till mig. Min mor hörde jag något från senast för många år sedan. Min far likaså.Mina bröder hör jag heller inget från.Alla helger och storhelger sitter jag helt själv och detta är inte självvalt.Jag känner att ensamheten sakta men säkert gör mig sjuk både kroppsligen och själsligen.På min fritid tränar jag mycket. Jag har ett arbete som jag trivs med men jag kommer hem så är jag alltid helt ensam. Det ringer sällan eller aldrig i telefonen efter arbetstid. Min uppväxt är präglad av utanförskap, och då framförallt från mina föräldrar. De skilde sig då jag var cirka 3 år gammal.Min far slog mig ofta, han uppmuntrade mig aldrig. Alla andra barn i omgivningen var alltid bättre än mig på allt enligt honom.När jag var 16 år flyttade min far 40 mil från mig och jag blev själv kvar.Jag fick skaffa bostad så gott det gick. Fick ingen som helst hjälp av det sociala.De sa bara att det är mina föräldrars skyldighet att försörja mig, vilket de inte gjorde. Idag är jag snart 40 år. På utsidan syns det inte hur jag mår. Jag har troligen under alla år byggt upp en självsäker och kaxig fasad. Många säger att jag är burdus och hänsynslös. Att jag bara kör över folk. Jag hatar mitt liv mer och mer för varje år som går. Just nu är det enda som håller mig i livet mina barn.De träffar jag varannan vecka. Det enda jag verkar duga till är att låna pengar av eller om något annat ska göras.Alltid då det ringer någon bekant så vet jag att det är något som jag ska hjälpa till med, oftast handlar det om att låna något, pengar eller något annat. Jag ser ingen ände på detta. |
| |
| 3/27/2013 8:25:22 AM - ensamvargen |
| ensam är stark |
| Jag har lärt mig trivas med min ensamhet. Jag behöver inte andra för att göra rätt val för mig, men visst saknar jag ett tjejgäng att bara ha kul med ibland. |
| |
| 2/4/2013 3:49:19 PM - - Anonym.. |
| Jag vill bara tala ut.. |
| Ja, Jag är en av dom som blir utfryst, är ensam. Det har jag varit sen jag gick i ettan.. Det är de att jag aldrig har känt mig värd elr fin.. Jag har en sjukdom, som försötr typ halva mitt liv. Det är psoriasis för er som undrar.. Jag går i femman nu och har haft psoriasis sen jag var 4.. Tjejerna i klassen stänger mig utanför, flyttar på sig när jag sätter mig bredvid dom.. Dom liksom undviker mig.. Folk har aldrig accpterat mig för den jag är.. Jag kan inte rå för vrf jag fick psoriasis.. Ärligt talat så hade jag en bästis.. Men hon har slutat prata emd mig och blivit med i det ''populära'' gänget. Tillsammans så ger dom mig suckar och flinar och allt.. Jag är så ensam att jag sökt på google flera gånger om det minst plågsamma sättet att ta sjmord på.. Varje dag när jag sitter ensam för jag får inte vara med så tänker jag hela tiden |
| |
| 1/3/2012 10:47:21 PM - Miss |
| Spegling? |
| Bra artikel, men vad menas med att dom vänner man omger sig med nu är en spegling av relationen till sig själv? Så om man får en bättre relation till sig själv, väljer man andra slags vänner då eller blir relationen med dom man har bättre? |
| |
| 1/3/2012 10:33:12 PM - Miss |
| Spegling? |
| Bra artikel, men vad menas med att dom vänner man omger sig med nu är en spegling av relationen till sig själv? Så om man får en bättre relation till sig själv, väljer man andra slags vänner då eller blir relationen med dom man har bättre? |
| |
| 9/12/2011 8:31:04 PM - Åsa |
| Varför |
| Jag är nu drygt 50 år gammal. Jag lider av min ensamhet. Ingen ringer, mobbad och förtalad i perioder. Bra arbete och inkomst. Men hur komma ur min ensamhet och den skam jag känner över att inte ha något att berätta. Ibland hittar jag på att jag varit bortbjuden, det är tragiskt. |
| |
| 9/8/2011 11:02:15 PM - Den babylonska skökan |
| Det skeva är.... |
| Det handlar inte om "att ge och ta" det handlar om att GE och FÅ!! |
| |
| 9/3/2011 6:43:04 PM - Seagull |
| Vet Emma något om ensamhet och utanförskap? |
| Har jobbat som brandman i över femton år. Varit skyddsombud i sju... Kan bara säga att min erfarenhet är att de människor som först blir ensamma är inte de självupptagna och egofixerade. Utan det är ofta de som bryr sig, visar kärlek och omtanke. De som är självupptagna och egofixerade är de första att sätta sig på dessa människor. De är de första att utsätta människor som bryr sig för utanförskap! Varför är det exempelvis alltid den mobbade som får byta skola och inte den som mobbar? Varför är det synd om mobbaren medan den mobbade får stå får ensam utan omtanke? Läste på ett annat forum om ensamhet där någon inte tyckte om att bjuda ensamma på partyn. De var helt enkelt tråkiga människor som inte kunde tillföra något. Tala självupptaget uttalande och om att utsätta människor för utanförskap... Artikeln var så osmakligt skriven att den bara fick mig att känna mer ensam och ledsen... |
| |
| 9/3/2011 5:59:46 PM - Seagull |
| Vad är det här för skitsnack? |
| Vet personen egentligen vad ensamhet är? Vem kan man vara snäll och generös mot när man inte blir sedd eller hörd? Vad gör man när omtanken blir bemött med misstänksamhet? Vad gör man när man akut behöver närhet, känna att någon bryr sig? Känner som så många andra här att man har brytt sig större delen av livet. Visat omtanke och medkänsla. Har det blivit besvarat? Är det någon som ringer och frågar hur det är? Är det någon som frågar Hur man mår? Nej, man känner sig närmast som smittad av pesten... Just nu vet jag inte vem jag kan prata med, vem jag kan vara med. Har inga föräldrar eller någon själv som finns där. Inga vänner som... Jag mår illa, kan knappt andas. Gråter... Och så skriver någon om att ensamhet bearbetas bäst genom visad hänsyn, omtanke, närhet. Att man bryr sig... Om man är ensam. För vem visar man allt detta? |
| |
| 9/2/2011 7:40:09 PM - Våga |
| Våga |
| Tänk om vi som är ensamma skulle träffas och diskutera just ensamhet. Varför uppstår ensamhet? Finns säkert lika många orsaker som alla som är ensamma. Men hur ska vi bryta ensamheten är en fråga och ett svar som är värdigt Nobelpriset |
| |
| 8/5/2011 3:09:08 AM - Britt |
| Vad jag fann |
| Intressanta tankar i de senastekommentarerna. Jag är ensam och har under många år sökt ett svar på problemet. Idag känner jag att jag vill acceptera min livssituation. De senaste åren har vi kunnat se en större fokus på att människans problem finns i hennes inre. Och att vi kan göra något åt det om vi vill. Jag tror att vi nu testat dessa förklaringsmodeller till sitt slut och att förklaringen kommer att backa något för att landa på en mer human plats.Livet är som det är för den enskilde. Ibland beror ensamhet på en sak, ibland på en annan. Har själv bytt landsända under de senaste tre åren och upptäckte något nytt. Hemma, i storstan, känner jag att jag inte kan andas, dvs får inte plats på något vis. Medan jag på den andra platsen får plats.Inte sjutton berodde allt på mitt inre!Och det här med att snällhet och tolerans skulle dra människor till sig. Jag det gör det. Trasiga människor med problem. Eller människor som gillar vad du kan ge för att sedan dra dig vid näsan. Nej, jag tror det är mer subbtilt än vad skribenten påstår i sin artikel. Istället får man lära sig att inte vara så givmild och snäll mot alla. Känna in vem du kan dela med dig till och stänga för andra. Det är där en sundare balans finns. Är du snäll, omtänksam osv. kan en och annan tycka om dig medan de flesta ser en chans att vinna något utan insats. Resultatet blir att man får en erfarenhet som säger att det inte hjälper så mycket att vara snäll. Nej, ger du snällhet till 100 människor och 10 är tacksamma medan resten drar dig vid näsan, så verkar snacket om snällhet bara vara dumt. Men ger du snälllhet bara till dem som du själv sorterat in under facket "värdiga" kommer de flesta att visa dig tacksamhet tillbaka. Och då