|
|
 |
| Tsunamin i Thailand |
| Annandag Jul 2004 Dagen började som alla andra dagar i Thailand – helt underbart. Vi visste att vi hade en frukost utan dess like att vänta och en mysig dag på en ö som vi varit på ett par dagar innan. Vi hade bestämt med våra kompisar att mötas på Hong Island eller Koh Hong som thailändarna säger. Ön är ett naturreservat, vilket innebär att ingen bor på ön förutom skogsvaktarna. Det finns två byggnader på ön. Snorkla får man bara göra när vattnet står högt och när det inte finns någon risk att förstöra korallerna. |
| |
| Klockan 9.30 hämtade en longtailbåt upp oss från vår strand där vårt hotell ligger. Vi anlitade samma båt som vi hade gjort när vi tidigare åkt till Railey beach. Även då skulle vi hälsa på våra vänner, familjen Hägglund.Vi satte oss i båten och åkte iväg. Vi längtade. Detta var just en av dessa paradisöar som finns i området som är vykortsköna. När vi närmade oss ön så ville vår båtkille köra oss till öns lagun eftersom det var tidvatten. Normalt kan man inte åka in i lagunen när det är ebb men nu stod vattnet högt. Det blev ett snabbt besök eftersom vi ville till stranden och njuta. Strax efter klockan 10 körde vi in i viken där alla longtailbåtar ankrade. Stranden består av två delar. I mitten var det en stor klippa, nästan som ett berg. Familjen Hägglund var redan där men de hade ännu inte valt plats. Vi gick bort till den del av stranden där inga båtar låg. Tidvattnet var högt så det fanns endast en smal strandremsa att vara på. Vi lade ut våra saker upp mot skogsbrynet. Det vi gjorde allra först var att snorkla och mata fiskarna. Vi hade fått en stor kasse med gammalt bröd från hotellet. Fiskarna älskar bröd. De äter direkt från händerna. Det var fiskar i alla regnbågens färger. Efter ett tag gick jag upp från vattnet tillsammans med Fredrika och hennes kompis. Jag skulle också ut och snorkla och såg att jag var tvungen att skynda mig eftersom tidvattnet såg ut att gå tillbaka snabbt. Ovanligt snabbt tyckte jag. Tidsbegreppen är diffusa men när jag stod där och tittade ut mot havet såg jag på den högra stranden en enorm våg. Uppskattningsvis cirka 10-15 meter hög. Mycket, mycket hög tyckte jag i alla fall. Högst upp på toppen var en båt. Mycket underligt med vågen, det fanns ju inga så stora båtar som kunde göra en sådan våg, tänkte jag. Samtidigt ser jag många människor springa i panik från vågen. Spring, ropade jag till barnen. Fredrika och Anna Hägglund sprang upp mot skogen. Anna snubblade. Jag funderade en tusendels sekund på om jag skulle ta med mig vår väska. Men bestämde att inte göra det. Det kändes helt plötsligt mycket oviktigt. Jag vet inte om Matilda och Erik som var i vattnet hörde mig. Jag hoppas att de gjorde det! När jag hade nått skogsbrynet tog vågen tag i mig och slet mig in i skogen. Allt gick på en sekund. Säkert mindre. Jag var under vattnet. Hur länge vet jag inte. Jag kände att jag slogs mot träd fram och tillbaka. Det gjorde inte ont men allt kändes overkligt. Jag tänkte inte så mycket men när jag kände att något slog mig i ansiktet och hörde ljudet av något ben som fick en smäll tänkte jag att nu gör jag inget motstånd. Nu var det bara att åka med för mitt liv var ändå slut. Föresten kunde jag inte göra motstånd. Jag kommer ihåg att jag kände någon gren som jag försökte hålla i, men den slets ur mina händer. Jag kommer inte ihåg att jag behövde ha luft. Jag fick heller inga kallsupar. Underligt. Vågen drog sig tillbaka och jag kommer över vattnet. En underlig stämning rådde. Jag såg ingen. Jag stod i gyttja. Jag kommer inte ihåg några detaljer utan att allt såg ödelagt ut. Var är min familj var det första jag tänkte. Samtidigt var jag livrädd för att en ny våg skulle komma. Jag visste ju inte vad som hade hänt. Jag hade dragits med minst 50-100 meter, vet inte säkert för jag åkte ju med vågen tillbaka också. Vissa säger att det var minst 200-300 meter. Jag kom upp mellan de två husen som fanns på ön. Jag började ropa och springa runt. Tankarna hinner rusa igenom huvudet. Tänk om, tänk om. Då såg jag Fredrika gråtandes cirka 20 meter från mig. Jag sprang fram till henne. Allt var gyttja och saker låg och flöt. Fredrika sa - vi kommer att dö mamma, vi kommer att dö. Jag sa att jag inte visste. Samtidig var jag oerhört lättad över att jag hittade Fredrika. Nu skulle vi hitta Matilda och Fredrik. När vi springer runt och ropar så stöter vi på skadade människor överallt. När de tittade på mig så såg de förskräckta ut. Jag kände då att något var svullet ovanför ögat. Jag kände med handen försiktigt och kände då en bula stor som en pingisboll med en massa blod. Men jag grät och sa I’m happy we are alive! Gunilla Hägglund såg oss och ropade att Matilda var i det första huset. Jag grät ännu mera. Jag springer in i huset tillsammans med Fredrika och ser min älskade dotter Matilda stå där alldeles naken. Hon försöker skyla sig. Hon gråter och säger bara, mamma. Helt plötsligt såg hon mycket liten ut. Hennes bikini hade slitits av i vågen. Hon besväras just då endast över att stå naken. Hon och Erik hade varit ute i vattnet. Hon sa att hon hade ont i foten. Hon hade brutit den fick vi reda på senare. Inne i huset var också hela familjen Hägglund. Skadade men lyckliga över att vi levde. Gunilla sa att hon skulle leta efter Fredrik. Ordentlig som jag är så gick vi in på toaletten för att