Skribent: Kristina Nordqvist
Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 11/11/2003

Våra barn mår allt sämre

I ett samhälle med ökande nedskärningar i skola och barnomsorg är det inte konstigt att barn känner sig bortglömda. Dessutom bidrar stress, ensamhet och frånvarande vuxna till att alltfler barn mår dåligt. Ett samtal eller ett mejl till BRIS kan innebära räddningen eller åtminstone början på en hjälpprocess.
 
Medelåldern på barnen som ringer till BRIS ligger runt 13 år. Det är flest flickor som ringer eller skriver om familjekonflikter, kamratproblem, sexuella övergrepp och ätstörningar. Pojkarna hör av sig om mobbning och fysisk misshandel.
 
Problem med kompisrelationer kan både pojkar och flickor ha och den typen av samtal har ökat det senaste året. Samtidigt blir det alltmer tydligt att det är familjen och inte kompisarna som utgör den största oroshärden för barn. Skilsmässobarn i kläm, misshandel och övergrepp är dessvärre inte ovanligt i svenska hem.
– Vi har upplevt en stor ökning av barn som ringer eller skriver till BRIS. År 2002 tog till exempel Barnens Hjälptelefon emot 77 000 samtal och till BRIS Mejlen skickades över 6000 mejl, säger Gunnar Sandelin, presschef på BRIS.
 
Det är svårt att veta om det ökade behovet av stöd beror på att fler barn mår dåligt idag. En annan orsak kan vara att fler barn vågar prata om sina känslor. Idag är det mer accepterat för både barn och vuxna att visa känslor och att söka hjälp. TV-psykologen Dr Phils popularitet som spridit sig till Sverige är bara ett av alla tecken på att det har blivit mer tillåtet att vara öppen med sina problem.
 
Gunnar Sandelin tror även att lågkonjunkturen har bidragit till att fler barn märker att klasskompisar och andra i deras närhet upplever tuffare tider.
– Att upptäcka att de inte är ensamma om sina problem kan ge barnen mod att gå vidare och våga prata med en vuxen om det som känns jobbigt.
 
Internet ger ny kontaktväg
Barn spenderar ofta mer tid på Internet än vad de gör i telefon. För att anpassa sig till barnens arena startades BRIS hemsida, www.bris.se. Genom att skapa en påhittad identitet med tillhörande lösenord bevarar barnen sin anonymitet i diskussionsforum och i mejl.
– Sedan BRIS Mejlen startade har vi upplevt en enorm ökning av e-postbrev. För många som har svårt att berätta om sina problem på telefon blir mejlen en enklare kontaktväg, säger Maria Rådlund som är projektledare för BRIS Mejlen.
 
Först var tanken att låta BRIS Mejlen fungera som en förlängning till barnens hjälptelefon. Men det visade sig att många barn inte ville överge det nya kontaktsättet, de ville hellre skriva än ringa.
– Att skriva anonymt känns fritt och barnen kan attackera problemen direkt. I telefon kan känslor bubbla fram och göra det svårt att prata, säger Maria Rådlund.
 
Tyngre problem i mejlen
Majoriteten av barn eller ungdomar som skriver mejl till BRIS är flickor och de flesta är i yngre tonåren.
– BRIS Mejlen fungerar som en slags dagbok för de här tjejerna. De får utlopp för sina känslor och kan strukturera sina tankar bättre genom att se dem svart på vitt. Ibland kan själva skrivprocessen lindra nog, svaret kanske inte är det viktigaste, säger Maria Rådlund.
 
BRIS Mejlens problemområden är ofta tyngre än det som kommer fram i telefonsamtalen. E-postbreven är ofta skrivna av barn och ungdomar som mår mycket dåligt. Panikångest, självmordstankar och flickor som skär sig är återkommande teman i mejlen.
– En röd tråd i de flesta mejl är dåligt självförtroende i kombination med svårighet att leva upp till krav från omvärlden. Många barn och ungdomar saknar det stöd och den bekräftelse som de borde få ifrån sina föräldrar, andra vuxna och jämnåriga, säger Maria Rådlund.
 
Flickor som skär sig
Mejlen till BRIS visar att det framförallt är unga tjejer som mår dåligt idag.
– Även om killar säkert mår lika dåligt så syns och hörs de mer. Då får de uppmärksamhet och är lättare att upptäcka och hjälpa. När det gäller tjejer är det vanligare att de vänder problemen inåt och uttrycker sin ångest mycket självdestruktivt.
 
Att skära sig har blivit ett allt vanligare uttryck för inre ångest, depression och svåra livserfarenheter. Genom att skada sig själva försöker de unga tjejerna leda ut smärtan från själen till kroppen. De omvandlar den psykiska smärtan till en mer hanterbar fysisk form. Att skära sig fungerar också som ett rop på hjälp. Många tjejer vill att någon ska se ärren och upptäcka att allt inte står rätt till.
– Det är väldigt viktigt att uppmärksamma och stötta de här tjejerna. När de väl har skrivit ett mejl till BRIS om att de skär sig så har de redan tagit ett stort kliv på vägen tillbaka. Jag brukar i mina svar peppa tjejerna att våga berätta för någon mer, säger Maria Rådlund.
Varningstecken som man bör se upp med är till exempel ärr på handleder eller andra ställen på kroppen på sin dotter eller på bästa kompisen. Då gäller det att direkt påpeka vad man har sett och berätta att det finns hjälp att få.
 