upplevs din snällhet som något vettigt.Världen är inte bara god. Man måste inse det och börja se om sitt eget hus. En sanning som gjorde ont men som börjar accepteras inom mig. Som man bäddar får man ligga, och bäddar man inte får man ligga där i röran. Det är nog dags för en ny "terapimodell", den som visar att varje människa är olik den andra. Att egoism och ondska finns. Avundsjuka likaså. Framträdande egenskaper som vi inte gärna talar öppet om. Att våra egna problem ofta växer sig större genom de människor vi möter. Att vi ska välja våra bekanta både i stort och smått. Åtminstonde inte ha kvar sådana som river ner vårt inre, sådana som får oss att ofta känna negativa känslor.Idag är jag kompis med mig själv. Har ett "övervakningsöga" över de människor jag möter och försöker sålla bort "olämpligt material" direkt, dvs de som inte svarar ganska omedelbart på min snällhet. Hellre drar jag till mig 1 människa som är värd min snällhet, än 100 som har det trevligt en stund, på min bekostnad. Jag skulle vilja säga: Försök välj dig själv, din ensamhet, och strunta i allt som sker där ute. Det är bara några få som skulle vara värd dig ändå. Lyssna inte till dessa terapeuter som pratar om att det är du själv som bygger din tillvaro. Du lever inte ensam här på vår jord. En blick, en kränkning, ett ouppfyllt löfte från en annan människa, är med och skapar din värld. Att säga att allt beror på din upplevelse är att säga att andra människor bara är illusioner för dig. Att de inte finns och att du lever i en fantasivärld. Jag testar ett måtto som jag just nu tror på: Jag kollar med mitt "övervakningsöga" om en person ger av sig själv. Dvs, svarar på meil, tar initiativ till kontakt emellanåt, berättar om sig själv och kan vara givmild. Kanske bjuda på något nån gång. Om inte är det bara att stänga ute den personen. Den vill säkert ha men ger inget tillbaka, är ointresserad av mig som person. Därtill hoppas jag det ringer varningsklockor när någon signalerar avundsjuka. Det slutar alltid med besvikelse över den människans uppförande gentemot mig.Jag har passerat 50 nu och mitt "nya" förhållningssätt känns rätt. Jag vill inte känna förlust, jag vill inte känna bitterhet, jag vill inte känna saknad, jag vill inte längta. Bara vara här och nu, med mig själv. Inget mer. Inga känslor som berör ämnet ensamhet. Livet är som det är. Inget säger att det hade varit annorlunda med en bättre start i livet. Jag vill vila i den känslan, känslan av acceptans. Inte i grämelse. Att känna grämelse hade säkert sin tid, en sätt att ständigt säga ifrån inom sig. Men att acceptera känns större. Som att ge upp med rak rygg. Ett inre lugn tar vid, utan ständig förhoppning om det bättre.Livet ger vad livet ger. |
| |
| 8/2/2011 5:08:08 PM - Birgitta |
| Snällhet är inget, utstrålning allt |
| Jag har varit ensam hela mitt liv, och aldrig förstått vad som skiljer mig från andra. Jag tror inte snällhet och generositet spelar någon som helst roll. Det enda som gäller är "charm". Alla vill vara med charmiga människor. Vissa av dom är snälla och generösa, andra odrägliga. men finns charmen där finns det alltid vänner. Redan som barn var det ju vissa som det var kul att leka med, andra som helt enkelt var tråkiga. Jag var tråkig och hade aldrig vänner, trots snällhet och generositet och all möjlig ansträngning. Och anstränger mig gör jag än idag, 50 år senare. Men jag saknar utstrålning och har ingen social förmåga. Det är väl helt enkelt medfött. Men jag tittar mig ofta i spegeln och frågar - utan svar - "vad är det som är så fel med mig"? |
| |
| 7/3/2011 9:31:59 PM - Johanna |
| ensamhet |
| Artikelförfattaren skriver: "Om du vill attrahera människor - utveckla dina grundläggande mänskliga egenskaper omtanke, empati, förståelse, godhet och generositet. Detta är vad äkta attraktionskraft handlar om. Det finns ingenting som utövar en starkare attraktionskraft än oaffekterad mänsklighet....inrikta dig på att vara mänsklig, istället för att försöka framhäva sådant som egentligen inte är du. Snällhet är tyvärr en underskattad egenskap, som vi borde vårda och utveckla hos oss själva i mycket högre utsträckning!" Vet inte om jag skall skratta eller gråta. Jag är både empatisk, omtänksam, generös, sägs vara bra för andras självkänsla. Känner mig väldigt attraktiv. Hjälper nada Det premieras helt enkelt inte. Folk tar för sig det de behöver utan att ge tillbaka, självupptagna egoister. Ofta möter jag grannar, bekanta som pladdrar gärna om sig själva utan att fråga hur jag har det. Finns ingen ömsesidighet. Däremot nåt jäfla spel människor emellan som jag har svårt att hänga med - tävla, utnyttja, luras, överlista, avundas... Just det, avundsjuka. Jag har mött avundsjuka tanter men även män, min chef t ex, en simpel karl som inte tålde att en kvinna kan vara intelligent, handlingskraftig, engagerad, kreativ. Too much för en osäker karl med komplex. Sen har jag hört att i Sverige är vi något mindre nyfikna på varandra än i andra, tja - kulturer. Kan det vara nåt? |
| |
| 6/26/2011 11:34:24 PM - nicke |
| Ensam |
| Känner igen mig va många skriver här! Har ett riktigt bra jobb som jag trivs med super verkligen! Men varje dag efter jobbet så blir allt tyst ingen som hör av sig eller något, Varje midsommar,jul och nyår alla högtider har jag varit själv. Har ingen kontakt med familjen och de är morsan,farsan och alla mina 6 syskon som aldrig hör av sig men de är jag som valt bort dom så de skyller ja inte min ensamhet på.. Utan att ja är så förbannat feg rädd för att ta stget och fråga någon på jobbet om npn vill hitta på något ed mig.. Orkar inte med detta livet mycket mera snart.. Tur jag har min 2 älskade hundar som ger livet mening de är mitt allt! Ja är 35 år och va ensam igen på midsommar som vanligt! Finns de någon som vill bli mail vän eller tja vad som helst så skriv eran mail adress :) |
| |
| 6/13/2011 10:33:09 PM - Anna |
| Ensam |
| Känner så igen mig i det "Ensam" skriver. Har arbetskamrater, men efter arbetet är det tyst. Ingen telefon som ringer, det är endast min gamla mamma som ringer till mig. Idag ställde en arbetskamrat frågan vad jag ska göra i midsommar. Jag svarade att det inte är bestämt ännu, vem vill säga att jag ska vara hemma som vanligt. Jag vill inte säga att jag är så ensam, jag skäms. |
| |
| 5/25/2011 12:16:49 AM - Anonym |
| Svart förflutna |
| Jag är rätt ensam, och har varit det i nästan 3 år bara för att när jag gick i gymnasiet så var jag till en början rätt så populär hade många kompisar och sånt, men sen så gick nånting lite fel, nya upplevelser gjorde mig nyfiken så jag gjorde saker som jag inte visste var dåligt, jag skaffade killar och dom kontaktade mig till sina kontakter o jag har varit med 17 killar men inte på samma gång såklart. Vännerna svek mig och alla jag kände gjorde mitt liv väldigt pest, pekade ut mig och pratade skit bakom ryggen så på grund av det dåliga ryktet ville ingen synas med mig. Nu är jag ensam för det och har inga vänner alls, det har tagit tid/3 år för mig att våga tänka tanken ens att bli vän med någon för då tror jag att den personen kommer få reda på mitt förflutna och vända mig ryggen. Nu är jag mer än redo att prova söka vänner så den som kan acceptera mitt förflutna och ge mig en chans och bli min vän oavsett om du är kille eller tjej , om ni är 2 eller 3 st, det spelar ingen roll jag söker en bra vän. ännu en 20 årig tjej från Helsingborg som är redo att lämna ensamheten ensamheten hör av er på thereallife@hotmail.se |
| |
| 3/21/2011 1:20:46 AM - Lars |
| Ensamhet |
