sund.nu - mer än en hälsosajt
din hälsosajt med nyheter inom hälsa, kost, träning, psykologi, skönhet, resor och personlig utveckling

 
Artiklar
Recept
E-kort
Hjärnpillret
Resor
Shop
Tävling
Sök
Nyhetsberv
Om sund



Kärleken till en man som inte klarade av att leva
Att leva med MS
Jag levde med en psykopat
När livet blir svart – om den nya folksjukdomen depression
Små frön av tvivel
De glömda vuxna barnen
Tsunamin i Thailand
Ätstörningen som försvann
Håret är inte huvudsaken
Visa alla

Skribent: Kristina Nordqvist Skriv ut  Kommentera  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 2005-01-04 Uppdaterad: 2006-08-18
Håret är inte huvudsaken
För sex år sedan tappade Camilla Porsman allt sitt hår. Lite i taget föll huvudhåret, ögonbryn, ögonfransar och allt hår på kroppen av. Hon vet inte om hon någonsin kommer att få tillbaka den tjocka, mörka man hon en gång i tiden kunde svänga över axlarna.
 
Håret är inte huvudsaken

Fotograf:
Greger Norrevik

camilla1_104

När Camilla var 10 år tappade hon hår för första gången. Då förlorade hon inte allt sitt hår utan tappade bara hår fläckvis över huvudet. Eftersom hon hade långt, tjockt hår kunde hon kamma över de kala fläckarna så att de knappt syntes.
– När man är liten är man ju inte alls färdig med sin identitet. Håret är viktigt för små flickor och jag minns att jag tyckte att det var jättejobbigt när håret föll av. Speciellt jobbigt blev det efter att en kille i klassen klumpigt kommenterade att det var äckligt att jag tappade hår, säger Camilla.
Efter ett och ett halvt år växte Camillas hår tillbaka igen och hon upplevde inget håravfall under 15 år. Men då Camilla var 25 år och nybliven chefredaktör för tidningen Fitness, började hon plötsligt tappa hår igen.
– Först upptäckte jag bara en liten kal fläck, stor som en femkrona på huvudet. Jag tappade inte mer hår än den där lilla fläcken under ett års tid. Men därefter började jag tappa mer och mer.
Sommaren 1997 började Camilla tappa ögonfransar och ögonbryn och håret på huvudet bestod nu bara av små hårtestar.
– Då kändes det inte som om det var någon idé att ha kvar de där små hårtussarna så jag rakade av alltihop, säger Camilla.
 
Alopeci är inte orsakat av stress
Alopeci ger inte några symtom utöver hårbortfall.
– Man har inte ont någonstans och det är inte farligt för kroppen på något sätt. Det tror jag är viktigt att tänka på. Det kunde ha varit värre, jag är glad att jag inte är drabbad av cancer , MS eller andra mer plågsamma sjukdomar, säger Camilla.
Hon tillägger att den värsta missuppfattningen är att Alopeci orsakas av stress. Camilla är författare till två böcker som handlar om stresshantering och kan därför lätt kopplas ihop med ämnet. Men hennes hudsjukdom har alltså ingenting med stress att göra.
– Det är jätteviktigt att du skriver det i artikeln, att Alopeci INTE orsakas av stress. Det är en vanlig missuppfattning som känns jättejobbig och frustrerande för oss som har Alopeci. Sjukdomen orsakas av autoimmuna och ärftliga orsaker och kan inte förbättras genom stresshantering.
Även om stress inte kan orsaka Alopeci så kan själva sjukdomen i sin tur göra de drabbade stressade. Camilla berättar att många blir besatta av att få håret tillbaka. De letar desperat efter botemedel men hittar inget eftersom vetenskapen ännu inte hunnit så långt. Då är det viktigt att fundera över sin egen reaktion och att istället för att söka mirakulösa botemedel försöka hitta redskap att hantera de känslor som hårbortfallet skapar.
– De stora problemen sätter man upp själv. Jag brottades mycket med känslor av kontrollförlust i början. Men sedan insåg jag att jag själv bestämmer hur det ska bli. Jag väljer hur jag vill hantera saker som händer och därmed väljer jag hur jag vill må.
 
Omgivningens reaktioner
Idag har Camilla helt förlikat sig med det faktum att hon inte har något hår. För henne sitter inte styrkan i håret, tvärtom:
– Jag är samma person som tidigare, med den skillnad att jag har blivit mycket starkare i mitt kroppssjälvförtroende.
Men det har tagit tid att komma fram till den insikten. Då Camilla började tappa hår tyckte hon först att det kändes både jobbigt och oroande att bli av med håret. Hon beskriver själv hur hon kunde känna sig oerhört naken och uppleva att hon såg lite sjuk och konstig ut.
– Men jag tyckte ändå inte att mina egna upplevelser var så jobbiga. Då var det mycket värre att möta vissa reaktioner från min omgivning. Det var inte kul att höra att några personer i fitnessbranschen spekulerade i om jag hade cancer och att mitt jobb som chefredaktör på Fitness då skulle bli ledigt, säger Camilla.
Andra kommentarer som Camilla fick höra från omgivningen var: ”Men du är ju i alla fall söt!” eller ”Om det där hände mig så skulle jag bara lägga mig ner och dö!”.
– Det händer att jag fortfarande får höra sådana kommentarer och det gör mig lika arg nu som då! Då känns det ju som om de personerna stämplar mig som värdelös utan mitt hår.
 
