Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 12/1/2005

Tillsatser, mirakelmedel och naturliga ämnen

Nötkött, vatten, potatismjöl, koksalt, lök, jästextrakt, antioxidationsmedel E 325, rökarom, konserveringsmedel E 262 ... Början på innehållsförteckningen brukar inte vara särskilt svår. Men hur ofta vet du egentligen vad de där sista ingredienserna står för? Eller om hälsokosten verkligen håller vad den lovar?
 
Tillsatser mirakelmedel och naturliga ämnen
I dag köper vi mycket stora mängder mat som på något sätt är behandlad, och få av oss vet vad vi egentligen stoppar i oss. När det gäller tillsatser så ryser många vid blotta tanken och tror att ju färre desto bättre. Det många dock inte tänker på är att tillsatser faktiskt är reglerade, och därför fått ett e-nummer. Så länge ämnet har ett e-nummer finns en garanti att ämnet i fråga inte används i några farliga mängder – det är kontrollerat och gränssatt, något man kan kolla upp om man vill. Men visst, det hela är lite lurigt – tillsatser kan användas till de teknologiska ändamål de är tänkta för, bevara smak och öka hållbarhet till exempel, eller till att manipulera de livsmedel de används i, fylla ut, dölja smak, färg och lukt. När det gäller hälsopreparat är det andra regler som gäller. Eller inte gäller.
 
Tillsatser, vad är det?
Men vad är då tillsatser kanske du undrar? Förenklat skulle man kunna säga att tillsatser är de ämnen som tillsätts i mindre mängd för att uppnå en viss effekt på maten. Det kan handla om konserveringsmedel som förlänger hållbarhet, konsistensmedel som håller frukt och grönsaker fasta eller ger gelegodis rätt konsistens, smakförstärkare som förstärker smak eller luft, färgämnen som ger livsmedlet ett mer tilltalande yttre eller fyllnadsmedel som ökar livsmedlets volym utan att direkt öka näringsinnehållet. Bland annat. Några exempel är sulfit i torkade aprikoser för att ge dem en trevlig ljus färg, de mörka är alltså mer naturliga, E-vitamin i välling för att förhindra härskning och cyklamat i glass för att söta utan att pumpa i för mycket socker.
Tillsatserna kan vara både naturliga och syntetiska, och gränsen mellan livsmedel och tillsatser är ofta flytande. Till exempel räknas vanligt salt som livsmedel, även om det egentligen bara används som en tillsats. Sötningsmedlet sorbitol däremot, som många gånger används i samma mängd som socker, räknas som en tillsats.
 
E-nummer
För att ett ämne ska få ett e-nummer och bli en tillåten tillsats krävs att det är ordentligt undersökt, bevisat att det inte finns någon hälsorisk i de mängder som normalt används – och tillåts användas. Dessa undersökningar ska vara utvärderade och godkända av den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten (EFSA) och sedan antagna av EU-kommissionen. Därefter får ämnet ett e-nummer och hamnar på EUs positivlista, en lista med de ämnen som får användas.
Men trots den här regleringen skadar det ju inte om vi funderar över varför tillsatserna används, och om de verkligen tillför produkterna något. Och vad vi inte ska glömma är att det inte är helt ovanligt med allergiska reaktioner på vissa tillsatser – trots att de är godkända. Dessutom förutsätter gränserna att vi konsumerar rimliga mängder, så även om gränserna är rejält tilltagna kanske man ska börja fundera lite om man verkligen fastnat för ett specifikt livsmedel.
 
Tillsats eller livsmedel?
Men tillbaks till det här med flytande gränser och bestämmelser att ifrågasätta. Jag ska ge dig ett intressant exempel: Sötningsmedel har länge varit reglerade som tillsatser, trots att de är tillåtna i rätt stora mängder. Sedan en tid tillbaka finns också något som kallas fettersättare, det vill säga ämnen som används för att sänka matens fett- och kaloriinnehåll, men de däremot, räknas inte som tillsatser utan som livsmedel. Knepigt va?
Håll också med om att det är lite lustigt att vissa ämnen som används i små mängder betraktas som tillsatser och är reglerade, medan andra liknande ämnen som används i betydligt större doser helt enkelt räknas som livsmedelsingredienser och inte alls har samma krav på hälsomässig säkerhet. Att detta kan ske beror helt enkelt på att alla ämnen som betraktas som tillsatser måste kontrolleras och tillåtas, medan de ingredienser som ses som livsmedel får användas fritt, om inte användningen är uttryckligen förbjuden.
Under senare år har det också blivit allt vanligare att producenter isolerar, det vill säga plockar ut vissa ämnen ur olika växter, djurdelar och mikroorganismer, och tillsätter dessa som ett “naturligt” alternativ till tillsatser – även om de har samma funktion. På så sätt kan de få oss konsumenter att tro att de är nyttigare, mer miljövänliga och så vidare – fast vi egentligen inte vet om ämnet är skadlig för oss eller inte.
 