skölja av oss all skit som vi hade på oss. Det var kaos och skadade människor både låg och stod. Utan kläder och med kläder. Stämningen kändes som panik. Ingen visste vad som hade hänt och ingen visste vad som skulle kunna hända. Jag hade aldrig hört talas om stora vågor i Thailand. Då ropade någon – det var Fredrik. Han kom in i huset. Han var full med blod och hade fruktansvärt ont på höger sida. Ena örat såg ut att delvis vara avslitet, på ryggen fanns en stor buckla. Rivsår överallt. Snyggare hade jag sett honom. Tyvärr kunde vi inte krama om varandra på grund av våra skador. När han sprang från vågen såg han att han hade flera båtar över sig som vågen tog med sig. Sedan mindes han inget mera. Men vi tror att han fick en båt på sig. Och då vet vi alla hur illa det hade kunnat gå. Jag kände att förutom skärsår och skrubbsår att det värkte i vänster hand och höger fot. Smärtan kommer inte direkt utan allt eftersom hittade vi nya skador på varandra. Jag lägger mig på ett bord eftersom jag känner att jag håller på att svimma. Just då ropar någon att en till våg kommer. Alla springer runt i panik. Jag och barnen springer in i det andra huset som ligger lite längre in på ön. Tillsammans med en tjej ställer vi oss på en toalett och säger till varandra – här måste det vara säkert. Då ropar Fredrik till oss att vi måste springa längre in på ön. Gunilla tar Matilda på ryggen och vi springer som om vi inte har några skador. Så långt in på ön och så långt och högt upp från stranden som vi kan. Vi kommer till berget där vi inte kan gå längre, men lite längre bort ser vi att det är säkert en meter högre – dit går vi. Husen på ön var byggda stabilt med cement. Det var bara lindrigare skador på dessa. Tack och lov, om inte så hade även dessa dragits med och skadat människor ytterligare. Men vi beslutade oss för att inte tänka på OM. För OM hade inte skett utan vi levde. Hong Island var en bra ö tyckte vi. Vi sitter där tidlöst och får reda på av en skogsvaktare med walkietalkie att ytterligare en våg ska komma. Men vi kan inte komma längre bort från vattnet än vi befinner oss. Några sa att om vi gick bort till lagunen, som låg på andra sidan ön, skulle det vara allra säkrast. Men ingen av oss var i det skick så att vi kunde gå dit. Matilda får en flyttväst. Det kanske kan skydda lite tänkte vi. Panikkänslorna försökte jag hålla borta. Jag tänkte att kom det en våg till så skulle vi antagligen krossas mot berget, men då fick det ske. Jag hade inga krafter kvar. Jag försökte undvika negativa tankar. Runt omkring oss låg skadade människor. De skrek av smärta. I skogen ropade folk efter anhöriga. Vid oss låg en mamma som var mycket skadad. Hennes man och två barn var också där. Hon frågade oss hela tiden om vi hade sett hennes tredje barn, en 18 månaders baby. Det visade sig senare att babyn var död. Jag känner att folk är chockade och apatiska. Även jag. Allt var overkligt. Vi väntade bara på andra vågen som kanske kunde nå oss. Vågen kom inte när de sa att den skulle komma. I alla fall inte till oss. Vi kunde pusta ut för den gången. Vi hörde helikoptrar över oss och barnen frågade oss hela tiden om vi var på en säker plats. Vi intygade att det var det. Fredrika var i chocktillstånd och vägrade att titta på mig. Vi fick inte ta i henne och hon ville inte prata. Allt vi ville var att hålla om henne, men vi fick inte det. Matilda satt apatisk och kräktes ett par gånger. De oskadda lyckades hitta vatten och andra saker att dricka. Vi ransonerade för vi visste ju inte hur lång tid vi var tvungna att stanna på ön. Alla fick ta en mun vätska var. Efter en stund kommer vår båtkille – oskadd tack och lov. Han blev överlycklig när han såg oss. Han sa att han skulle ta hand om oss. Vi frågade hur det hade gått med hans båt. Kaputt, sa han. Vi sa att vi var ledsna. Hans företag och inkomst källa hade försvunnit. Han brydde sig inte. Det enda viktiga för honom var att vi levde. Så här fantastiska är thailändare. Till slut kommer skogsvaktaren och säger att nu är det lugnt. Vi kan gå ner till stranden där vi ska bli evakuerade. Vi började gå. Jag ville hela tiden hålla koll på var min familj var. En kille som var helt oskadd bar på Matilda. De kom lite före oss. När vi hade gått en stund i skogen så ropade folk – en ny våg kommer. Alla rusade tillbaka in i skogen. Paniken var återigen över oss. Jag tänkte på Matilda som jag inte såg. Hon fick inte komma i vågen om inte vi gjorde det. Återigen samlades vi på samma plats. De riktigt skadade låg kvar. De kunde ju inte röra sig. Min man tar upp kameran som fantastiskt nog hade klarat sig. Vi hade köpt en vattentät väska där vi hade lagt den. Fredrik hade hängt upp väskan i ett träd. Och när han var och letade efter oss såg han den hängandes där. Jag tyckte att det var lite makabert att ta kort och blev arg på honom. Nu så här i efterhand så är jag glad över korten. Annars hade jag inte trott på att vi hade varit där. Tiden går och vi börjar fundera över om vi kommer att behöva vara kvar på ön över natten. Hela tiden hör vi att en ny våg ska komma. Vi försöker intala oss att om det nu kommer en våg till bör den inte vara lika stor som den första. Då får vi reda på att det har varit jordbävning vid Sumatra. Och börjar inse att vi inte är de enda drabbade. Så här i efterhand tror jag att vi var bland de lindrigast drabbade. Av 100 personer på ön