| Jag är ensam. Jag känner mig ensam. Även tillsammans med någon annan är jag ensam. Ensamheten gör mig handikappad. Jag orkar inte längre något. Men hur ska jag ta mig ur ensamheten om jag ingen ork har? Jag hoppas det blir bättre snart. Tur att jag rannsakat mig själv och funnit meningen med livet, annars hade det varit tufft. Ensam eller inte, jag finns, jag är här och detta är nog allt jag kommer att bli. Jag önskar bara att någon verkligen såg mig. Om endast bara för en liten stund. |
| |
| 2/26/2011 12:55:51 PM - beatrice |
| 15 år och ett hål i hjärtat av ensamhet |
| Jag går och går men kommer inte fram till toppen, jag blir aldrig av med min ensamhet. Mamma och pappa vet om de jag har berättat de för dom, men dom värkar inte bryr sig, dom har alltid brytt sig mer om sina egna problem. Dom har äktenskaps problem.Har aldrig hört av dom, hur är det beatrice? Hur var skolan? Det tynger mitt hjärta, alla mina vänner som jag hade för ett år sedan har vänt ryggen åt mig. I skolan är jag alltid den glada tjejen som sprider glädje och man ser absolut inte på mig att jag är den ledsna flickan som skriker inombords. Jag tror hela tiden att det är mitt fel allt ihopa att ingen i min ålder vill vara med mig, att alla min kompisar har hittat någon annan, och glömt mig.Har värdens ångerst, ingenting funkar längre skolan går åt skit eftersom jag orkar inte att sätta mig all arbete istället sätter jag mig med min ipod och drömmer ig bort och jag har fastnat där...Jag hatar loven och högtiderna mitt hjärta värker då.. |
| |
| 2/5/2011 1:04:26 AM - AJV |
| Varje dag är en ny chans |
| Att leva ensam kräver en inre styrka som nog inte många förstår. All kred till alla ensamma som lyckas hålla sig på banan och upprätthålla ett fungerande liv. Själv är varje dag en utmaning och det känns inte långt till hopplösheten.Jag tyckte inte artikeln belyste ensamheten på ett rättvist sätt. Men det sista var rätt: Först måste man erkänna för sig själv sina behov och inte komma på rationaliseringar till varför man är ensam.Så till alla ensamma, kom ihåg det. Varje dag är en ny chans att uppnå dina mål. Tyck inte synd om dig själv, gör något nytt, våga, ta inte dig själv för seriöst. You only live once, sträva efter att skapa din egen lycka och förhoppningsvis inträffar turen en dag... |
| |
| 1/14/2011 6:03:47 PM - "Ensam" |
| Är detta ensamhet? |
| jag kommer hem från jobbet, ett jobb där jag trivs bra och har stimulerande arbetsuppgifter samt trevliga arbetskamrater, det blir helg...helgen är död, ingen ringer /hör av sig, har jag semester - ingen hör av sig, det verkar som jag inte existerar.Jag försöker ta kontakt med andra för att bryta den ensamhet jag upplever, någon träff har det blivit men ingen ringer och frågar tillbaka, rannsakar mig själv, förstår inte varför människor undviker mig. |
| |
| 11/17/2010 9:52:25 AM - maja |
| En åsikt |
| Det är absolut inget fel att prata om ensamhet, tvärtom, men jag måste ändå vända mig mot några saker i artikeln: Det görs så många påståenden i den; t ex att ensamhet förtäcks av en falsk vilja om att vara självständig och att man säger att man inte har hittat den rätte fast det egentligen handlar om att man inte kan/orkar/vågar engagera sig i en annan person. Det jag vänder mig mot är artikelförfattataren tar sig friheten att ha tolkningsföreträde och stämpla andra människor och tala om för dem vad de "egentligen" menar. Hur många är vi inte på jordklotet? Nog fasiken finns det en lång rad anledningar bakom olika människors livssituation, det går knappast att bunta ihop alla i en förklaring och mer eller mindre sjukförklara dem! Det är en arrogant inställning och som jag tycker vittnar om artikelförfattarens brist på erfarenhet. Det finns inga spikraka förklaringsmodeller som gäller för alla och vem har sagt att det måste vara något fel på vederbörandes uppväxt för att han/ hon inte lever i en parrelation e t c. Vänd på steken: hur många konstigarelationer finns det inte? Är man t ex mera frisk om man stannar i en dålig relation än en som lever ensam? Det finns de som är så rädda för ensamhet att de väljer att stanna i en kärlekslös o dålig relation. Är denna person friskare än den som väljer att gå ur och vara ensam? Avslutninsvis: visst finns det säkert de som ryms inom artikelns påståenden men det är som sagt arrogant att sätta sig över och påstå att människor EGENTLIGEN tycker eller känner något annat än vad de säger. Det behöver inte alls vara så. Jag är så förbannat trött på alla hobbypsykologer som ställer frågor om ens liv, men sedan inte tror på vad man säger. Det har gjort mig så ledsen och frustrerad många gånger. Artiklar som denna bidrar till folks enkelriktade resonemang "Det måste vara såhär oav sett vad du säger - JAG vet". Någon som fattar vad jag vill säga? Hoppas det. För övrigt var det även en del bra saker i artikeln. Tack för mig, Maja |
| |
| 10/17/2010 4:40:18 PM - Maria Åhman |
| Inre ensamhet |
| Verkligen en bra text, jag känner igen mej så väl. Jag har varit med att starta en förening just för människor som upplever denna inre ensamhet. Gå gärna in och kika! www.foreningenfonstret.se |
| |
| 8/2/2010 4:29:32 PM - Barbara |
| Alltid fel på individen? |
| Håller verkligen med Julia här. Händer alltför ofta att man ser ner på snälla människor och tappar respekten för dem. De tror antagligen att man alltid finns där. Sen kan det vara så att man har "fel" vänner ibland. I längden är det ändå bättre att vara snäll o hjälpsam än bitter och elak. Någon gång får man tillbaka fast kanske från något helt annat håll. |
| |
| 8/2/2010 12:13:45 AM - Julia |
| Alltid fel på individen? |
| Jag är lite trött på psykologsnacket att det är alltid fel på den lilla ensamma människan, hon som är självupptagen, som inte vågar erkänna sin ensamhet och kallar det för självständighet...bla-bla. Nej, världen är faktiskt grym. De ensamma människorna är just dem - ofta - som är hjälpsamma, ställer upp för andra, söker andras sällskap men för det mesta står de bara där - just ensamma. För deras självupptagna så kallade vänner lyfter aldrig luren och föreslår en fika ens. Men de ringer gärna när de behöver barnvakt, låna pengar etc. Och dessa ensamma människor står till och med ut med idioter till vänner och bekanta - just för att de inte vill vara ensamma. |
| |
| 7/13/2010 9:43:01 AM - hope |
| lets come 2gether |
| Så många som verkar sitta ensamma isolerade hemma och så gärna vill/behöver en vän-kompis att umgås med.Synd att det verkar som att deras vägar aldrig korsas... |
| |
| 7/4/2010 6:34:15 PM - A.N. |
| Hopp |
| Jag uppfattas av andra som en lyckad människa. Driver eget företag och lever min dröm, syns i medierna och är en "lokal-profil" - jobbar fritt och bestämmer mina dagar själv, så gott är livet underbart. Men då detta sticker i ögonen (den svenska jantelagen) så har jag svårt att få relationer och vänner. Sitter som oftast ensam på helgerna och på högtider. Man ringer inte till mej om man vill ta en fika, jag är ju så upptagen och jobbar säkert tänker de flesta - fast sanningen är tvärtom. Jag försöker och försöker men lyckas aldrig nå ända fram, jag ger, är ödmjuk och snäll. Har nu varit singel i tre år och känner mej oerhört ensam. I jobbet blir jag glad men sedan ledsen då jag märker att jag inte har någon att dela livet med och få ha en underbar människa att krama om när man kommer hem... Som barn var jag ofta utanför och var mobbad. Har förmodligen en skev självbild på grund av detta och därför svårt för att kanske ta kontakt med andra på ett personligt plan, jag vet liksom inte längre hur man gör. Känns som livet kört fast, men jag har en röst som säger att en dag hittar jag pusselbiten som saknas, därför orkar jag tänka på nästa dag |
| |
| 7/4/2010 9:20:53 AM - mona |
| så många ensamma... |
| En ensam själ till...önskar så en vän att umgås med.Men svårt hitta tyvärr.Jag har försökt med forumet nya vänner samt lonelylife och citypolarna men ..här sitter jag ensam ändå.Blir ej lättare av att jag lider av ångestproblematik.Om nån vill bli min vän så hör gärna av er :-) gärna i Halland. |