Naturligt och bra, eller?
Ingen har väl i dag kunnat undgå att lägga märke till alla reklamutskick, pop up-fönster när vi surfar, skyltar på hälsokost med mera som tipsar oss om allt fler nya hälsoprodukter. Och visst är de ofta lockande. Alla är de “naturliga”. Det är naturliga extrakter, de nyttigaste delarna av blåbär, alger och så vidare. Hur skulle det kunna vara något dåligt?
Ofta är de så kallade antioxidanterna inblandade i dessa medel. Säkert har du också hört hur bra de är hindrar de elaka fria radikalerna från att ge oss inflammationer, ser till så att fetterna i oss inte härsknar, motverkar cancer och så vidare. Och de är bra. I rätt dos och rätt sammanhang. I dag finns inga bevis för att antioxidanter i form av frukt, grönsaker och kryddor skulle ge skadliga effekter. Man har till och med kommit så långt i forskningen att man ibland kan säga exakt vilken antioxidant i exempelvis blåbär som är bra för ögonen.
Det många tillverkare av “hälsopreparat” gör är att isolera dessa ämnen – själklart i förhoppningen om att få en ännu bättre effekt. Ofta har dock dessa ämnen inte testats för att kontrollera vilka biverkningar de kan ha, och tyvärr kommer allt fler undersökningar som visar att alltför mycket antioxidanter kan ha motsatt effekt alltför mycket betakaroten kan till exempel förstärka den cancerframkallande effekt tobak har, i stället för att minska risken. Dessa mängder får man dock inte i sig om man inte tar stora mängder av kosttillskott. Det säljs i dag mycket “hälsokost” där man plockat ämnena ur sin ursprungskälla, där de inte förekommer i sitt naturliga sammanhang och där vi inte vet vad de kan ha för biverkningar. ”Naturligt” är alltså inte alltid säkert.
 
Livsmedel eller naturläkemedel?
Detta får dig säkert att börja fundera över all naturmedicin som blivit så populär, och som många av oss tar för givet är mer “ofarlig” och har färre biverkningar än vanliga receptbelagda mediciner. Och i många fall är det nog så. Man bör dock vara medveten om att naturmedicin både kan betraktas som livsmedel och som naturläkemedel. Här i Sverige finns nämligen en skillnad mellan naturläkemedel som är godkända av Läkemedelsverket och reglerade enligt lag, och naturmedel, som ofta står på väntelistan för att bli kontrollerade och godkända. De senare räknas som livsmedel och regleras alltså inte. Sedan finns det även ämnen som kan vara både livsmedel och läkemedel beroende dosen. Ett exempel är den populära fiskoljan, Omega-3, som i lägre doser kan räknas som kosttillskott, livsmedel, men i högre räknas som naturläkemedel.
Vad som får tillsättas i mat och vad man får göra ”läkemedel” och andra hälsopreparat av är alltså ingen särkskilt lätt fråga. Kanske har tillsatserna ett lite väl dåligt rykte, och kanske bör man vara lite försiktigare med preparat som låter för bra för att vara sanna. För det är de ofta.
Godkända tillsatser får ett ADI - acceptabelt dagligt intag. ADI uttrycks i mg/kg kroppsvikt, vilket betyder att man kan äta så många gånger ADI som sin egen kroppsvikt. För att få fram detta värde räknas en så kallad nolleffektdos ut genom olika djurförsök, oftast på råttor. Man fastställer den högsta dos som försöksdjuren klarat av att få dagligen under hela sin livstid – utan att skadliga effekter kunnat påvisas. ADI-värdet blir sedan i regel en hundradel, som säkerhetsåtgärd, av detta värde.
 
Fakta:
Exempel på tillsatser som kan förvärra befintliga allergier
- Den som inte tål acetylsalicylsyra ska passa sig för konserveringsmedlen bensoesyra och bensoater.
- Astmatiker bör se upp med sulfit som används för konservering och mot härskning.
- Det röda färgämnet karmin kan ge svåra allergiska reaktioner, bland annat när det används som färgämne i spritdrycker.
- Smakförstärkaren glutamat kan hos vissa ge huvudvärk, svettningar, halsbränna, tryck över bröstet och illamående, förekommer bland annat i asiatisk matlagning.
- Personer som är allergiska mot sojabönor och jordnötter kan reagera på vissa förtjockningsmedel, som utvinns ur dessa.
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
Inga kommentarer har skrivits än
Kommentera denna artikel