så förlorade ”bara” en handfull livet. Vissa direkt, andra på grund av skador. Detta var vad vi trodde, men enligt thailändarna i Ao Nang så hade en tredjedel av alla på ön strukit med. Och nu när jag tänker efter inser jag att jag såg flera döda människor. Det förträngde jag länge. Vissa öar runt oss var så platta att vågen bara hade dragit över hela ön. Vi hade planerat att åka till Chicken Island, men det gjorde vi inte för att familjen Hägglund hade varit där och inte tyckt att den var så bra. På Chicken Island dog ungefär hälften av alla. När vi satt där reflekterade jag över att jag inte såg några djur. Vi satt ju trots allt i djungeln. Inte ens en lite mygga såg jag. Bara lite flugor som sög blod ur såren. I efterhand har jag hört att folk som klarat sig från vågen på Phi Phi Island har dött av ormbett. Nu är klockan fyra. Inte för att vi själva kunde se tiden, vågen hade slitit av oss våra klockor från armen. Ett par gånger innan hade vår båtkille kommit och sagt att vi hade en speedboat som kunde evakuera oss, men rädslan för en ny våg var så stor att vi inte vågade. Nu kommer skogsvaktaren igen och säger att vi kan åka. Jag vägrar, min tanke var att jag kunde sitta där hur länge som helst om så hela livet bara vi inte fick ytterligare en våg på oss. Fredrik tyckte i alla fall att nu var det dags. Vi måste kunna lita på dem. De mest skadade gick först. De som var så skadade att de inte kunde gå blev burna i kanoter. Det hade varit många ute med kanot på havet. De oskadda hade samlat på sig några kanoter för just de svårast skadade. Med rädsla i stegen gick vi ner mot stranden. Förödelsen var total. Det går inte att beskriva. Jag tittade inte så mycket utan försökte komma ner till stranden så fort som möjligt för att få åka iväg. Den underbara stranden fanns inte längre. Longtailbåtar låg som ved i skogen. Motorerna var uppkastade långt in i skogen. Vattnet var fullt med bråte. Trasiga speedbåtar låg upp och ner i vattnet. Jag ville inte titta eftersom jag inte ville se några döda människor. Så stor på jorden kan jag inte påstå att jag kände mig. Det låg speedbåtar lite längre ut på sjön som var där för att plocka upp oss. Men först så letade vår båtkille upp en övergiven kanot, som han skulle ta oss ut på till de större båtarna. När Fredrik skulle på kanoten sist, med stor möda höll kanoten på att kantra. Jag skriker i förtvivlan och kände mig mycket känslig. Även familjen Hägglund kom med på samma speedbåt. Det kändes tryggt. Kvar på stranden står vår båtkille, nu hade han räddat oss, vilket var det enda han tänkte på. Jag kommer ihåg att jag ville att allt skulle gå snabbt. Jag tänkte fort fort, fort. Väl på båten tänkte jag att båten skulle köra så fort den kunde. När båten skulle ta fart så vinkade en röd flagga från en annan båt som ville ha vår uppmärksamhet. Vår båt saktade in och kaptenerna pratade med varandra. Det kommer en till våg var det enda jag tänkte på. Det kan tyckas lite tjatigt men så kändes det hela tiden. Sedan satte båten fart igen. Fort, fort över vattnet, cirka 15 minuter, till fastlandet. När vi kom fram till fastlandet fanns ambulanser och andra bilar som körde oss till sjukhuset. Vi mötte hotellpersonal på stranden som prickade av oss. Och skrev ”no missing”. Väl vid sjukhuset var det uppståndelse naturligtvis. Folk som var nyfikna, folk som väntade på anhöriga. Jag vill inte berätta om allt som vi såg på sjukhuset. Jag försökte undvika att titta och jag sa till barnen att inte titta. Det räcker med ljuden som vi hörde, vi behöver inte även ha dessa bilder framför våra ögon i framtiden. Sjukhuset gjorde sitt bästa. Men det var ingen prioritering utan alla togs allt eftersom. När vi hade röntgats togs vi till en sjuksal. Där låg alla olika skador. Man opererade utan bedövning. Om man kunde blunda med öronen hade vi gjort det. Vid midnatt fick jag och barnen åka hem efter att ha blivit omplåstrade och Matilda gipsad. Fredrik var tvungen att ligga kvar ytterligare på grund av revbenen. De misstänkte även inre skador. Men tack och lov var det inga. Det hade varit en dag där vi kom undan med livet i behåll. Ingen hunger hade jag känt, inget toalettbesök hade jag behövt göra. Kroppen hade ställts in på överlevnad utan smärtor. Och det hade vi klarat. Fast visst tyckte jag att jag hörde vågor både på sjukhuset och på hotellet efteråt. Summa summarum: Man tänker inte så mycket när detta händer. Ett par känslor bara. Överlevnadsinstinkten sätts ändå in. Inga smärtor känns. Bara tomhet. Vi förstår fortfarande inte hur det kommer sig att vi överlevde. Det är ett mirakel. Hade vi dött så kan jag nog säga att vi hade gjort det utan smärtor. Hong Island är en mycket bra ö. Vi överlevde tack vare turen naturligtvis, men också för att ön runt omkring hade djupt vatten. Vågen blev då inte lika kraftfull som i Khao Lak där det var långgrunt. Stranden låg också lite skyddad tack vara bergen. Vi tror att vågen inte kom riktigt rakt framifrån. Ön hade ingen bebyggelse som hade kunnat skada oss värre än båtarna och skogen. Men vi är naturligtvis ödmjuka inför naturens krafter. Nu tänker vi inte på oss själva utan bara på dem som är ännu mer drabbade. Vi tänker på Thailand som är ett fantastiskt vackert land med underbara människor. Oerhört hjälpsamma, generösa och tänker bara på att andra ska må bra. Kunde vi i Sverige bara tänka så till hälften så… Vi vill gärna tillbaka till Thailand för att på så sätt hjälpa dem. Men när vet vi inte just nu. En jordbävning har inte drabbat Thailand på 456 år såg jag på BBC eller CNN. Vi har också insett att vi har en stor vänkrets som bryr sig och gärna hjälper till. Anna-Karin Larson |
