Skribent: Maria Henderson
Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 6/3/2006

”Varje framsteg är fantastiskt”

Maria Hedberg var bara 42 år när hon drabbades av en stroke. Hjärnskadan har gjort henne stresskänslig och hon har svårt att fungera i röriga miljöer. Efter stroken har hon tvingats omvärdera livet helt och hållet.
– Livet har blivit mindre. Jag är begränsad och behöver mycket hjälp av mina barn.
Men jag börjar samtidigt förstå vad som är viktigt i livet. Jag hade så bråttom förut.
 
I oktober 2000 ändrades Maria Hedbergs liv för alltid. Hon jobbade som talpedagog på en skola när hon en dag plötsligt började se dåligt.
 
– Jag trodde att det var migrän, för det brukar börja så. Jag tog en huvudvärkstablett, drack vatten och vilade, men det blev bara värre och värre under dagen.
 
När Maria väl kom hem kunde hon inte gå upp för trapporna. Hennes son fick släpa upp henne till lägenheten och lyfta in henne i duschen. Maria var helt förlamad i vänstra sidan och hade svårt att andas. Men hon trodde fortfarande att det rörde sig om en migrän.
 
– Jag sa att de skulle låta mig vara, att jag ville sova. Det var först på sjukhuset när de rullade fram en bår som jag verkligen förstod att jag var sjuk.
 
Läkarna konstaterade snabbt att Maria hade fått en stroke, en infarkt i högra hjärnhalvan. De tror att en bit av väggen i kärlet på halsen hade gått upp. Det kan hända om man krockar med bilen eller har fått en smäll, men Maria hade inte gjort något av det. Hon rökte inte och var inte överviktig. Men ibland handlar det bara om otur.
 
– Däremot hade jag stressat väldigt mycket på ett nytt jobb. Jag var pressad, det hade varit mycket omorganisationer och uppsägningar.
 
Syns inte utåt
Förlamningen i Marias vänstra sida försvann ganska fort. Men hon hade domningar i halva kroppen i flera år efteråt. Hon är ofta trött och känslig för stress och orkar inte med så mycket stimuli.
 
– Det kändes så hopplöst den första tiden. Jag trodde att det skulle vara över på tre veckor, och sen på tre månader. Nu vet jag att det inte går över. Det blir inte bättre, men jag skaffar mig nya strategier.
 
Hon ser till att vara utvilad om hon ska göra något och har med sig någon om hon ska handla. Det är jobbigt att fatta beslut i en rörig miljö. Hon kan glömma bort att betala i kassan och hade tidigare svårt att räkna växel. Nu går det bra, men det är fortfarande jobbigt att hennes handikapp inte är synligt.
 
– Folk kan vara rätt sura och griniga. Jag brukar säga till kassörskan att ”nu tar det lite tid för mig” och då brukar det gå bra.
 
Men det är Försäkringskassan och kommunen som har visat minst förståelse. När Maria har ansökt om färdtjänst har hon fått avslag eftersom hon kan gå. Och hon kan gå, men hon orkar inte gå där det var mycket trafik eller byta bussar. Hon fick inte heller någon hjälp hemma, trots att hon hade behövt ledsagning den första tiden. Det fick hennes barn hjälpa henne med.
 
– Det har varit mycket okunskap. De hade inte någon förståelse för att jag inte kunde fylla i blanketterna och jag fick ingen hjälp.
 
Numera kan Maria fylla i blanketter, men hon kan känna att det skulle behövas kryckor eller ett bandage runt huvudet, för att få förståelse.
 
Ständig provanställning
Efter flera år med dålig rehabilitering, hamnade Maria till slut på rätt ställe och nu jobbar hon 25 procent. Hon är glad att hon är specialpedagog och inte klasslärare, eftersom hon måste ha ett eget rum och ha hand om ett barn i taget.
 
– Jag försöker använda mig av strategier som fungerar för mig. Jag har en mobiltelefon som piper när jag ska göra något, eftersom jag har svårt att hålla reda på tiden och glömmer att titta på klockan.
 
Maria tycker att det är viktigt att känna att man gör nytta trots att det är tungt ibland, särskilt när man är ung och får ett sådant handikapp. Men hon känner också att hon är på en ständig provanställning och hela tiden måste bevisa att hon klarar av någonting. Och den ständiga pressen är jobbig.
 
– Jag vill ha en arbetsplats där jag vet att jag får stanna. Jag vill ha saker och ting på mitt sätt, eftersom jag har svårt att hantera syn- och hörselintryck.
 
Viktigt att aktivera sig
De första åren var Maria väldigt deprimerad. Det berodde på skadan i hjärnan, men var också en reaktion på att livssituationen hade förändrats totalt. Hon hade humörsvängningar och kunde börja gråta när som helst och få arga utbrott på grund av att hjärnan var stressad.
 
– Jag förstod inte varför jag hade överlevt. Det var så onödigt och opraktiskt och det blev så jobbigt för alla runt omkring mig.
 
Maria säger att det är viktigt att man aktiverar sig och inte blir sittande hemma efter en stroke, trots att bakslagen kan vara jobbiga att ta.
 
– Allt man gör visar ifall man klarar det eller inte. Men man får inte ge sig utan träna vidare. Strokeföreningen har bra aktiviteter och man vågar ge sig ut trots att man inte vet om man kommer att klara det, för där får man stöd.
 
Själv har hon gått mycket i skogen eftersom det är enda gången då hon inte behövde koncentrera sig väldigt mycket. Alla automatiska funktioner, som att klä på sig eller göra frukost, var tvungna att tränas upp så att de blev automatiska igen. Men promenader i skogen och diskning, det satt i ryggraden.
 
En gladare person
Nu har Maria tid att vara i nuet. Eftersom hon har svårt att hålla reda på tider och inte kan ha flera saker tickande i huvudet, är hon mer närvarande och kan ägna sig åt en sak åt gången.
 
– Det är som det är. Det fungerar rätt bra. Ibland tror jag att jag nog blir frisk nu. Men sen inser jag att jag är för trött för något eller inte klarar av en viss sak. Men jag har fått en bättre inställning till livet och jag är en gladare person.
Och så har jag ju både kvar min gamla bekantskapskrets och har fått nya vänner.
 
Maria Hedberg skriver blogg på nätet och håller i självhjälpgrupper på Strokeföreningen. Hon tycker att det är viktigt att träffa och få bekräftelse från andra som har haft stroke och varit med om samma totala omkastning i livet.
 
– Och jag är glad att jag kan gå. Det gick man ju inte runt och var glad över förut.
 
Fakta:
Läs mer på
Strokeföreningen – www.strokeforbundet.org
Maria Hedbergs blogg – stroke.blogg.se
 
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
1/27/2012 9:31:02 AM - njcHPbUwyNKRI
kDInMAFJggeg
I sreahced a bunch of sites and this was the best.
 
7/9/2011 3:51:46 PM - QGqaNKkG
lvWDvxtfcXKeUHVpd
This is the prefcet way to break down this information.
 
Kommentera denna artikel