Publicerad: 2005-12-01 Uppdaterad: 2007-07-26
Oroliga föräldrar skapar kräsna barn
Det finns många teorier om hur man på bästa sätt får sitt barn att äta. För att kunna välja rätt metod gäller det att bestämma sig för vilket mål man strävar efter. Många metoder leder bara till en kortsiktig lösning som egentligen inte gynnar barnets framtida ätbeteende.
 
Oroliga föräldrar skapar kräsna barn

Målet som alla föräldrar bör ha är att lära sitt barn att äta allsidigt, proportionerligt och med lagom tidsintervall. Det är förebyggande mot både övervikt, undervikt samt näringsbrist. Dessutom gynnar det koncentrationen och inlärningen. Immunförsvaret och motståndskraften mot infektioner hålls uppe. Ja, det är så vi ska fungera helt enkelt. Ska man då verkligen behöva lära barnen att äta rätt? Kommer det inte av sig själv med tiden?
Svaret är både ja och nej.
 
Alla barn föds med så kallad neofobi, det vill säga rädsla för nya livsmedel, maträtter, konsistenser osv. Det är därför vi börjar introducera vuxenmaten i form av smakportioner. Vi bör fortsätta att sträva efter att motverka denna neofobi under de första levnadsåren, eftersom det är då matvanorna grundläggs. Självklart räcker det långt med att föregå med gott exempel dvs äta allsidigt och hälsosamt själv, samt att planera tiderna för måltider väl. Det gäller dock att inte ge efter för barnets påtryckningar. Det är förälderns ansvar vad barnet äter, barnet kan inte axla detta ansvar själv. Föräldrars oro över att deras barn inte äter som de borde kan ibland leda till att barnet inte lär sig att äta allsidigt.
 
Mutor, hot och andra fallgropar
Alla är väl överrens om att mutor och hot inte är det bästa, till exempel ät upp fisken annars får du ingen glass efter maten. Barnets uppfattning om att fisk är något konstigt förstärks.
Tänk om man vände på det istället, ”Ät upp glassen annars får du ingen god fisk sedan”.
 
En annan metod är att bara låta barnet vara och låta det äta det som passar utan kommentar. Fördelen med denna metod är att måltiden blir lugn och fri från tjat.
Visst, ingen vill väl skapa en måltidssituation som upplevs som kravfylld av barnet? Denna metod är dock (tyvärr) en alltför lättvindig utväg för föräldrarna på samma sätt som ”fri uppfostran” och den hjälper inte barnet att komma över sin neofobi.
 
Tänk långsiktigt – inte bara på den aktuella måltiden
Man ska inte heller nöja sig med att rädda måltidens eller dagens energinnehåll genom att erbjuda extra mycket mjölk och smörgås, vällingflaskan eller ett mumsigt mellanmål lite tidigare så att inte barnet ska behöva gå omkring hungrigt. -”Gud förbarme”. Vissa anser till och med att det är bra med efterrätt ”för då får barnet åtminstone i sig någonting”. Detta leder bara till att barnet inte inser behovet av att äta maten. Här måste man komma ihåg att ett friskt barn, som erbjuds mat med regelbundna mellanrum, inte frivilligt väljer att svälta ihjäl.
 
Ett stort misstag många gör är att servera den mat de vet att barnet tycker om till exempel köttbullar och makaroner, falukorv och mos osv. Dessa maträtter behöver nästan inga barn öva sig på att tycka om, dessutom är de inte de nyttigaste maträtterna. Barn som är uppväxta på sådan här mat fortsätter ofta att vara förtjusta i det, och man kan tänka sig att det finns risk att bli överviktig som vuxen om man ensidigt hänger sig åt dessa rätter.
 
Om familjen äter stekt fisk ska inte barnet äta fiskpinnar och familjen ska inte äta fiskpinnar för barnets skull. Ett barn kan behöva smaka på ett nytt livsmedel eller maträtt upp till tio gånger innan det accepteras. Därför gäller det att inte ge upp när tallriken flyger iväg, utan att fortsätta erbjuda samma maträtt med jämna intervall.
 
Pedagogiska måltider
En grundläggande princip för vad barn gillar är det som serverats ofta och vid tidig ålder, allt nytt är mer svårätet. Risken finns att kosten kommer att bestå av välling och smörgås alldeles för länge. Ett nytt problem är att då vi slutar med smakportionerna börjar vi med barnmat på burk samt gröt och välling.
 