| |
| 6/5/2010 6:12:13 AM - Kärlekens jävla träl |
| Älska |
| Det låter kanske som en klyscha men jag tror ändå att den är sann-att om man älskar och respekterar sig själv kommer man att attrahera sig likasinnade.Världen är till viss del ytlig och egofixerad och ingen av oss kan undkomma att bli sårad av andra men är man stark i sig själv kan man gå vidare och göra andra val när det händer.Inte lätt-jag kämpar själv med både verklig och upplevd ensamhet-men jag vill inte sluta tro på att det går...Lär känna dig själv och kom ihåg att du är en stjärna : ) |
| |
| 5/24/2010 8:20:06 PM - Maria |
| intet ont... |
| som inte kan föra något gott med sig. Kanske är det så att vi genom att möta den där totala ensamheten -då det inte ens finns människor i vår närhet alls, varken då vi verklighen saknar andra som vid högtidsdagar eller vid födelsedagar -kan börja sätta värde på andra, en efter en. Vi förstår att vi behöver varandra och blir mindre själviska, mindre prestigefyllda. Livet är egentligen vackert och så enkelt när vi ställer ned rädslan för att förlora ansiktet i mötet med den andre. |
| |
| 5/3/2010 11:20:56 PM - ensam mamma |
| den är förlamande |
| jag är så ensam så att min verklighetsuppfattning har ändrats. tankarna står still, jag känner hur jag andas, gör saker här hemma som i en dröm , har helt förlorat kontakt med den yttre världen, det här stillbilder i tidningar och bloggar som blivit verklighet, tv och film. det är förfamande och jag att jag inte finns till |
| |
| 3/22/2010 12:46:46 PM - Gabriella |
| Om ensamhet och självbild |
| Jag led av ångest och du gav mig frid. Jag led av hat mot andra och mig själv, du gav mig kärlek. Jag såg ingen mening med mitt liv, du gav mig hopp. Jag var ensam, du kom och jag är aldrig ensam mer. Tack Jesus för att du inte gav upp. |
| |
| 3/14/2010 2:52:53 PM - Emma |
| Svider |
| Jag känner mig fruktansvärt ensam, rädd och orolig. Jag känner mig ful och motbjudande. Samtidigt vet jag att tex arbetskamrater som mig som en tjej med sprudlande energi, frisk fläkt och väldigt positiv. Det är jag inte. Jag vet inte vad det är, men min bild om mig själv är inte som andras. Jag fryser till is. Jag är så ensam |
| |
| 3/7/2010 7:49:48 PM - Googlas |
| Kärlek |
| Jag är den typen att jag inte klickar med så många, fast jag är umbärlig och riktigt vacker. Kan vara nackdelen att bo i småstad, att man inte hittar typer som en själv. Lite halvgalna som bara har ett stort hjärta :D Man hittar mycket folk men det blir så ytligt, och folk bara tar. Jag vill också ha kärlek. Jag vill ha en riktig vän eller prinsessa! |
| |
| 3/7/2010 3:51:23 PM - A-M |
| Hej alla ensamma människor |
| Tänk att så många människor är ensamma. Jag är verkligen inte ensam om det men önskade ändå att jag hade vänner att umgås med. Någon som bryr sig och tänker på mig. Mitt hjärta orkar inte längre det som håller mig vid liv är min son. |
| |
| 2/23/2010 2:23:04 PM - Hinken |
| Men hallå.... |
| Såååå ute och cyklar..... människor med familj,vänner OCH en partner känner sig ensamma...... vilket sk-t snack rent ut. Du har aldrig varit ensam det "hör" jag det. |
| |
| 1/23/2010 10:14:01 PM - summer |
| Att ge |
| Jag har tagit åt mig av att ge utan att kräva att få något tillbacks.... Då har jag gjort avd jag har kunnat o det ligger inte på mig att den andre väljer att ignorera mig. Men jag kan inte låta bli o undra vad den andra personen som inte ger mig svar tänker...... |
| |
| 1/18/2010 1:43:34 PM - Emmy |
| ensamhet |
| Visst måste man tycka om sig själv för att andra också ska göra det. So far so good.Men har inte nån av er upplevt att det inte räcker till att vara trevlig, lyhörd, empatisk och försöka ta kontakt med folk? Jag växte upp under ganska torftiga ekonomiska förhållanden. I skolan blev jag mobbad och hade därför inga vänner. Under gymnasiet satsade jag på bra betyg eftersom jag inte hade råd med uteliv. Har pluggat även på Högskolenivå, men iom. att jag bor i en "dålig" förort vill ingen likasinnad umgås. Så fort folk får veta i vilket område jag bor, vänder de på klacken. Först nu har jag sådana ekonomiska förutsättningar som de flesta hade redan i barndomen. Skulle gärna vilja ha riktiga vänner. |
| |
| 1/12/2010 4:37:15 AM - Marie |
| Svar till 2009-07-12 17:56:48 - Rickard |
| Du räddade precis min kväll.. Har du inte funderat på att skriva en bok eller så?Det du skrev var exakt rätt.. Ivanliga fall är jag en tjej som gör det jag trivs och tycker är bra för mig själv. Men med allt tjat från mina vänner och allmänheten på mitt som DEM säger ¨ tragiska ¨ liv börjar rätta mig efter andra.. För vad?! Och jag mår dåligt över att göra som dem säger. Jag gör mig bara illa, det är jag som lever i denna kropp.. Det är jag som ska vara snäll mot mig själv och bara vara mig själv.. Detta gör mig till en självständigt individ utan någon form av beroende av andra, sällskap , Lycka.. Men en sak är säker.. Man kommer aldrig att låta bli att tå åt sig av vad andra tycker och tänker om en. Så länge jag mår bra och trivs med mitt liv så har ingen annan med det att göra.. Jag tycker att ALLA här i världen bodde ta åt sig detta.. Var snäll mot dig själv, så kommer någon annan att vara snäll mot digutan att vilja ha något i utbyte.. Älskar dig Rickard !!!!! |
| |
| 1/7/2010 8:48:19 PM - Summer |
| Karma |
| Nu är jag tillbacka här. Det känns så bra att läsa vad alla skriver här. Jag fasnade för buddisten, jag tycker det här med karma är en bra tro. Men jag tycker att jag ger men får inget tillbacka o då hamnar jag i den här jobbiga ensamheten -igen....Eller så gör jag inte det på rätt sätt.?Det är så svårt ibland..... |
| |
| 12/19/2009 3:49:42 PM - Greken |
| Var dig själv-Annars är du ingen. |
| Mycket bra och tänkvärd artikel. Det slår mig när jag läser inläggen hur mycket ensamma och sorgsna människor det finns. Varför når vi inte varandra? Har kommit fram till i mina funderingar hur viktigt det är med att vara ärlig mot sig själv. Försöka att se avsikten med vårt tänkande.Försöka sätta sig in i andras synsätt. Det är ett steg mot inre befrielse. Ensamheten är farlig, men ännu värre är självömkan. Den är inte av godo. |
| |
| 11/14/2009 10:49:24 PM - Lankesisken |
| ensamhet |
| det var jag som skrev övan booris9@yahoo.se |
| |
| 11/14/2009 10:48:03 PM - Lankesisken |
| ensamhet |
| Hej Alla tittaren!Det är så härligt att skirva här.Jag kommer från ett samhället där inte säger Gud har skapat allt för oss,han kan förlåta våra synder,han som skapade våra världen.Utan tror vi på påverkan och avtryckans kraft.Om jag går till rak på saken ,man är buddhist, och lärt masa sakaer inom buddhismen.::::::Inom buddhismen säger buddha vi född ensam och vi dör ensam.Vi har stor resan som att gå till.I denna resan har vi komiit till nuet.Nuet bestod av våra Karma samt energi.Man kan undvika ensamheten :::::::::::::::genom att meditera,,, att man älskar sig själv och förstår sin sanning av natur,naturens natur är att börjar,befinner och försvinarr eller slutar.Det finns inget thing som vi kan behålla i evighet utan det är ett mirakel. |
| |
| 11/13/2009 1:33:43 AM - hädda |
| självvald ensamhet |
| jag har man en son föräldrar litet sosialtskyddsnät pga sjukdom har jag varit på en väldig lång inre resa och känner ingen som hällst gemenskap med mina gämnåriga ingen jag känner har liknande erfaren heter som mig vilket ger mig väldigt lite isamtal med dom flästa väljer då bort dom har i hela mitt liv varit snäll o god funnits för andra men orkar inte ha överseende med andras oförstånd o egoism lägre |
| |
| 11/1/2009 9:31:58 PM - catta |
| fint skrivet bla Lusse |