| |
| |
| Kommentarer på denna artikel |
| |
| 2/3/2013 12:16:07 PM - Liten |
| Tsuanamin Thailand |
| Vad hemskt. En eloge för att du orkade skriva om tsunamin. Jag vill inte åka dit. |
| |
| 12/28/2012 9:27:55 PM - Lotta |
| Var på väg från Phi Phi han i land. |
| Gråter fortfarande denna tid på året vet inte tårarna bara kommer och tankarna. Hela min familj klarade sig utan fysiska skador.Kram på er dessa minnen kommer nog aldrig att lämna oss. |
| |
| 6/25/2012 7:06:56 PM - Simon |
| Also on Koh Hong |
| Hello Anna-Karin,I just read you moving account of Koh Hong (translated into English); my partner and I were also on Koh Hong with a friend when the tsunami hit and your description is very close to my own experience of staggering to the house, then sheltering on the nature trail. Your story has reminded me of that incredible day. If you are interested, I have 2 some photos of people sheltering on the nature trail waiting to be rescued. Please reply to this site if you would like have a copy. Take care Simon |
| |
| 5/29/2012 7:22:04 PM - Tilda |
| jag gråter..&9829; |
| herrgud, vad berörande! jag sitter här och gråter nu &9829; det var så himla bra skrivit &9786; själv har jag varit i thailand 2 gånger, kao lack och koh lanta och varit grymt rädd att en tsunami ska komma.. jag är jätteglad över att ni klarade er &9829;hälsa din härliga familj&9829; kram Tilda 11 år &9829; |
| |
| 3/1/2012 6:43:39 PM - testCaroline |
| Berörande och stark skrivet! |
| Måste ha varit en hemsk upplevelse, att se alla döda människor som befann sig på platsen, känslan att vara så nära liv och död och inte veta direkt efter första vågen hur det gått för sin egen familj. Stark skrivit tråtts allt du varit med om. Skriver en uppsatts i skolan just nu om naturkatastrofer och har tänkt mig att skriva om denna berörande händelse. Allt du beskrev kommer säkert att vara till stor hjälp, tack! sköt om dig, kram! |
| |
| 3/1/2012 2:01:47 PM - testCaroline |
| Berörande och stark skrivet! |
| Måste ha varit en hemsk upplevelse, att se alla döda människor som befann sig på platsen, känslan att vara så nära liv och död och inte veta direkt efter första vågen hur det gått för sin egen familj. Stark skrivit tråtts allt du varit med om. Skriver en uppsatts i skolan just nu om naturkatastrofer och har tänkt mig att skriva om denna berörande händelse. Allt du beskrev kommer säkert att vara till stor hjälp, tack! sköt om dig, kram! |
| |
| 3/1/2012 1:58:28 PM - testCaroline |
| Berörande och stark skrivet! |
| Måste ha varit en hemsk upplevelse, att se alla döda människor som befann sig på platsen, känslan att vara så nära liv och död och inte veta direkt efter första vågen hur det gått för sin egen familj. Stark skrivit tråtts allt du varit med om. Skriver en uppsatts i skolan just nu om naturkatastrofer och har tänkt mig att skriva om denna berörande händelse. Allt du beskrev kommer säkert att vara till stor hjälp, tack! sköt om dig, kram! |
| |
| 3/1/2012 1:57:23 PM - testCaroline |
| berörande och stark skrivet! |
| Måste ha varit en hemsk upplevelse, att se alla döda människor som befann sig på platsen, känslan att vara så nära liv och död och inte veta direkt efter första vågen hur det gått för sin egen familj. Stark skrivit tråtts allt du varit med om. Skriver en uppsatts i skolan just nu om naturkatastrofer och har tänkt mig att skriva om denna berörande händelse. Allt du beskrev kommer säkert att vara till stor hjälp, tack! sköt om dig, kram! |
| |
| 3/1/2012 1:55:35 PM - testCaroline |
| berörande och stark skrivet |
| Måste ha varit en hemsk upplevelse, att se alla döda människor som befann sig på platsen, känslan att vara så nära liv och död och inte veta direkt efter första vågen hur det gått för sin egen familj. Stark skrivit tråtts allt du varit med om. Skriver en uppsatts i skolan just nu om naturkatastrofer och har tänkt mig att skriva om denna berörande händelse. Allt du beskrev kommer säkert att vara till stor hjälp, tack! sköt om dig, kram! |
| |
| 1/15/2012 10:18:13 PM - Louise |
| Var också där... |
| Hej, jag och en vän var också på Hong Island. Har sedan dess haft svårt att reda ut hela händelseförloppet, bland annat så har jag inget tisbegrepp över huvud taget, vet inte hur länge vi satt där uppe i bergen helt utan skydd från den brännande solen. Din berättelse fick mig att minnas något mer. Jag själv åkte med under vågen och fastnade hela tiden i rötter o annat bråte längs botten, precis när jag var säker på att this is it så drog sig vattnet tillbaks precis lagom mycket så att jag kunde få upp ansiktet ovanför ytan. Satt fast en bra stund där på botten, ibland hamnade jag under ytan igen. Ett av de starkaste minnena jag har är när jag började inse att jag nog inte skulle klara det, den fruktansvärda besvikelsen, ångesten och hur förvånad jag var...och alla tankar som hann rusa runt i huvudet. Tack vare att jag fastnade så klarade jag mig utan några större skador, slog inte i alla träd o de få husen som fanns där inne i skogen innanför stranden. Jag träffade först min vän igen i räddningsbåtarna över tii fastlandet, var säker på att han var borta...en obeskrivlig känsla att se honom igen. Fick nu skrivit av mig lite, pratar väldigt sällan om den dagen. Tack för att du delade med dig av din berättelse! Hoppas ni alla mår bra! Kram Louise |
