Skribent: Carina Andersson
Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 9/19/2010

Forskare provar broccoli mot ledsjukdomen artros

Engelska forskare ska testa broccoli mot ledsjukdomen artros. I inledande försök har man funnit att en kemisk förening, sulforafan, i broccoli blockerar de enzymer som ger ledförstörelse vid artros. Artros är den vanligaste formen av artrit.
 
Forskare provar broccoli mot ledsjukdomen artros
Forskarna vid University of East Anglia inleder nu ett banbrytande projekt för att undersöka fördelarna med broccoli mot ledsjukdomen artros.
 
I inledande laboratorieundersökningar har man sett att broccoli kan stoppa de enzymer som orsakar ledförstörelse.
 
Sedan tidigare är broccoli associerad med minskad cancerrisk men detta är den första större studie av broccolins effekter på ledhälsan. Forskarna kommer att undersöka hur Sulforafan kan agera för att bromsa eller förhindra utvecklingen av artros.
 
Man hoppas att deras försök kommer leda till nya säkra sätt att förebygga och behandla denna smärtsamma sjukdom.
 
Sulforafan är en förening av bioaktiva substanser som finns i korsblommiga grönsaker, särskilt broccoli. Genom att äta broccoli får blodet tillgång till sulforafan, men forskarna vet ännu inte om Sulforafan når lederna i tillräckligt stor mängd för att vara effektiva. Det är en av de saker som forskarna nu ska titta på.
 
Artros är en vanlig orsak till funktionshinder. Det är en degenerativ ledsjukdom som gradvis förstör brosket i lederna, särskilt i händer, fötter, ryggrad, höfter och knän främst hos äldre personer. Idag finns ingen effektiv behandling förutom smärtlindring eller ledprotes.
 
Forskningsprojektet löper över tre år och forskarteamet kommer även undersöka effekterna av andra kost-föreningar på artros. Till exempel diallyl disulfid som finns i vitlök och också verkar kunna bromsa förstörelsen av brosk i laboratoreförsök.
 
Fakta:
Vad är artros
Artros är den vanligaste reumatiska ledsjukdomen. Artros innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosk och är alltså inte en naturlig del av åldrandet.
 
Artros förekommer med symtom hos cirka 8-10 % av svenskarna i åldern 50-70 år.
 
Vem drabbas av artros?
Sjukdomen blir vanligare med stigande ålder även om den också förekommer i yngre medelåldern. Både män och kvinnor drabbas.
 
Vissa yrken med långvarig upprepad eller tung belastning på framför allt höft- och knäleder medför ökad risk för artros.
 
Övervikt och fysisk inaktivitet är andra riskfaktorer. Normal idrottsutövning utgör inte någon risk för artros utan är bra för lederna. Idrottsskador däremot, såsom menisk- och korsbandskador i knäna, ökar i stället risken för artrosutveckling.
 
Även reumatiska sjukdomar kan leda till artros i senare stadier.
 
Det finns en ärftlighet för sjukdomen.
 
Symtom på artros
Symtomen kommer ofta smygande. Ofta börjar artrosen i en led, men den kan också starta på flera ställen samtidigt. Artros medför stelhet i den sjuka leden, minskad rörlighet och smärta.
 
Smärtan uppträder först vid rörelse och belastning men när sjukdomen försämras uppkommer smärtan även i vila, särskilt vid höftledsartros. Leden kan också bli inflammerad vilket yttrar sig som svullnad och värmeökning. Inflammationen är oftast lindrig och övergående. Ibland förekommer akut smärta och svullnad, särskilt i stora leder. Det kan då vara fråga om någon form av kristallartrit.
 
Musklerna försvagas redan tidigt i sjukdomen och kan till och med förtvina. De blir också mer uttröttbara.
 
Följande ställen drabbas oftast:
Fingrar
Fingerledsartros är den vanligaste artrosformen. Påverkar fingrarnas ytterleder och/eller mellanleder. De blir de knotiga, stela och ömma. Tidvis kan fingrarna vara inflammerade med värmeökning, ömhet och rodnad.
 