| jag tycker att det Lusse skriver stämmer så otroligt bra på hur jag själv har upplevt det o vikten av att respektera sig själv. Jag håller oxå på att lära mig den långa vägen o har nästan valt bort vänner pga att det inte stämmer, litar på att nya vänner kommer att komma längs vägen framöver. tror det är en bra väg för då utstrålar man inte desperation! jag har oxå upplevt hur nya bekanat bara hör av sig o vill prata problem o sdena drar vidare när problemen är lösta o där står man snopen kvar. jag ställer inte upp på det igen! då är jag hellre ensma. har svårt at ta för mig o våga fråga, tycker att alla verkar så upptagna o problemfyllda o jag vill inte bli indragen i andras stress o problem det har jag nog av själv. så jag njuter nästan av min egen ensamhet numera o har husdjur! |
| |
| 10/25/2009 1:24:26 AM - lusse |
| visa respekt för dig själv och du får respekt |
| Hallå där! När jag var liten hade jag jättesvårt att få kompisar. Jag gjorde allt jag kunde för att få någon i klassen att vilja vara med mig. Ibland gjorde jag dem tjänster som att gå och handla godis till dem. Ibland fick jag vara reservkompis till någon när hennes riktiga kompis var sjuk eller de var tillfälligt osams. Jag lyssnade till deras problem och lät dem komma i första hand. Det trodde jag skulle få dem att tycka om mig. Men det funkade ju såklart inte.För innerst inne trodde jag inte jag var värd att tycka om, och det märktes så tydligt utåt. Genom att ställa mig i en position under de andra och göra dem tjänster så gav jag bilden av mig själv att jag inte var lika mycket värd som de. Idag har jag lärt mig mycket om mig själv och insett att jag har ett värde lika högt som andras. Den insikten är a och o. Den som respekterar sig själv vinner också andras respekt. Om man nedvärderar sig själv kommer andra att nedvärdera en. Och idag har jag många tillgivna vänner som uppskattar mig för den jag är, inte för det jag gör.Jag håller helt med artikelförfattaren att man måste ge av sig själv för att bli omtyckt. Den som bara ägnar uppmärksamhet åt sig eget blir bara en tröttsam energitjuv som ingen orkar med. Det är alltid högre att ge än att ta. Men om man ger och ger, inte för att man i hjärtat vill det utan för att man har självbilden av att vara givare och man tror att det ska kunna köpa andras gillande och vänskap och att man dessutom ska få någon slags helgongloria hängd runt sin skalle, då är man fel ute. Då blir man utnyttjad. Nej man måste ge med hela sitt hjärta utan tanke på att få något i gengäld. Visa sig generös men inte lättstyrd. Om man känner sig utnyttjad av någon som bara hör av sig när den vill älta sina problem kanske man måste göra en markering.Ett tips är att säga: Nej, jag har tyvärr ingen möjlighet att lyssna på dina problem idag, men i helgen ska det bli fint väder. Ska vi ta en promenad och prata då? Då visar man att man gärna ställer upp, vilket man ju vill, men att man inte vill bli styrd med utan har egna krav på när och hur samtalet ska äga rum.Om jag kunde föras tillbaka till skolåldern med de självinsikter jag har idag, skulle jag absolut inte gå och köpa godis till mina klasskompisar. Men någon enstaka gång kunde jag erbjuda mig att köpa till någon annan om jag själv ändå skulle till kiosken. Då tog jag makten över situationen och kunde visa mig snäll men behövde inte känna mig utnyttjad. |
| |
| 9/12/2009 1:40:35 AM - Kajza |
| Är det så det är?? |
| Jag har läst nu hur ni har ställt upp och funnits där och verkligen ansträngt er för att vara en god vän....jag trodde verkligen att alla har det super gonigt och trevligt utom jag..att dom flesta människor tillhör något..så samtidigt som jag blir ledsen för eran skull och min egen så kan jag känna mig lite glad??förstår knappt själv varför.. förutom att ni har fått mig att känna mig mindre ensam helt plötsligt...jag är inte ensam om detta och det känns befriande för jag har hela tiden trott att jag har varit fel..men jag har ju precis som ni varit på tok för snäll...och det är jag ju tydligen inte ensam om.Så alla ni som har ställt upp och funnits där och bara varit fantastiska människor gud vad härligt att ni finns:) jag hade börjat att ge upp.kram Kajza |
| |
| 8/30/2009 10:29:36 AM - CILLA cecilia maria SKOGLUND. |
| SLÄKTEN ÄR VÄRST. |
| Saningen är att släkten är fan mej värst å det står jag för. |
| |
| 8/22/2009 5:47:56 PM - Sofie |
| Har gett upp.... |
| Efter år av psykisk och fysisk misshandel i föräldrahemmet så är det svårt att tro att nån kan tycka om mig när inte ens mina föräldrar gör det. Då är det lätt att välja ensamheten som sällskap.....som ensam är jag stark och osårbar.....eller ljuger jag bara för mig själv? Ingen vet vad jag bär på....jag får inte avslöja vad som pågick inom familjen, allt skulle döljas. Känner mig sprickfärdig av att vilja berätta.....orkar snart inte bära på alla hemska minnen längre.....och jag har ingen som lyssnar.... |
| |
| 8/3/2009 9:24:22 PM - summer |
| bitterhet |
| jag läste om att man ej ska bli bitter, men mot vissa personer är det svårt att inte bli det. Ja har försökt att behålla bra kontakt med min bror, jag har bjudit hem honom , ja har bjudit honom på fest, jag har föreslagit massor med saker , men varje gång säger han att han har förhinder, jah vill ju så gärna ha en bra kontakt, men när han dissar mig så blir ja faktiskt lite bitter.. men ja får väl skita i att ha kontakt med honom... |
| |
| 8/2/2009 10:46:59 PM - Ulrika |
| ... |
| Vad bra skrivet Tina..det är sant...det du skriver..jag tror också att livet blir ljusare om man försöker se saker från den positiva sidan, alltså att acceptera sin ensamhet. Så är det väl igentligen med allt i livet.."du är vad du tänker osv..". Det är också så att bitterhet tar över ganska lätt om man gång på gång blir sviken. Det jag har gett mig fasen på är att inte bli bitter och försöka ge av sig själv även då man inte får något tillbaka. Men lätt är det ju inte. Tack för ordet :-) |
| |
| 8/1/2009 11:46:24 AM - Tina |
| Ensamhet |
| Det är underligt med denna ensamhet. Vi tror att vi är ensamma om att känna oss ensamma. Vi föds ensamma och dör ensamma. Vi kanske måste acceptera denna inre ensamhet och att se den som en vän istället för fiende. Jag undrar om det finnns någon mäniska som inte kännner sig ensam i sitt innersta ibland. |
| |
| 8/1/2009 1:11:55 AM - filosofen |
| styrka |
| jag tycker det underbart att folk har mycket känslor hoppas ni läser detta oavsett ålder. vi människor utsätts för prov i livet vi vet aldrig när det inträffar var och hur. men det kommer oavsett vad. tro mig mina kära vänner, desto större sorgen tränger i själen desto mer lycka kan man uppnå i livet. jag tror att bara för att folk gör orätt betyder inte det att man ska besvara en orätt med en annan orätt. man behöver inte någon för att vara lycklig. lyckan ska man söka, man ska tänka efter vad för intressen man har o söka sig ditt och träffa människor i sin egen nivå. jag tycker folk förstår inte vad de gör. utan de de vet inte mycket om konskvens etik. |
| |
| 8/1/2009 1:07:33 AM - filosofen |
| styrka |
| jag tycker det underbart att folk har mycket känslor hoppas ni läser detta oavsett ålder. vi människor utsätts för prov i livet vi vet aldrig när det inträffar var och hur. men det kommer oavsett vad. tro mig mina kära vänner, desto större sorgen tränger i själen desto mer lycka kan man uppnå i livet. jag tror att bara för att folk gör orätt betyder inte det att man ska besvara en orätt med en annan orätt. man behöver inte någon för att vara lycklig. lyckan ska man söka, man ska tänka efter vad för intressen man har o söka sig ditt och träffa människor i sin egen nivå. jag tycker folk förstår inte vad de gör. utan de de vet inte mycket om konskvens etik. |
| |
| 7/24/2009 4:35:10 PM - Erica |