| |
| 12/10/2011 10:43:44 PM - Anita |
| Varit på Koh Hong |
| Vi var där på Koh Hong 2009, åkte båtutflykt i 2 dagar och var bl.a där. Vi snorklade och gick en minnespromenad som de gjort i skogen, ligger båtar lite överallt. Visade var många satt och inte vågade gå ner, det var vid ett berg. Sedan har de gjort ett monument oxå. Vackert att gå där, men trots allt blir man berörd. Fin berättelse du lyckats skriva ihop. Våran sv guide på utflykten var oxå med i Tsunamin. |
| |
| 11/22/2011 1:34:15 PM - louise |
| Duktig av dig, du är starkt |
| Gud vad bra av dig ,läste med späning! |
| |
| 11/10/2011 10:24:02 AM - simon |
| hejsan;) |
| du är bra på det här!:)) |
| |
| 11/10/2011 10:23:11 AM - hejsan |
| hejsan;) |
| iii |
| |
| 10/28/2011 9:42:50 AM - lisa |
| rubriken |
| Nej vad hämskt!!!!! |
| |
| 9/9/2011 3:29:29 PM - Diana |
| .. |
| Starkt skrivet av dig! Jag var själv också med i tsunamin, jag var bara åtta år men jag kommer ihåg otroligt mycket. Jag var nära på att förlora min mamma, jag trodde att hon var död men precis som du hade hon hamnat i vågen och överlevt. vi överlevde men hela händelsen att ärrat mig otroligt mycket och jag tänker på det varje dag. Jag försöker vara positiv och tänka att jag överlevde men det gör så ont. kramar/diana |
| |
| 8/20/2011 12:47:06 PM - Anonym |
| :( |
| Min kompis dog hon va bara fyra:( |
| |
| 5/18/2011 8:33:13 AM - Anna |
| Var också med om tsunamin |
| Gud så fint skrivet men riktigt sorgligt!Jag var själv på Railay beach när detta hände,med min syster,så glad och lycklig att vi klarade oss. Tänker ofta på de människor som förlorade familj,vänner och lider med dem. Denna erfarenhet hade jag och säkert många med mig varit utan... kommer aldrig att glömma.. Mvh Anna |
| |
| 5/16/2011 7:24:38 PM - Linn |
| Tsunami |
| Mycket fint skrivet! Det berörde mig starkt! |
| |
| 4/5/2011 9:23:35 PM - Lovisa |
| Tack |
| Jag har läst hela din berättelse och den är otrolig. Tack för att du har varit så stark ock skrivit ner det här! Jag håller på med ett skolarbete om tsunamin och din berättelse har hjälpt mig mycket.Tack så mycket!! Ha det bra |
| |
| 3/18/2011 7:31:22 PM - Andreas |
| Var där, maila gärna om du var där |
| Andreas.stromberg72@gmail.com |
| |
| 3/13/2011 2:20:40 PM - Emma |
| Tsunami |
| Usch, vad hemskt allting. Har suttit och läst hela texten nu, men det var det verkligen värt. Jag har också varit i Thailand, och håller med om att befolkningen i Thailand är helt underbara. Jag tycker det är väldigt hemskt med tsunamin, och det är verkligen bra att ni klarade er! Jag önskade att alla gjorde det... Men så är det, finns inte så mycket att göra åt det. / Hälsningar. |
| |
| 3/12/2011 2:44:32 PM - kjell |
| tsunami |
| det betyder våg i hamnen, på Japanska |
| |
| 1/3/2011 11:24:48 AM - Andrea |
| Intervju |
| Jag går på Bladins gymnasium och gör mitt projektarbete. Mitt arbete handlar om människors överlevnad och reaktioner i naturkatastrofer. Jag befann mig i Chile under jordbävningen där förraåret och blev berörd av din upplevelse. Jag undrar därför om du skulle vilja ställa upp på en intervju. Svara genom mail. Min mail adress är: andrea_ao1@hotmail.com |
| |
| 12/25/2010 9:15:29 PM - Pernilla |
| Var där! |
| Var också på hong Island. Det är lustigt men det är så mycket dom msn känner igen. Känslan under vattnet, vrakdelar, de vita husen, klippväggen, överlevnadsinstinkten. Tänk i morgon är det 6 år sedan....kommer aldrig att glömma. |
| |
| 11/9/2010 10:35:33 AM - Sanne |
| Tsunami |
| Hej har läst din berättelse.......vi var på stranden i Patong.Och stackars de människor som ska bo och jobba där ...måste kännas fruktansvärt.Vi var där året efter,men tyvärr blev det helt fel för våran familj att åka ner igen.kram på dig. |
| |
| 10/24/2010 5:23:09 PM - Linda |
| Tack för att du orkade! |
| Hej! Läste hela texten och den berörde mig mycket! Går i 8 nu och har redovisning snart om just tsunamin. Jag tackar för att du är stark och kunde skriva ner det och dela med dig. Jag har nu läst många berättelser eller vad man ska kalla det om tsunamin. Jag måste säga att denna berörde mig mest. Du och din familj verkar starka. Hoppas ni har det bra nu och tar hand om er! |
| |
| 4/17/2010 5:18:54 PM - Sara |
| Tsunami |
| Bra skrivet, läste allt och gud vad hemskt! Du skrev det med at thailändare är så snälla o.sv och det är dem verkligen! Var precis i Thailand, vilket land! Hemskt men tur att ni överlevde ! |
| |
| 4/16/2010 9:54:52 AM - Felicia Köleby |
| Skolarbete. |
| Hej jag heter Felicia Eriksson och går på Media gymnasiet. Vi ska nu göra ett slut projekt arbete i Samhälle, och jag har valt att arbete med Tsunamin 2004, för den berörde mig och för att jag nydligen har varit i Thailand och hört berättelser från lokalbefolkningen. Jag undrar om du skuller vilja ställa upp på en interjuv?? Men förstår om du är trött på det eller ej orkar. Mvh Felicia.Ps svara gärna på min mejl fille_hotis@hotmail.com |
| |
| 4/1/2010 1:33:28 PM - Ebba |
| Usch <3 |
| Fyfan vad hemskt, vilken mardröm D: |
| |
| 3/1/2010 12:33:54 PM - olivia & emelie |
| tsunimin |