Föräldrars ansvar
BRIS kontaktas ofta i situationer då barnens föräldrar inte räcker till eller då barnen vill prata med en utomstående vuxen. När det gäller misshandel och övergrepp inom familjen är föräldrar inte rätt personer att vända sig till. Även problem av sexuell karaktär kan kännas jobbiga att ta upp med mamma eller pappa.
 
Men många problem borde kunna lösas med hjälp av föräldrarna. Kompisrelationer, mobbning, ätstörningar och självdestruktiva beteenden är några av de områden där föräldrar kan spela en viktig roll.
– Många barn är ensamma. De saknar vuxenkontakter och förebilder som behövs för att de ska må bra. Det behöver inte vara kört även om föräldrarna har skilt sig, barn är bra på att leta upp både manliga och kvinnliga förebilder, säger Gunnar Sandelin.
 
Han påpekar också att kvalitetstid är viktigare än kvantitetstid. Ett barn känner lätt på sig om han eller hon är omtyckt och blir tagen på allvar av sin förälder.
– Föräldrar bör se till att prata mer med sina barn, de ska vara intresserade, engagerade och tillgängliga. Barn vill bli tagna på allvar och behöver föräldrarnas respons för att känna sig sedda.
 
Det är inte lätt att vara en perfekt mamma eller pappa men det räcker långt att göra sitt bästa. Glöm inte att du är den bästa förälder ditt barn kan få.
 
Till Barnens hjälptelefon och BRIS-mejlen kan barn och ungdomar upp till 18 år ringa eller skriva om sina problem. De får anförtro sig åt en vuxen medarbetare på BRIS, en så kallad jourare. Jouraren har professionell eller ideell bakgrund och kan vid behov lotsa barnet vidare till kontakt med andra vuxna i sin omgivning, skolan eller socialtjänsten. BRIS fungerar därmed som ett komplement till myndigheter och som en länk mellan barn, vuxna och samhälle.
 
Exempel på telefonsamtal till BRIS:
 
En 15-årig invandrarkille ringer och är väldigt arg. Han känner sig mobbad av alla och mobbar och slåss själv. Han har flera anmälningar hos polisen och socialen. Nu vill han ändra sitt liv, börja plugga ordentligt och bli advokat. BRISjouraren ger pojken ett förslag om att sätta upp ett kontrakt med sig själv om att försöka ändra sig.
 
En panikslagen flicka ringer. Mamma och pappa har bråkat och pappan har slagit mamman. Flickan är rädd att han en dag ska slå ihjäl mamman. Hon tror att det är hennes fel och att om hon inte hade fötts så hade inte pappa bråkat och druckit. BRISjouraren lugnar ner flickan och ger henne i slutet av samtalet numret till socialjouren.
 
En 12-årig pojke ringer och berättar att han har blivit mobbad i skolan. Han har talat med både lärare och rektor, men ingen gör något för att förbättra situationen. Nu vill pojken att BRIS ska tala med skolan. BRISjouraren ringer rektorn direkt efter samtalet.
 
En flicka med ätstörningar ringer. Hon har varit utsatt för övergrepp och problemen uppstod efter detta. Hon har minskat i vikt från 85 till 49 kilo. BRISjouraren ger flickan information om hur hon kan få hjälp.
 
En 12-årig flicka ringer och har många funderingar. Hon känner sig utanför eftersom hennes två tjejkompisar ofta vill vara för sig själva. Det blir ett bra samtal där kompisrelationer diskuteras och flickan får tips om vad man kan göra för att visa en kille att man gillar honom.
 
Exempel på mejl till BRIS:
 
”Jag kan inte berätta för nån…min familj bråkar…allt är åt helvete! Jag skär mig varje kväll…spegelbitar, saxar, knivar…det är både skönt å otäckt å det går inte att sluta.” (Flicka 13 år.)
 
”Jag skär mig för att stå ut med ångesten och för att jag mår bättre av det. Jag gör det för att mina föräldrar ska tro att jag mår bra och för att visa upp en glad mask i skolan. Igår skärde jag mig över handlederna och på armarna. Många tårar lessen tjej.” (Flicka 14 år.)
 
”Jag har hätsätit å kräkts…svältit i sex dar nu…äter ett äpple om dan å tränar som en galning…jag gör det för att inte skära mig eller ta livet av mig…tur att det är träning idag. (Flicka 16 år.)
 
”Mina föräldrar kommer från Iran och dom är våldsamma mot mig och min lillasyster som är 10 år. Jag har aldrig vågat säga någonting förrän nu, men jag får inte gå ut och måste laga mat och städa hela tiden. Dom vägrar att lyssna på mig. Jag lever i ett fängelse och om jag inte gör som dom säger så slår dom mig. Jag brukar drömma om ett fosterhem med normala föräldrar. Kan ni ge mig ett råd?” (Flicka 15 år.)
 
Alla mejl har besvarats av BRISjourare som har gett stöd och råd för vidare kontakt.
 
Källa: BRISrapporten 2002
 
Fakta:
BRIS, Barnens hjälptelefon: 020-230 230
BRIS Vuxentelefon: 077-150 50 50
BRIS hemsida
 
BRIS står för Barnens Rätt I Samhället och grundades 1971 som en reaktion mot en dödsmisshandel av en liten flicka. Verksamheten finansieras med hjälp av gåvor, sponsring och medlemsavgifter. BRIS verkar för att stödja barn som har det svårt. Som ideell, partipolitisk och religiöst obunden förening vill BRIS även göra barns röster hörda bland myndigheter och politiker.
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
Inga kommentarer har skrivits än
Kommentera denna artikel