| Funderar så de knakar |
| Varför hackar människor på att man har olika lätt å svårt med olika saker. Varför inte uppskatta den hjälp man ger? Jag försöker inte visa att jag skulle vara bättre än någon annan. det är jag inte. Vill ha råd om hur man ska vara för att bli omtyckt |
| |
| 7/17/2009 9:47:44 PM - Ulrika |
| Ensam |
| Vilken bra artikel, känner mig så ensam, min son har åkt i väg med sin Pappa, känner mig sämre och sämre. Jag känner igen mig i att man tycker synd om sig själv..herregud de finns ju de mist någon nära anhörig..då är ensamhet kanske inte något att gnälla över. Jag skäms över mig själv, det syns inte utåt, jag vill inte "störa" känner att om man känner sig nere och ensam, utanför då är man inte så roligt sällskap(ler åt denna) men det är ju sant. Funderar på att gå ut på krogen själv..men jag vet. Det är som att det står skrivet i pannan...Hoppas att jag mår bättre snart. är ingen enstörnig, är en bra Mamma, har ett socialt jobb där jag är glad och öppen. |
| |
| 7/12/2009 5:56:48 PM - Rickard |
| Hmmm |
| När jag sitter här och läser många år efter föregånde kommentarer så funderar jag om någon av er förstått vad artikeln handlade om... Ni pratar om att vara snälll men får inget tillbaks, andra sätter sig på er osv... Om ni ger för att ni vill ha något tillbaks så är ni ju inte snälla och handlar ut av kärlek utan idkar bytes handel. Köper ni en julklapp för att få ett tack och se ett leende eller gör ni det för att ni vill ge??? Ser ni skillnade? Att göra det man vill har inget att göra med vad man får tillbaks, om du är den du vill vara och agerar som du känner i ditt inre så är det det som skänker dig glädje och frid... Inte andras reaktioner, då lägger ni ert välbefinnade i andras händer och hur lyckliga kommer ni då att bli???Var egoisktiska men se till at utgångspunkten är kärlek och glädje då kan det inte gå fel och sluta vara snäll för andra, det är dig du skall skall vara snäll emot ingen annan. det finns ingen på denna jod som du har några måste mot inte ens dig själv men du kan ju göra det som känns bra för dig och lämna resten till andra. |
| |
| 6/15/2009 11:57:20 AM - Björn |
| Fina & tänkvärda ord |
| Vi svenskar gör inte mycket för att uppmuntra och ta hand om varandra. Det kostar så lite med ett leende och en hjälpande hand i många situationer. Ge en blomma till grannen, hjälpa gamla damen med rollatorn över gatan, det känns bra och kanske få en vän. Båda slipper vara ensamma och får en fin stund tillsammans. |
| |
| 6/8/2009 11:40:58 PM - Till Lena |
| Vi är i samma sits! |
| 26 år dålig äktenskap, skild, ensam och trött. |
| |
| 5/11/2009 8:59:00 AM - lena |
| snäll men får skit för det, |
| jag hatar ensamheten,är ju en social prick i vanliga fall,tt vara för snäll,ja då kliver dom på en,ställer upp,men vad får man för det,jo bara för man sa i från,så duger man inte längre,finns det någon vän som man kan lita på,innan man blir galen av ensanheten,alla behöver vi någon vuxen vän,det är tur man har sin lilla älskling på tio år som får en å orka,men hon ser ju å frågar mamma varför är du så snäll å ställer upp för dom,när dom själv inte gör det,du har ju inga vänner,många ??? blir det ju för henne, |
| |
| 5/7/2009 3:13:40 PM - Karin |
| Vad gör man då? |
| Vad gör jag då åt denna ensamhet?jag saknar min styrka som ung..har tyvärr vuxit upp utan mamma och pappa vilket inte förren idag har satt sina spår i mig:( jag ger allt till mina barn och inget till mig själv för dom ska åtminstone ha en mamma som dom känner sig älskad av.Men fy! vad jag känner mig ensam jag är ju så gammal nu att jag borde ha både vänner och jobb...jag skäms över att vara så ensam..sommaren är värst då ser man glada tjej gäng som promenerar och familjer med vänner som grillar.Sedan är jag ju av naturen aldrig missunsam mot någon utan gläds av deras gemenskap och unnar dom det..men mitt hjärta gråter för jag vill så gärna få vara delaktig.Snälla ge mig ett råd..hur kan jag hitta nya vänner och börja få tillbaka min livsglädje jag en gång hade? vill ju inte att mina barn ska förlora sin mamma för alltid..det är ju inte deras fel. |
| |
| 5/4/2009 9:55:56 AM - Lona |
| älskade kommentatorer! |
| Kanske borde alla kommentarer på denna artikel få ner mig ännu mer. Men det blev precis tvärtom! Annikas "snälla människor" hade kommentaren -kanske FINNS det inte så många genuint snälla och omtänksamma människor.. DET är ju där problemet ligger. Man blir sårad, känner sig annorlunda, ger upp om att hitta likasinnade= ensamhet. Jag är livrädd att mina vänner och pojkvän (och hund) ska försvinna för jag har ta mig fan gett upp hoppet om resten av världen. (inte om dom) Men till er snälla och ofrivilligt ensamma och till mig själv vill jag säga nu: En dag korsas din väg med en "sån" fast vi är få. |
| |
| 5/2/2009 7:56:05 PM - Shinji-sama |
|
| Tack för en härlig text. Visst är vi alla ensamma på denna jord, och folk, organisationer utnyttjar detta. skapar en illusion av vad du "bör" ha och vara. F*ck that. Va dig själv, krossa illusionen. Gråt när du känner för dig, för ingen annan gråter för dig. |
| |
| 5/2/2009 2:43:25 PM - Karin |
| En gång i tiden |
| Mamma,sambo,utan jobb,utan vänner ien stad där det yttre är viktigare än det inre.Jag är så förbaskat ensam har aldrig varit det i min ungdom är dock bara 38 men känner mig som 90..min sambo har inte nära till sina känslor men älskar mig...mina barn älskar mig men tömmer bara sina negativa saker och jag tröstar och ger goda råd ..som jag bör..men jag har en stort tomt hål i mitt hjärta och jag saknar vänner att dela saker med..har alltid varit vännen som alla ringer och frågar om råd eller kommer och sover hos om ens kille är dum..men jag själv har aldrig fått gråtit ut hos någon för jag ska ju vara stark och glad....nu är jag bara ledsen och ensam den glada Karin har försvunnit och hon orkar snart inte det här..livet ska väl ändå vara mer än trösta andra..jag vill leva och vara glad är ju sådan i egentligen.Har suttit och läst igenom allas tankar här och slås av hur bra vi alla skulle vara för varandra.. för vi dela en sak och det är ensamhet mot våran vilja..tänk om flera människor skulle säga sådant här rakt ut att man behöver en klapp på kinden en vän att skratta med osv men det går ju inte då skulle dom "normal" undra vad som är fel på oss och det är då f..n inget fel på oss vi är bara ödmjuka och goa människor som får leva i en kall och hård vardag där pengar och det yttre är A O ..jag hoppas att min lycka finns därute för jag letar ett tag till men och om nån säger var din egen lyckas smed kan jag bara säga ja absolut och jag vet vad som gör mig lycklig ...men jag får inga vänner eller en varm sambo som förstår oavsett har försökt i 11 år nu...det är lång tid av utanförskap och arbetslöshet.Till sign Trött på att vara snäll..tyvärr är det dom dåliga människorna som får all uppmärksamhet och sådana som vi utnyttjar man..och om man inte tar det blir man ensam har upplevt detta jag med det är just sådana som vi som ska umgås och dom andra kan fortsätta att utnyttja varandra.Kram till alla er som bryr er ni är värdefulla åtminstone för mig:) |
| |
| 4/19/2009 1:51:56 PM - Våga bryta upp |
| Gå emot |
| En bra text fast utan praktisk betyddelse. Många här försöker och försöker fast får inget tillbaka, känner igen mig i det. Sluta försök. Ta en chansning, skit i jobbet, sälj era hus och ge er ut i världen. Det kanske går åt helvete men vad har man att förlora? Våga gå emot strömmen, strunta i alla normer att ha ett normalt liv. Sälj alla ägodelar och ge er ut på vägarna med ett tält |
| |
| 4/7/2009 8:37:30 PM - kerran |
| igenkänning |