| maila gärna svaret till olli_olivia@hotmail.com |
| |
| 3/1/2010 9:39:10 AM - Olivia & Emelie |
| tsunamin |
| Hej, vi heter Emelie och Olivia och vi kommer från s:t jörgens skola. Vi gör ett skolarbete om tsunamin i Thailand 2004, och skulle behöva en intervju med någon. Vi såg på din blogg att du har varit med om den?Är du intresserad av att svara på lite frågor om vågen? Du behöver inte besvara frågorna om de är känsliga! MVH Emelie johansson och Olivia Agertoft. |
| |
| 2/25/2010 1:52:52 PM - Thorén Business school |
| Tsunamin i Thailand |
| Hej Anna-Karin!vi är en grupp på sex personer som åker till thailand nu den 12:e mars och gör ett projektarbete om Tsunamin 2004. Vi kommer att göra en dokumentärfilm om konsekvenserna och baksidan om katastrofen. Dels hur våra egna svenskar blev drabbad och hur processen gick till men vi vill också lägga fram hur drabbade thailändarna blev, så som du skrev om hur fantastiska befolkningen i Thailand är och hur väl de oftast vill som satte turisterna i första hand. Vi vill fömedla hur thailändarna blev drabbad på ett annat sätt än vad de västerländska turisterna blev. somsagt tog inte vågen bara deras liv eller familj utan också deras hem och inkomstkällor. vi blev väldigt berörda av din berättelse och om du känner att du skulle vilja hjälpa oss med en intervju eller liknande så skulle vi vara väldigt tacksamma om du kunde höra av dig till våran mail för en kortare intervju eller något i den stilen. MVH/ Chatrin med grupp erikssoon_91@hotmail.com |
| |
| 2/20/2010 9:35:08 PM - st |
| hej |
| så synd |
| |
| 2/20/2010 9:35:08 PM - st |
| hej |
| så synd |
| |
| 2/8/2010 6:16:27 PM - Bella Holmqvist |
| ..... |
| Det som hände var helt otroligt! Din berättelse berörde mig mycket, Jag var i Thailand nyligen o ville läsa mer o tsunamin när jag kom hem för o försöka fatta hur hemskt det måste ha varit, men de går fortfarnade inte, älskade Thailand! Är glad att du och din familj klarade er... Ett minne för livet, ibland önskar man att man bara kunde radera och gå vidare... Du berör, du är stark som klarar skriva om detta, tack för berättlesen! |
| |
| 2/2/2010 3:49:23 PM - Julia |
| svara snabbt! |
| Hej du som skrev dnna texten :) Jag skulle jättegärna vilja använda denna texten till mit arbete i skolan. Jag älskar den och har läst den flera gånger. Maila mig: juliagati@hotmail.com MVH Julia |
| |
| 1/29/2010 6:05:55 PM - Linnea |
| usch |
| Fint skrivet! Man blir oerhört berörd. Skönt att höra att ni alla klarat er! |
| |
| 1/17/2010 2:58:44 PM - istahil |
| 2010 |
| vad etyder namnet tsunami |
| |
| 1/5/2010 8:06:59 AM - Fredrik Larson |
| Fin skildring |
| Hej, jag sitter och skriver på en bok som tar sin början den 26 dec 2004. Min tanke var att låta någon annans röst få ta plats nere i Thailand, så jag sökte på nätet nu i morse och kom hit. Din beskrivning är naken och jag blir tagen. Får jag använda din berättelse i min bok? Mejla mig gärna på karlmikael67@hotmail.com Vänligen Fredrik Larson |
| |
| 1/3/2010 6:25:34 PM - robin_franlund@hotmail.com |
| hej |
| usch vad hemskt, jag älskar thailand och själva folket, dom e underbar och jag var inte där men, jag sörjer för alla som dog och överlevde (för dom som förlorade nån/några som dom tyckte mycket om) jag hoppas att ni har det bra och ta hand om er!<3 |
| |
| 1/3/2010 6:22:27 PM - Robin |
| :´( |
| fy vad hemskt, jag va inte där men jag kollade på nyheterna och det va inte en trevlig syn! jag hoppas att ni mår bra och ta hand om er! <3 |
| |
| 12/23/2009 3:01:08 AM - erika@hotmail.com |
| sorgligt men skönt |
| Mycket sorglig berättelse men skönt också att läsa att ni alla klarade er. Var också där med min familj och tråkigt nog så sitter denna dagen kvar i ens huvud och har inte gått nära vattnet sedan den dagen |
| |
| 12/19/2009 6:07:09 PM - FREDRIK |
| HEJ! |
| Jag var med i Tsunamin jag förlorade två systrar... jag var bara 7 år =( |
| |
| 12/8/2009 10:07:53 PM - ejc 13 |
| uuuuusch ! |
| älskar din text,jag var oxå där, på phi phi öarna.. kommer alldrig glömma, ville bara säga att jag känner igen mej i din text.. att inte känna någon smärta, som en mardrömm som alldrig tog slut.. |
| |
| 11/16/2009 2:54:01 PM - nono |
| tjejen som inte gillar tsunami |
| gud vad hemskt och vara med!Jag ryser bara jag hör ordet tsunami. |
| |
| 11/12/2009 5:33:18 PM - ellen ~ |
| 5 år sen . |
| tänk att det snart var fem år sedan den dagen .. det känns så tydligt som om allt var igår . din text berörde mig verkligen och framkallade gamla minnen jag hade stoppat undan längst bak i huvudet .. tårarna trilla ner för kinderna och jag kände igen mig så mkt . hur lång tid det än går så kommer den 26 december alltid att finns inom oss och i stunder som denna kommer alla känslor tillbaka .. |
| |
| 10/7/2009 12:20:01 PM - pajala |
| Tsunamin sög hårt |
| Tsunamin sög hårt riktigt hårt jävla regering som vägrar berätta saker. |
| |
| 9/29/2009 1:03:29 PM - josa |
| josa |
| är i skolan nu men gråter alla skratttar dom skrattar nog inte åt dej |
| |
| 9/22/2009 2:49:01 PM - frida |
| tsunamin<3 |
| tack för den fina berättelsen. jag förlorade mina kusiner och jag kan fotfarande inte fatta de. |
| |
| 7/12/2009 11:58:16 PM - ida |
| fy fan |
| Det här e ju bara för hemskt jag är glad att ni klarade er . Men alla andra fy fan jag var liten jag var bara 12 år men fattade allt en då :( sörjer med alla :( |