Tumbasen är en vanlig plats för artros. Det ger smärta när tummen används och senare kan felställningar utvecklas. Fingerledsartros är vanligast hos kvinnor och ofta finns sjukdomen i släkten. Besvären avtar oftast med åren och är sällan invalidiserande.
 
Stortå
Vid artros i stortåns bas kan tån stelna (hallux rigidus). Det kan göra det svårt att gå och att hitta skor som passar.
 
Knäled
Det drabbade knät smärtar vid belastning. Oftast gör det ont på insidan av knät. Artrosen sitter för det mesta så att en snedbelastning uppstår och man kan bli hjul- eller kobent.
 
Höftled
Höftledsartros ger nedsatt rörlighet och smärta i höftleden. Typiskt är att det är svårt att sitta med korsade ben och ta på sig strumpor och skor. Smärtan som först uppkommer vid belastning och senare även i vila, är vanligen förlagd till ljumsken men ibland även utåt höften. I vissa fall gör det ont på knäts insida trots att artrosen sitter i höften. Hälta kan uppstå i ett senare stadium av sjukdomen.
 
Rygg
Spondylartros eller spondylos, som artros i ryggradens leder kallas, är ett mycket vanligt fenomen hos äldre personer. Nästan alla har spondylartrosförändringar på röntgen, men i de flesta fall ger förändringarna inga symtom.
 
Käkled
Den viktigaste orsaken till käkledsartros är överbelastning av leden genom till exempel tandgnissling. Artrosen ger smärta i käken, stelhet i käkmusklerna och det kan bli svårt att gapa. Det är vanligt att det hörs ett knastrande eller skrapande ljud från käkleden när den används.
 
Generaliserad artros
En utbredd artros där flera leder i kroppen engageras. Denna form är ovanlig och delvis ärftlig. Det är oftast medelålders kvinnor som drabbas.
 
Så ställs diagnosen artros
Symtom och undersökning av lederna brukar räcka för att ställa diagnosen. Med röntgen kan man se typiska artrosförändringar, men fynden säger mycket lite om hur svåra besvären är. Som nämnts tidigare kan man ha förändringar på röntgen utan att alls ha några symptom och tvärtom.
 
Tidiga artrosförändringar kan ses vid artroskopi en operation då man med ett instrument tittar in i leden. Det är framför allt knä- och fotleden som undersöks på det sättet. Magnetkameraundersökning (MR) kan också visa tidiga artrosförändringar och kommer troligen användas ännu mer i framtiden.
 
Blodprover tas framför allt för att utesluta annan reumatisk sjukdom. Forskare undersöker nu blodprover som mäter brosk- och benomsättning och som i framtiden kan hjälpa till att ställa artrosdiagnosen tidigare.
 
Behandling
Det finns idag ingen behandling som kan stoppa artrosutvecklingen. Behandlingen inriktas istället på att lindra smärtan och förbättra muskelfunktionen. Behandlingen inriktas i stället på att lindra smärtan och förbättra muskelfunktionen. Det finns tekniska hjälpmedel för vardagen samt läkemedel för att minska smärta och inflammation. I första hand används paracetamol, men även antinflammatoriska läkemedel kan ha god effekt.
 
Andra alternativ för smärtlindring är elektrisk stimulering (så kallad TENS) ultraljud och värme. Lokala injektioner med kortison används ibland vid svårare besvär. Vid knäartros kan man också prova injektioner av hyaluronsyra (så kallad tuppkam) med visst resultat.
 
Svår artros kan behandlas med operation. Det vanligaste är att den drabbade leden ersätts med en ledprotes. Vid käkledsartros bör bettskena provas.
 
Så lindrar du artros
Det finns mycket man kan göra själv för att minska lidandet vid artros. Genom att bli av med eventuell övervikt och genom att själv regelbundet träna muskulaturen kan man nå långt.
 
Egenträning har visat sig viktig vid framför allt knä- och höftartros av en rad orsaker. Några av de positiva effekterna av fysisk träning är att smärtan minskar, musklerna blir rörligare och starkare, kroppsvikten är lättare att bevara och inte minst mår man bättre psykiskt.
 
Källa reumatikerförbundet
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
Inga kommentarer har skrivits än
Kommentera denna artikel