| Känner att jag har mycket gemensamt med de flesta av er som skrivit. Just det här att känna sig utnyttjad. Vad gör man för fel? En grej som oroar mig är allt man läser om hur viktigt det är med ett fungerande socialt nätverk. Men om man inte HAR något socialt nätverk?! Ingen som ringer och ingen att ringa till och mycket mindre träffa. Som tur är har jag ett jobb att gå till men dom man träffar där har nog med sitt och vill absolut inte träffas utanför arbetstid. Så till slut blir det roligaste i livet att jobba och sova. |
| |
| 3/24/2009 9:55:15 AM - Gittan |
| ofrivillig ensamhet |
| Jag avskyr ensamheten. Har barn och barnbarn, men de har ju sitt. Jag kan ju inte hänga på dom jämt.Har varit gift 2 gånger. Alltid träffat fel män. Har blivit sviken av s k vänner. Jag har svårt nu att tro på människor. Jag har ingen bil och är 64 år. Svårt att komma sig för att gå någonstans ensam. Jag borde vara tacksam för det som jag har, men ensamheten är svår. |
| |
| 3/14/2009 4:56:22 PM - Lisa |
| Konflikter av stora mått |
| Jag tycker också att texten är väldigt bra skriven, och väcker många tankar. Själv har jag länge känt en inre tomhet och ensamhet och bävat för "verklig" ensamhet helt utan partner och vänner. Det är dock där jag befinner mig nu. I perioder har jag njutit av just bara mitt eget sällskap, men en stor del av tiden har jag bara känt mig totalt utanför och skamligt ensam. Samtidigt orkar jag inte engagera mig så mycket i andra och är rädd för att komma dem nära... Så nu har allting vänts. Och vändningen har gjort mig förvirrad får jag säga. Hursomhelst är jag väl en snäll människa, men allt det här har ju inte med det att göra. Många har kommenterat att snälla får en massa skit. Det stämmer inte tänker jag, utan att vara snäll kan leda till att man får mycket gott sällskap. Men för att just få ett gott sällskap behöver man ha respekt för sig själv och andra. Hursomhelst handlar ensamheten ofta mer om inre konflikter... Jag är nog full av sådana just nu. |
| |
| 3/13/2009 9:53:40 PM - Martin |
| Vem är jag! |
| Gav allt för att älska, blev sviken, började svika andra. Känner nu mig tom och helt hopplös. Fantisierna kom, ja de har varit där hela tiden, de har vad jag förstått ätit och tärt på mitt inre alldeles för länge nu, tomt och ensamt, visst försöker man vara bra utåt sett, men man inser att man är inget, kan inget. Så vem är jag och vem får jag vara för att vara den som är jag... |
| |
| 3/13/2009 9:44:28 PM - Martin |
| intressant |
| härligt, här har jag lite att jobba med. |
| |
| 2/16/2009 10:40:12 PM - Summer |
| ensam |
| Vad skönt att läsa att det finns fler människor på denna jord som känner som jag. Jag hatar ensamhet men har lärt mig att leva med den . Jag har haft mycket kompisar i perioder, men det ballar oftast ur för jag träffar ju nya människor när jag är ensam och då blir jag så glad att jag inte är ensam att folk tycker att jag blir för glad och inte är samma person som de träffade och då tycker de att jag är konstig, men det ända är att ja blir så glad av att inte vara ensam , Men då blir det att mina nya kompisar tar avstånd för att jag har blivit annorlunda ockå blir jag ensam igen och så håller det på. Så ja känner att det är nog bättre att vara ensam för då vet man att man ej kan bli sviken. |
| |
| 2/14/2009 10:55:54 PM - Lena |
| Leva eller dö? |
| Det är tyst här. En hel lördag utan att prata med någon. Skam är den tydligaste känslan, den tar över allt. Har inte så många kontakter, men de jag har lever ett helt annat liv än jag gör. Var gift i nästan 25 år, inget lyckligt äktenskap, skilde mig - kändes som den enda vägen ut. Jag har inte precis lyckats att göra något av min nyvunna frihet. Kan inte tänka klart, fylla tiden med något vettigt, möjligen fylla tiden med praktiska göromål, men när de är klara.....Totalt blockerad av själva ensamheten. Tänker ofta på döden, hellre död än denna skam. Ska jag, ska jag inte, ska jag, ska jag inte......... |
| |
| 2/1/2009 4:22:59 PM - Eivin Johansen |
| Ensamhet |
| Om man har den insikten att vara vän med en ny människa man träffar. Man behöver inte binda ihop varandra som kit. Det ät lätt att vara kaxig om sin självständighet när man är två. Du gör underverk om du koncentrerar dig att hitta just den som är ensam. Fortsätt att leta även om ni är två. |
| |
| 1/29/2009 10:18:41 AM - Thomas |
| Kram |
| Tänk om du får all närhet du egentligen behöver. Och du kan inte ta den till dej. Oavsett om det du har är underbart. Jag hade hus, barn, sambo, skapligt jobb, vänner. Egentligen allt jag behövde. Hade precis avslutat en terapi, och allt blev svart. Kunde inte längre ta något till mej. Vi separerade, har levt ensam. Stänger av mej mot omvärlden, släpper inte in någon. Tror inte på att människor vill mej väl. Inuti mej är det tomt. En inre känsla av tom ensamhet. |
| |
| 12/24/2008 10:39:45 PM - utvecklare av kroniskt hat |
| skratt fest |
| Jag spottar på den, sanningen svider och en värld full av optimister är inte tänkbart. du sitter och läser texten och skriver ett svar om att du håller med och känner samma sak. gör du det? hur vet jag att du inte är en hålla med nisse som senare under kvällens slutpunkt ligger i sängen och tänker om. Världen styrs av grighet och pengar så¨varför se glad ut och hälsa på varje inavlad invånare i din by när du vet att det inte spelar någon roll om du är en uteliggare eller en VD för SEB? för att göra en lång kommentar kort: ingen kan hjälpa dig utom dig själv , och om du lyckas så är du inte dig själv iallfall. |
| |
| 9/29/2008 12:44:09 AM - Momin |
| Mod... |
| Tänkvärd text! ..Det krävs en hel del mod och kraft för att bryta påtvingad ensamhet! Det är så lätt i dagens samhälle att "försvinna" i mängden om man inte har någon familj eller anhöriga... Alla har så fullt upp med sitt! Det går att bryta men det krävs som sagt mycket mod och kraft! |
| |
| 9/14/2008 1:31:09 PM - ung-kille |
| hårt jobb utan lön |
| Håller med dig i det du säger Annika! Har sjlv nåra så kallade vänner, som förvisso betyder oerhört mycket för mig, men jag känner att våran kontakt blir allt sämre med tiden och att det är nästan bara jag som "bryr" mig nuförtiden. Det är fruktansvärt jobbigt när man själv har ett väldigt stort behov av att umgås och vara social. Tycker jag är snäll och stälelr upp på de men får sällan något i utbyte och får väldigt ofta nöja mig med läget som det är. Känns som att tiden rinner iväg och min ungdom går i spillror till ingenting. |
| |
| 9/13/2008 10:42:33 PM - Annika |
| Snälla människor |
| Visst, kan det stämma att man kan vinna nya vänner genom omtanke, empati, förståelse, godhet och generositet. Det har jag alltid levt efter. Men i längden tycks ändå inte vänskapen hålla. För mig är vänner viktigt och jag tycker att det är självklart att finnas för mina vänner både i deras sorg och glädje i livet. Men det jag tyvärr upptäckt med åren är att de flesta människor och även vänner självcenterade och egoistiska än vad jag tidigare anade. Jag tycks vara "bra att ha" och söka stöd hos när de hamnar i kriser. När de mår bra igen minskar deras kontakt och jag som trodde att finnas där och ge stöd i deras kriser, skulle stärka vänskapen ytterligare gör det inte. Det gör mig konfunderad och jag undrar var det finns sådana männsikor som jag som ser på vänskapen lika dant som jag. Kanske är det så att det finns inte så många genuint snälla och omtänksamma människo därför har man inte turen att möta dem så ofta? |
| |
| 9/3/2008 10:30:33 PM - Peter |
| försöker |
| Hej, försöker verkligen leva efter det som står, om att se andra istället för mig själv. Men i dessa tider är jag rädd för att det inte hjälper. Blir nästan jämt sågad på ett eller annat sätt, få visar intresse. Pga, att jag inte mår bra. Hjärtat gråter i denna bittra ensamhet. |
| |
| 9/3/2008 10:27:35 PM - Peter |
| ps |