Hår och utseende
Även om Camilla vet att personer som fäller sådana kommentarer säkert gör det av rädsla och osäkerhet fick det henne ändå att fundera mycket över hår och utseende. Hon berättar om hur hår genom historien alltid har ansetts som vackert och styrkegivande. Från bibelberättelser till Hitlers Nazityskland har avsaknad av hår kopplats ihop med svaghet, sjukdom och feghet. Ett vackert och välskött hår beskrivs ofta som en självklar skönhetssymbol. Men hur viktigt är håret egentligen, både vad gäller utsidan och insidan?
– Jag har konfronterats mycket med tankar om utseende. Visst kan jag sakna känslan av nytvättat hår eller hur sensuellt det kan kännas om någon man tycker om rufsar om en i håret. Men jag har insett att håret egentligen är en liten del av både välbefinnande och utseende, i alla fall på ett djupare plan. Ett snyggt utseende beror till största delen på hur personen ifråga känner sig, vad han eller hon utstrålar, säger Camilla.
 
Nära och kära tog det bra
Som tur var reagerade inte personer som stod Camilla nära likadant som vissa ytliga bekanta.
– Min familj, min sambo och mina vänner har tagit det här jättebra. De har stöttat mig och behandlat mig precis så som jag önskat. Nuförtiden är det ingen som direkt tänker på att jag inte har något hår. De är så vana vid det. Då blir de istället chockade om jag vid något tillfälle har på mig en peruk.
Under perioden då Camilla började tappa hår var hon tillsammans med en kille som det i samma veva tog slut med. Men Camilla säger att det inte hade något att göra med hennes Alopeci.
– I början funderade jag lite i de banorna men rätt snart insåg jag att det var andra orsaker till att det förhållandet tog slut. Problem i ett förhållande går ju ofta djupare än att handla om utseende, säger Camilla.
Camilla valde att vara singel i en ganska lång period efter uppbrottet med den dåvarande pojkvännen. Hon ville i lugn och ro fundera igenom vad hon egentligen ville ha ut av ett förhållande och vad hon var beredd att ge själv. Funderingarna gav resultat och för tre år sedan träffade hon sin nuvarande sambo.
– Erik såg mig som den personen jag är, med eller utan hår. Han är en toppenkille och vi har det jättebra ihop.
 
Funderar på barn
Camilla berättar att hon och Erik har funderat lite på att skaffa barn. De har diskuterat den eventuella risken att Camilla kan föra vidare sin Alopeci och hur det skulle kännas om hennes barn också fick hudsjukdomen.
– Visst skulle det kännas jobbigt om det gick i arv men samtidigt oroar jag mig inte så mycket för det. Avstår man från att skaffa barn på grund av risk för Alopeci har man ju tagit ställning och menar att Alopeci är en hemsk sjukdom. Det tycker inte jag och jag ser det därför inte som ett hinder. Dessutom är Alopeci väldigt ovanligt, det är bara några få procents risk att mitt barn också skulle få det.
Camilla har träffat en del barn som har reagerat på att hon inte har något hår. Att ha hår på huvudet och på kroppen är mer naturligt än att inte ha det och därför händer det ofta att barn stirrar eller frågar rätt ut om varför Camilla inte har något hår.
– Jag har inga som helst problem med det. Det är en naturlig fråga som jag önskar att även vuxna vågade ställa. Jag berättar gärna om varför jag saknar hår. Det är skönt att ha det avklarat och dessutom slipper man då missuppfattningar som att jag skulle gå på cancerbehandling eller lida av en annan sjukdom.
Camilla minns speciellt ett tillfälle då hon bytte om i ett omklädningsrum och ett storögt barn utbrast: ”Mamma, varför har inte tanten nåt hår?!”
– Mamman hyssjade nervöst på barnet medan jag enbart reagerade på att det var jobbigt att bli kallad tant vid 25 års ålder, säger Camilla och skrattar.
Camillas tips till personer med Alopeci:
1. Tänk på att styrkan inte sitter i håret utan inuti
2. Om du tycker att det känns jobbigt, sök upp någon att prata med. Vänd dig till exempel till Svenska Alopeciföreningen, till nära och kära eller till en psykolog.
3. Sluta inte att bry dig om ditt utseende, gör tvärtom: botanisera bland peruker och snygg make-up eller inspireras av förebilder med sjal runt huvudet som till exempel Erikah Badou och Lauryn Hill.
 
Camillas tips till omgivningen:
1. Tänk på vad ni säger. Undvik kommentarer om botemedel och stress. De personer som har Alopeci är väl insatta i problematiken och är de första som nosar upp eventuella lösningar.
2. Behandla personer med Alopeci precis som du gjorde innan han eller hon tappade håret.
3. Det är bättre att fråga än att undra i tysthet, de flesta som har Alopeci berättar gärna om varför de saknar hår.
 