| |
| 5/26/2009 6:12:26 PM - Michelle |
| tsunami ... |
| nej usch vad hemskt, jag har släktingar i thailand , och jag är så tagen av detta, jag hoppas att du mår bra nu, jag beklagar så mycket :( |
| |
| 5/13/2009 10:49:12 AM - Tilda |
| Thailand |
| Jag blev helt tagen när jag läste detta. Anledningen till att jag kom in på den här sidan är pågrund av att jag har ett arbete om detta. Det är hemskt att läsa det ni har varit med om, och så svårt att föreställa sig hur det var. Jag hoppas att ni mår bra och kan försöka undvika alla hemska minnena fast det kan vara svårt. |
| |
| 4/14/2009 8:01:34 PM - Nathalie |
| Tanke |
| Väldigt skrämmande att läsa. Önskar inte min värsta fiende denna upplevelse. Det glädjer mig att läsa att ni idag mår bra. Jag kom hem från Thailand för 3 dagar sedan, och var på de platser du skriver om, det känns overkligt ! Frågan är om det finns någon som inte tänker på Tsunamin när man landar på Phukets flygplats och ser havet. Det är nog inte många som inte lägger en tanke på alla som drabbades. Och som du skriver, thailändarna är underbara människor ! Tack för din berättelse!/ Nathalie |
| |
| 3/17/2009 7:25:15 PM - .. |
| gräsligt |
| jag var också där precis när det hände, men som tur var ja på andra sidan havet. vi planderade om vi skulle vara en hel dag på stranden eller åka på båttur den dagen, och som tur var valde vi rätt plats vid rätt tidpunkt. |
| |
| 2/22/2009 5:23:23 PM - Anna |
| Tsunami |
| Jag var inte i Thailand under tsunamin, men läste om när det hände.Har nog aldrig gråtit så mycket och sörjde med alla där.Tänker på alla som drabbades och undrar ofta hur alla har det nu.Tack för att du delat med dej av era upplevelser, starkt gjort.Sköt om er Anna |
| |
| 2/21/2009 11:00:29 PM - Elin, 13 |
| Otroligt.. |
| Wow. Din historia berör mig väldigt mycket. Jag kunde inte sluta läsa utan satt som trollbunden framför datorskärmen.Min vän skulle åkt dit just vid den tidpunkten, men resan blev inställt, och det glädjer mig otroligt mycket. |
| |
| 2/18/2009 9:26:22 AM - Hej |
| 13.37 |
| den slog till 13.37 :O |
| |
| 2/18/2009 9:26:07 AM - Hej |
| 13.37 |
| den slog till 13.37 :O |
| |
| 12/26/2008 3:54:26 AM - Emma |
| 4 år? |
| Sitter nu här och läste precis din text och började genast gråta, det är verkligen otroligt hemskt att något sådant får ske, min familj hade bokat en resa med flyttade resan till annat datum då vi ångrade oss och ville fira jul hemma. Men snart är det ganska exakt 4 år sedan detta hände va? Det måste ju ha skett 04.20 ungefär svensk tid.. Hoppas du och din familj mår bra idag, och tack för denna text, otroligt starkt av dig! |
| |
| 12/2/2008 10:06:39 AM - linn |
| ... |
| hejsan! det är mkt intressant att veta om detta.jag var inte med i vågen men jag sörjer! MVH JAG |
| |
| 9/23/2008 8:12:54 PM - Martina |
| Min kompis dog :'( |
| Min kompis Frida, hennes pappa, och hennes bror och deras mamma skulel åka dit, Frida skulle berätta allt som hände och så men tillslut så ringde dom o sa att frida, filip och hennes pappa var döda. Hennes mamma hade klarat sig med svårare skador. Hennes mamma tog själv mord förra året :'( |
| |
| 7/14/2008 12:00:50 AM - Andreas |
| Samma känsla |
| Hej, vi var där, tänker på det ofta. Jag såg allt och sprang, sedan började helvetet i alla timmar. |
| |
| 5/22/2008 8:41:16 PM - Louise |
| Jag sörjer med alla... |
| Hej, Jag var själv inte med när tsunamin inträffade. Jag fick körtelfeber just innan vi skulle fara så vi ställde in resan. Jag har aldrig förr blivit så glad att jag blev sjuk. Min kusin, som även är min bästa kompis och klasskompis var där. Han låg i koma i 1 vecka innan han dog. Jag har aldrig glömt honom. Sörjer med er alla (V) |
| |
| 3/31/2008 8:40:20 AM - Hampus |
| tid då det hände! |
| Det hände kl. 8:00 ungefär... |
| |
| 2/26/2008 6:36:39 PM - Diana |
| Va hemskt :( |
| Själv var jag i Phuket när tsunamin hände, men sprang snabbt upp på ett tak med min familj, så kände inte ens vattnet. Tur att ni är oskadda... |
| |
| 12/7/2007 11:58:33 AM - Glömma?? |
| 100 kr |
| HejDet var en mycket stark och fin berättelse som du har skrivit. Men det är nästan bortglömt idag hos alla som åter sitter på de överfulla planen till Thailand....De åker tillbaka till ett återuppbyggt, vackert turistparadis och nästan alla spåren är bortsopade efter tsunamin. Men tänkvärt är att det finns många ställen som drabbades lika hårt och hårdare som Thailands turistorter, där folk idag fortfarande inte har några hem och svälter i sviterna efter tsunamin 2004. Snälla ni som sätter er på flygplanen idag till Thailand tänk inte bara på er egna egoisiska resa utan på alla de som inte fått någon hjälp till självhjälp ännu. Jag tycker att alla som åker till Thailand kan ju skänka 100 kr till någon hjälporganisation!!!det har ni råd med. |
| |
| 11/28/2007 12:41:28 PM - embo |
| Starkt gjort |
| Det var moget att kunna skriva en sådan text. jag själv tyckte det var hemskt när jag fick höra om tsunamin. SORGLIGT! :'( |
| |
| 10/30/2007 5:23:23 PM - Emma |
| Jag va i Thailand oxå |
| Jag va oxå i Thailand när tsunamin kom..men vi va i phuket..min killkompis (som just fyllt 18) kom och sa att jag skulle komma och kolla på ett vattenfall...ja ba..shit va coolt(jag har precis fyllt 14) tänkte jag..och så kommer vi ut..och fattar inte ett skit!Jaja jag behöver inte ta hela histtoren!Alla som åkte dit me oss klarade sej!Kram Emma |