| Vi svenskar (människor) har en benägenhet att prata mycket om problemen; det finns sidor om allt, råd, tips, mentala strategier - men det man verkligen söker finns inte. Gensvar. |
| |
| 9/3/2008 10:25:09 PM - Peter |
| försöker |
| Hej, försöker verkligen leva efter det som står, om att se andra istället för mig själv. Men i dessa tider är jag rädd för att det inte hjälper. Blir nästan jämt sågad på ett eller annat sätt, få visar intresse. Pga, att jag inte mår bra. Hjärtat gråter i denna bittra ensamhet. |
| |
| 7/27/2008 12:35:49 PM - Marie |
| många vänner! |
| Jag är själv en snäll människa.Hjälper de väninnor som behöver en handräckning.Tänker inte när jag gjort si och så mycket,så måste de ge mig lika mycket tillbaka.Nej,är glad jag kan hjälpa,det kan komma en vänligt leende tillbaka när jag minst av allt förväntar mig från någon trevlig människa på gatan ex. |
| |
| 6/19/2008 2:27:25 PM - Kerstin |
| Håller med Mumintrollet |
| Det var så skönt att läsa Mumintrollets inlägg om det inte alltid lönar sig att vara snäll. Jag har hållit på i flera år och bjudit hem folk, både par och de som är singlar, fixat trevligheter, bjudit med väninnor på resor, ringt och frågat hur de mår om de varit sjuka, föreslagit fika och promenader, men i nio fall av tio är det aldrig någon som bjuder tillbaka eller ordnar trevligheter där jag bjuds in, eller hör om jag vill ta en promenad. Jag har också familj, är gift och har barn som jag umgås mycket med men känner mig ändå ensam och utestängd från annat socialt liv. Jag hatar storhelger och bävar inför sommaren som för med sig så mycket längtan men som lämnar så mycket frustration efter sig. |
| |
| 4/25/2008 10:05:54 PM - Jim |
| Hårt arbete belönas med mer hårt arbete |
| Håller med "trött på att vara snäll", jag är genuint god av naturen, på riktigt, och 99% av de man träffar utnyttjar ju bara det. De hör enbart av sig när de vill ha någonting aldrig annars. Fast jag tror på det där att det har med en själv att göra, jag mår rätt okej trots att jag ee ensam för det mesta. |
| |
| 4/2/2008 7:32:26 PM - sara |
| Deprimerad |
| hejjag känner förvirrad och kan inte eller ska jag säga har inte ork att göra nåt åt min situation...allt faller ner och mitt live är upp och ner....( förstörd ) men ändå vet jag inte hur jag ska reagera och samla mig.....e verkligen förvirad men lugn,,,,, |
| |
| 2/15/2008 12:34:51 AM - elin |
| Juste! |
| så snäll var jag ju en gång i tiden, den här texten fick mig att minnas det! Och nu har jag blivit den där vilsna ensamma egobitchen istället, d va inte kul att inse. Hur gör man om man helt enkelt inte kan känna medlidande eller engegemang i andra längre är min fråga.. för det är en stor del av min personlighet som jag tappat och saknar enormt mycket. |
| |
| 1/29/2008 3:26:38 AM - filosofen som gick vilse |
| snällhet |
| Snällhet kan nog hos vissa vara ett instinktivt försvarsbeteende för att kamouflera feghet, ett sätt att fly undan sina ideal och sitt andra outvecklade jag, att skujta det på framtiden, genom att uppträda exemplariskt snällt, trevligt och omtänksamt mot omgivningen och trots detta många ggr få ppleva att du får skit tillbaka är ett sätt att bygga en bubbla av legitimitet åt ditt outlevda jag, kan lätt leda vidare till frustration ännu värre bitterhet, jag är den goda jag kan se mig i spegeln och vara stolt över den jag är, javisst, men vi lever under en darwinistisk världsordning och det finns dessvärre inga garantier för att ett sådant leverne gynnar dig själv i livet, men därmed inte sagt att man bör vara en god människa, men lägg en del av energin som du i dag lägger åt snällhet till att inse att du inte är mer än människa och se till att vara ärlig mot dig själv så har du större chanser att bli en bättre människa både för dig själv och din omgivning. |
| |
| 1/20/2008 10:41:20 PM - Ja detta liv! |
| Cynism! |
| Ja, egofixeringen är nog alldeles enorm i denna tid. Tid ja, just det. Tid är det enda vi har och den använder vi till att få hjulen att snurra. Denna artikeln var bra. Men någon påpekade att det är lönlöst att vara snäll, ja att det nästan skulle vara en förloraregenskap eftersom man inte vinner något på det. Fast det gör man. Kanske inte från andra människor men man släpper fokus från sig själv, vilket är befriande. |
| |
| 12/7/2007 11:37:26 AM - Mumintrollet |
| Olika former av ensamhet |
| Artiklen ovan har ett fint budskap!Men vad gör man om man alltid försöker var snäll, trevlig och hjäpsam och bara får skit rent ut sagt tillbaka? Det är så t.o.m hos min mamma, jag försöker hjälpa henne med ideer till ett litet projekt hon håller på med men hon bara hummar och skulle aldrig göra det jag föreslår. Troligen känner hon sig förminskad av mig. Det kvittar hur jag säger det, men kommer förslaget från min bror är det ett perfekt förslag!!! Det är en av många saker som gör mig ensam.En annan sak är alla dessa repotage i press, Tv, reklam etc om hur man ska ha det sååå trevlig med sina änner/vännior på glöggmingle, nyårsbuffé, påskmingel, midsommarfest osv. Det känns långt in i hjärtat när man inte har några att bjuda eller blir bjuden till och jag plågar mig ofta med att läsa om det också.Vad i fridens namn kan man göra åt denna form av ensamhet? Jag lider så av den!Tilläggas ska att jag har en fin man och underbara barn. |
| |
| 12/4/2007 8:29:43 PM - Trött på att vara snäll |
| Trött på att vara snäll |
| Har nästan hela livet försökt ställa upp så gott det går på människor runt om kring mig. MEN det har slutat med att dom tagit mig för givet. Dom hörde bara av sig när dom behövde hjälp, annars dög man inte. Började säga nej ibland vart på folk blev sura. Är idag OTROLIGT ensam. Har sett många som behandlar alla i sin omgivning som SKIT, men dom personerna är långt ifrån ensamma. Konstigt nog verkar folk dras till dom istället. |
| |
| 9/27/2007 2:06:05 PM - jess |
| Varför är många så cyniska?? |
| Jag känner liknande som susanne!! så fort man är snäll och trevlig börjar snart folk hacka på en. De känner sig kanske i nån sorts inbillad "övermakt"??(som hundarna om man är för snälla mot dom),du vet respekt och sånt, eller så är stackarna så cyniska att de tror att man fiskar efter något?? inte vet jag...men det är ju deras förlust isåfall. |
| |
| 8/22/2007 1:41:34 PM - Susanne |
| ? |
| Jagh anser mig själv som väldigt snäll och vårdande, men det finns något hos mig som gör att jag nästan överallt blir illa omtyckt.jag känner mig som en hackkyckling överallt. Fast jag då inte gjort något så skäller folk ut mig för saker jag "inte gjort".Jag blir mer och mer deprimerad, att visa respekt för andra samt vara trevlig är helt fel för det har jag gjort och det har kostat många tårar. |
| |
| 8/21/2007 6:42:05 PM - Tompa |
| äcklad |
| Blev faktiskt rätt äcklad av det som stod. I denna värld vi lever i finns det inte plats för dom goda egenskaperna gentemot personer man inte känner. Alla är vi för fega för att ta emot sånt och utveckla det, naivt tänkande. Personer utnyttjar varandra, vänner som släktingar. Man ger och tar, har man bara sin goda egenskaper att ge så är det ingen som kommer fastna för det. Alla har ju det, varför är just "du" speciell?! Det som verkligen knyter band är händelser och personlighet. |
| |
| 2/17/2007 8:33:29 PM - ck |
| karma?? |
| den tid är förbi då det lönade sig att visa respekt och medkänsla. är du snäll och trevlig tvekar inte omgivningen en sekund att sätta sig på dej. |
| |
| 2/1/2007 11:32:21 AM - Maria |
| Glad! |
| Vad glad jag blev av denna text. Ett stort AHA, spred sig i mitt inre. Det är ju naturligtvis precis så här det är. Heja alla snälla människor! |
| |
| 1/26/2007 12:12:34 AM - Sara |
| hej |
| Jätte härlig och tankeväckande text! |
| |
| Kommentera denna artikel |
|
|
| |