Om Camilla:
Namn: Camilla Porsman
Ålder: 31 år
Familj: sambo
Bor: i Göteborg
Yrke/sysselsättning: frilansjournalist och författare
Aktuell med: medverkar i hälsoprogram för TV 4 plus samt är författare till boken ”Kvinnans hälsobibel” som utkommer på Fitnessförlaget i januari 2004.
 
Fakta:
Vad är Alopeci?
Alopeci är en autoimmun, ärftlig, icke smittsam hudsjukdom som gör så att håret faller av. Den yttrar sig i tre olika former Alopecia areata innebär fläckvis hårbortfall av huvudhåret, Alopecia totalis betyder att personen ifråga tappar allt sitt huvudhår och Alopecia universalis är en total förlust av allt hår på kroppen. Alopeci skiljer sig helt från tillfälligt håravfall som kan orsakas av till exempel stress och graviditet.
Forskare och läkare vet ännu inte vad som orsakar Alopeci eller hur sjukdomen ska botas. Att hudsjukdomen är autoimmun innebär att kroppens immunförsvar reagerar på det egna håret eller dess pigment som en sorts allergi, vilket resulterar i att håret stöts bort. Sjukdomen utvecklas på olika sätt, en del får tillbaka sitt hår efter en tid medan det kan ta flera år för andra. Vissa får aldrig tillbaka sitt hår igen.
Idag forskas det mycket på Alopeci och man hoppas att inom en snar framtid kunna utveckla bättre behandling och förhoppningsvis ett botemedel som kan ge tillbaka håret.
Mer information finns på Svenska Alopeciföreningens hemsida: http://members.chello.se/alopecia Klicka här för länk
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
2010-09-03 11:40:41 - Anna Ahrsjö Parck
Hej
Visst finns det fina peruker! Har själv fått en peruk med långt hår som jag trivs bra med.
LYCKA TILL med allt. Kram Anna
 
2008-08-25 15:40:15 - Anette Gellerstedt
TACK!!!
Det känns skönt att ha läst denna artikel och fått veta att man inte är själv i detta läge. Själv har jag precis nyss fått Alopecia Areata. Jag vet inte hur detta kommer att sluta. Min man säger åt mig att inte grubbla. Han bryr sig inte om ifall jag blir helt flintis eller inte. För honom är jag hans älskade hustru med eller utan hår. Själv tror jag att mitt bottnar i arv från mina föräldrar så tack för ett mycket bra inlägg.
Anette Gellerstedt
 
2007-06-28 10:25:13 - Maria Sterling
Tack
Mycket bra artikel. Jag har själv Alopeci Universalis sedan 10 år och är öppen med det. Har medverkat i flera artiklar för att lyfta fram samma som Camilla säger. Det är insidan som räknas. Se det positiva i att kunna byta frisyr när som helst. Jag kan ha olika varje dag på jobbet ibland.
 
2007-06-19 13:45:29 - Madeleine
TACK!!!!
En människa med så mycket styrka och värme kan bara få underbara barn, med eller utan hår.
 
2007-04-10 16:38:11 - "Wilma"
:)
det känns bättre när det finns någon som förstår och vet vad detta innebär. jag ska snart fylla 16 år och har haft Alopecia areata sen jag var 14.
 
2006-06-13 23:37:48 - Siw Andersson
Ett stort tack
Efter 13 år i Alopeciförbundet Sverige, som det nu heter avgår jag i morgon som ordförande efter 10 år. Namnbytet beror på visst samarbete med de nordiska länderna. Jag vill tacka dig för denna informaion på nätet och är glad att du har samma åsikt som jag om dtress. Jag har nu varit helt utan hår i 53 år, men haft ett bra liv trots att jag för några månader sedan blev änka. Min man har aldrig brytt sig om detta med skalligheten och vi var gifta i 50 år. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn har inte ärvt alopecin. Vad jag själv fått den från vet jag inte heller. Nu tycker jag du skall se till att du får några goa bebisar med eller utan hår, men som du säger är risken mycket liten 0,7 % har jag hört. Men de finns tyvärr.
Tack för ett vettigt inlägg. Lycka till!
Siw ANDERSSON
SvAF
 
Kommentera denna artikel
Namn:
Rubrik:
Kommentar:
 
Har du något att berätta?
Har du något personligt att dela med dig av? Något som kan få andra att känna att dom inte är ensamma om sina livserfarenheter, sin sjukdom eller sina tankar. Mejla oss på info@sund.nu

Populäraste artiklarna idag
Håret är inte huvudsaken

Mest kommenterade artiklarna
Små frön av tvivel
Kärleken till en man som inte klarade av att leva
Att leva med MS
Ätstörningen som försvann

Nyhetsbrev
Anmäl dig till vårt populära nyhetsbrev »



















© Copyright 2010 sund.nu | Om cookies | Sitemap