| |
| 10/18/2007 4:19:40 PM - britt johansson |
| en stark upplevelse |
| en mycket stark händelse i era liv. förstår att ni har andra värderingar i dag. lev här och nu var rädda om er. |
| |
| 10/16/2007 4:10:58 PM - tjejen |
| tsunami |
| När jag läste detta blev jag helt förstöd!!!så himla hämskt är det!!!!!!!!!!!:( |
| |
| 9/26/2007 10:42:47 PM - Leila |
| ... |
| Hej, jag tycker sånt här är jätte spännande atty läsa men dettta var så himla sorgligt. :( gud va jobbigt ni måste ha haft det.. Mirakel, kallar jag det:) Jag är lycklig för eran skull.. Hur såg det ut där.. jag är nyiken när det gäller sånt här.. Var det massa döda folk :/ |
| |
| 9/23/2007 6:51:41 PM - k |
| saknaden! |
| Jag förlorade min bästa kompis i den här tsunamin! jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv, när jag fick höra det, kunde jag inte gråta för när hon försvann tog hon mitt hjärta med sig. Det hade hon rätt till för hon var mitt hjärta. Hon var 9 år, kan ni förstå nio år, och där tog hennes live slut i khao lakk. Bara så alla vet så saknar jag henne hur mkt som helst, varje dag, varje timma, varje minut och varje sekund tänker jag på henne. :( |
| |
| 9/12/2007 7:40:02 PM - Pernilla Esplund |
| Liknande upplevelse |
| Hej Anna-Karin,Var också på Hong Island och känner igen väldigt mycket av de som du skriver. Överlevnadsinstinkten kommer in och man känner ingen smärta av sina skador. Ärren och minnena är det som finns kvar idag. Ett mirakel att vi överlevde. Kommer aldrig glömma......... |
| |
| 8/22/2007 4:56:03 AM - Simon |
| Satt bredvid er på hong |
| Hej. När jag läser detta kommer alla minnen tillbaka. Jag och min flickvän var inne i huset när din man kom in och hittade er där. Glömmer aldrig den glädje och lättnad som ni visade. Vi satt i samma grupp som eran familj vid klippkanten. Vi har många gånger tänkt tillbaka och undrat hur det gick med din man, så det var skönt att höra att han blev återställd. Vi skälva har bara ärr kvar som minne och klarade oss förhållandevis bra. Har numera en son på 2-år (var med i magen under tsunamin) och vi har nyligen gift oss. Hoppas ni har det bra idag! MVH Simon och Victoria |
| |
| 8/14/2007 12:00:04 AM - kajsa |
| Saknad. |
| Hej.läste din berättelse och brast i gråt. Jag förlorade både min mamma och pappa i vågen. Vi bodde på ett hotell i khao lak, mest drabbade orten, och det är ett mirakel att jag klarade mig. Du återväckte gamla minnen, bra eller dåligt. Hoppas ni mår bra idag! Mvh. |
| |
| 5/31/2007 11:15:37 AM - Elin & Simon<3 |
| üsch |
| Vi är ett pensionerat par inte långt ifrån sund. Vi var med i Thailand när det hände. Som tur var var vi högt placerade och kunde övereleva den enorma vågen, skapad av jordens krafter! /MVH E & S |
| |
| 5/30/2007 11:17:44 AM - Kristine |
| Hemskt men starkt. |
| Sitter just nu och gör en uppsatts om Tsunamin. Jag har själv tillbringat en hel del tid i Thailand innan vågen kom. Jag förlorade en hel del vänner där nere och har efter det inte återvänt. Men tycker det är starkt av dig att kunna återberätta allt och hoppas att ni idagens läge mår bra och att ni tar hand om varandra. Kommer förmodligen att åka till Thailnad i september detta år för att hälsa på Pum och hennes familj då kommer jag även att ta mig en tur till Hong Island. Sköt om er! |
| |
| 4/17/2007 10:12:33 PM - thomas ramsten |
| Tsunami |
| Hej Anna-karin Läste just din berättelse från Koh Hong publiserad i Sund Nu skriven 2005. Det slog mig att skriva till dig då våran upplevelse från händelsen där på ön är i stort identiskt med din .Vi var 13 st som alla överlevde denna händelse efter exakt samma position på ön,samma strand när vågen kom. Vi har sparat din mailadress sedan dess då vi en kort tid mailade till varandra. Det behövs inte mycket för att väcka minnena till liv och vi undrar hur ni har det idag ? MVH thomasramsten@hotmail.com |
| |
| 4/17/2007 10:21:43 AM - tintti |
| tsunami |
| tack för en fin berättelse fast den var sorglig.tur att ni klarade er hela familjen sköt om er och ha de så bra kram Tintti |
| |
| 4/17/2007 10:20:33 AM - tintti |
| tsunami |
| tack för en fin berättelse fast den var sorglig.tur att ni klarade er hela familjen sköt om er och ha de så bra kram Tintti |
| |
| 3/30/2007 10:12:22 PM - Karin T |
| Chicken Island |
| Tack för att du delade med dig av din berättelse. Jag var på Chicken Island med min man och våran dotter och vi klarade oss alla tre. Varma hälsningar Karin T |
| |
| 3/23/2007 1:31:20 PM - korv |
| hej |
| hemskt |
| |
| 2/13/2007 10:53:20 AM - Josse |
| Sorligt! |
| Detta var den mest sorliga händelse jag har hört talas om och tycker mycket synd om alla som drabbats och de som förlorat någon de tyckt mycket om...Det är starkt gjort! |
| |
| 1/18/2007 6:51:48 PM - joanna persson |
| bra gjort ! |
| jag tyckte att det var starkt av er att överleva. jag var på semester i Lindvallen då och jag grät hela tiden, jag tyckte så synd om alla som var där, barn som inte pratade det språket som hade förlorat sin familj :(. |
| |
| 1/17/2007 1:13:31 PM - maja |
| tsunami... |
| när hände det... |
| |
| 1/10/2007 1:11:45 PM - Magi |
| Fråga |
| vilken tid var tsunamin? |
| |
| 10/18/2006 6:46:18 PM - Ss |
| Ingen jordbävning? |
| Var det inte ett skalv 2002 som mätte 8,2 på richterskalan? |
| |
| Kommentera denna artikel |
|
|
| |
