Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 2009-09-10

Matvanor viktigare än anlag för fetma

Risken att bli fet är två och en halv gång högre för den som har dubbel uppsättning av den mest kända riskgenen för övervikt och fetma. Men bara om fettkonsumtionen är hög. Mindre fett i maten neutraliserar fettgenens skadeverkningar.
 
Matvanor viktigare än anlag för fetma
- Det betyder att det avgörande är vad man äter. I vart fall när det gäller FTO-genen, den klart viktigaste fetmagenen som hittills upptäckts, säger Emily Sonestedt, forskare på Lunds Universitets Diabetescenter.
 
Hon är huvudförfattare till undersökningen som nu publiceras i tidskriften American Journal of Clinical Nutrition. Flera studier har tidigare sett att mycket motion minskar inverkan av fetmagenen men detta är den första där FTO-genens effekt sätts i relation till individers matvanor.
 
Riskvarianten på FTO-genen (fat mass and obesity associated) är vanlig i befolkningen. 17 procent har den i dubbel uppsättning, det vill säga har ärvt den av båda föräldrarna. Ytterligare drygt 40 procent i enkel uppsättning.
 
- Det är svårt att med någorlunda säkerhet beräkna hur mycket olika människor äter vilket nog är en av anledningarna till att ingen gjort detta tidigare. Men vi har så bra data att det blir meningsfullt, konstaterar Emily Sonestedt.
 
Uppgifterna kommer från den stora undersökningen Malmö Kost-Cancer där en minutiös kartläggning av kostvanor gjordes med bland annat ett omfattande frågeformulär, en lång intervju och en matdagbok som deltagarna själva förde.
 
När matvanorna hos bärare av den dubbla riskvarianten för fetma analyserades framträdde mönstret tydligt. Risken för fetma var kraftigt ökad bara om fettkonsumtionen var hög.
 
- Ja, hos dem vars kost innehöll mindre än 41 procent fett i energimängd var fetma inte vanligare trots den ärftliga risken , säger Emily Sonestedt.
 
FTO-genen är aktiv i hypotalamus, en del av hjärnan som reglerar aptit och mättnadskänsla, och riskvarianten har kopplats till ökat energiintag, speciellt i form av fett.
 
- Det kan vara så att bärare av riskgenen inte blir mätta lika snabbt av fett. Därför äter de mer och går upp i vikt, säger Emily Sonestedt.
 
Fyndet att riskvariantens skadliga effekt upphävs med ändrade matvanor kan, tillsammans med kartläggningen av andra fetmageners verkan, leda till en bättre och mer individualiserad kostrådgivning för den som vill undvika att gå upp i vikt.
 
- Det visar att vi inte är slav under våra gener. Även om vi föds med en ärftlig belastning för fetma är livsstilen viktig, säger Emily Sonestedt.
 
Källa: Lunds universitet
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
2012-01-29 07:15:08 - xLmULxkN
yrEqIjEQ
At last some ratoianlity in our little debate.
 
2012-01-27 19:29:40 - HbhIRyygl
fXMxvYGuTWROBb
hmm: Det står att när larmet kom så sas han vara det i alla fall. Dom satte på automatskott så då smattrade et väl bara till, och polisen orkade väl inte hålla styr på vapnet då
 
2010-04-27 20:53:35 - -
Anlagen har betydelse
Läs mellan raderna, anlagen har stor betydelse. Med den obegränsade tillgången på mat och avsaknaden av vardagsmotion (fysiskt arbete, vedhuggning, etc) i dagens samhälle skulle alla bli feta om de hade "fel" anlag.
 
Min bild är att orsaken till övervikt snarast handlar om förmåga att lägga på sig vikt än oförmåga att gå ner i vikt. Att tappa vikt är något onaturligt, som kroppen försöker motverka. Viktnedgång är svårt för alla människor. Men bara vissa människor går upp i vikt. Det är där den ärftlig komponenten kommer in.
 
Man kan inte hävda att anlagen är betydelselösa bara för att en person med fel anlag håller sig smal på svältkost och stenhårt motion! God mat är en del av en god livskvalitet!
 
2010-01-01 12:32:07 - Louisa
där ser man
Låter ju suveränt - då kan man inte skulla på sina gener då... ;) Bäst jag skärper mig! :)
 
2009-09-14 08:24:32 - Gunvor
Bra
Det låter bra
 
Kommentera denna artikel