Skribent: Kicki Blom
Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 2/18/2005

Jag - en självbedragerska

Ett kilo upp?! Och jag som gick tre kilometer i går och bara åt... ja vad åt jag egentligen? Pyttelite åt jag i alla fall!
 
Två år efter en monstergraviditet sitter det fortfarande nio förargliga extrakilon kvar. Jag är ju en ganska hälsomedveten kvinna i mina bästa år och jag vet att det är helt okej att det tar tid att gå ner i vikt, eftersom viktminskningen ska vara bestående. Jag vet hur kroppen reagerar på träning och kost. Jag borde med andra ord inte ligga i täten på listan ”hur du bäst blundar för sanningen om dina dåliga vanor”. Läs det här, kära läsare, bocka av och bli mer framgångsrik än jag...
 
Morgon-rendezvous med vågen
Jag väger mig naken, nykissad på morgonen. Varje morgon. Om jag andas ut och står på ett ben så... phuu. 75 komma ett... två... ett... två. NEEEJ, värre än miljonhjulet på bingolotto. Men hallååå! Jag har faktiskt blött hår. Det är väldigt blött och väger minst ett halvt kilo. Och jag har ju inte klippt mig på länge heller, så det blir väl en 300-400 gram av bara extra hår. Minus 1,5 kilo ungefär då.
 
Det jag stoppar i munnen
Om jag äter snabbt så finns det inte. Om ingen såg jappen försvinna, inklusive jag själv, så märkte nog inte kroppen något heller.
Och den här är ju nästan vetenskaplig...
Choklad är nyttigt. Rena hälsokosten faktiskt. Åtminstone ett ämne i chokladen är jättenyttigt. För hjärnan. Och förresten, jag har redan ätit så mycket idag så kroppen kan inte ta emot fler kalorier så det spelar ingen roll...
 
Kroppen och latmasken:
Det är så trååååkigt att träna. Det stillar i alla fall samvetet något att betala 200 spänn i månaden för det svindyra träningskortet. ”Nä, vet du, jag tränar ju på Samvete & Fitnessklubben här om hörnet.” Tre gånger om året. Ärligt talat: Jag har inte tid att träna! Och om jag tränar blir jag så pigg att jag inte kan somna. Jag har inte tid att ta trapporna, jag spar säkert 6-7 sekunder på hissen. Om den bara kunde komma snart. Jag har inte tid att cykla, det är mycket mer effektivt att sitta i en bilkö i en timma. Suck. Just nu är varje dag en kamp.
 
Förra veckan rådde det harmoni och jag stod på rätt sida om motivationsstrecket. Visst, det är svårt med de här sista kilona, men det är absolut inte en så stor omöjlighet som jag gör det till. Nästa vecka, DÅ kommer allt att lossna. Jo, eller hur...
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
1/29/2012 6:13:34 AM - uMmyXVEquepFe
FQAuEVlQiIyBB
I'm so glad I found my soltuoin online.
 
1/11/2007 12:06:42 PM - Mia
Hehe
Hur bra som helst;D
Vi är nog många i den klubben.
Men det är ju aldrig försent kära vänner...tänk på det;)
Ett litet steg i rätt riktining varje dag, så är man på väg...eller hur?Det går ju att vända ekopaget när man är väl börjar bli medveten.
Jag har kännt många som fått världens bästa hjälp på friskis och viktväktarna.
Kanske värt att prova?
 
10/6/2006 9:34:09 AM - Anna
Haha
Ja, tänk så många det är som faktiskt tänker på detta vis...vi är väldigt många =)
 
7/18/2006 9:44:41 PM - Johanna
Kul
Det var en rolig och träffande artikel. skäms lite...
 
Kommentera denna artikel