Det innebär ofta att barnet inte äter samma mat som resten av familjen. Kanske inte heller samtidigt med familjen? Då är det inte så lätt att visa barnet hur man äter. Barnet missar alltså hela pedagogiken i att studera hur vuxna äter. Upplevelsemässigt fungerar burkmaten också sämre än den hemlagade barnmaten. Det mesta är ihopblandat till en enda röra och barnet kan inte via synen förstå vad det äter. Smakerna presenteras inte var och en för sig och det försvårar smakupplevelsen. Summan av detta är att barnet inte utvecklar sitt smaksinne och smakminne och därmed minskar sin neofobi. Om man inte vet att det var morot, potatis och kött man åt i grytan igår är det ju inte lättare att äta morotssoppan idag.
 
Det är för tidigt att sluta matträna då barnet lärt sig äta barnmat, gröt och välling. Barnet behöver fortsatt hjälp i övergången mot vuxenmaten. Hemlagad mat kan lätt anpassas efter övriga familjens mat och chansen är större att hela familjen äter tillsammans, om alla äter samma mat.
 
Gröt, välling och smörgås
Havregrynsgröt är den nyttigaste frukosten både för barn och vuxna, så lägg mycket kraft på att lära barnet uppskatta den. Görs fortfarande bäst av att föregå med gott exempel själv.
 
Ett annat knep är att introducera gröt innan man börjar med välling. Välling är ofta mycket lättätet och risken med välling är att den konkurrerar ut gröt, smörgås, fil, till och med lunch och middag. Välling tilltalar barnets neofobiska läggning. Det känns tryggt helt enkelt. Varför sitta på en stol och försöka äta något nytt, svårtuggat och kanske farligt om jag kan få mamma att ge mig vällingflaskan så jag kan ligga och snutta nästan som då jag ammades? Vällingen blir ofta en räddningsplanka både för barnet och för föräldern.
 
Dessutom fungerar barn som vi vuxna, det vill säga det som är fett, sött och lättuggat är lättare att acceptera. Om vi inte medvetet introducerar nyttiga livsmedel är inte chansen så stor att barnet självmant lär sig uppskatta dessa.
Mellanmålssmörgåsar brukar också vara en lättäten favorit bland barn. Om ett barn vet att det får äta hur många smörgåsar det vill till mellanmål är det väldigt enkelt att stå över lunchen. Likadant är det för de yngre barnen som serveras en flaska välling som komplement till lunchen. Detta hjälper inte barnen att komma över sin neofobi, tvärtom uppmuntras de till att fortsätta med detta beteende långt upp i åren.
 
Ett barn ska erbjudas måltider med jämna mellanrum, men om det själv väljer att inte äta sig mätt får det stå sitt kast. Det är viktigt att barn serveras två lagade mål mat varje dag, det vill säga lunch och middag. Därutöver behövs frukost, två mellanmål samt kvällsmat.
 
Kräsna barn
Många föräldrar upplever att deras barn är litet i maten. Självklart är det normalt att då bli extra mån om att barnet äter. Det behöver inte vara så att barnet i verkligheten är litet i maten, det kan vara så, att barnet helt enkelt är kräset. Då maträtten passar vräker barnet i sig, eller så äter barnet alltid potatis och sås. Ett barn som tillåts äta sig proppmätt på sina favoritlivsmedel, utan att ens smaka på den övriga maten kommer inte självmant lära sig äta allsidigt.
 
Många kräsna barn kan till och med vara riktigt runda och på gränsen till överviktiga. Ändå är föräldrarna oroliga. Föräldrarna inser inte att deras barn snabbt förstår vilken makt det har över dem. Barn som kan styra sina föräldrar på detta sätt kommer att fortsätta vara kräsna helt enkelt på grund av att det ges dem den möjligheten.
Fakta:
Vilken metod är då den bästa och vad ska man tänka på för att den ska fungera?
Den bästa metoden är att erbjuda en varierad kost på regelbundna tider. Dessutom finns några gyllene regler:
 
1. Håll måltidssituationen lugn och harmonisk.
2. Bordsskick är inte lika viktigt som goda matvanor.
3. Servera alltid grönsaker till maten.
4. Ät själv av allt och beröm gärna kocken, även då det är du själv.
5. Servera inga efterrätter till vardags, en bit knäckebröd efter maten gör att måltiden blir komplett. Brödet ska inte vara en muta, hot eller chans att äta sig mätt. Frukt efter maten kan vara alltför lockande.
6. Låt inte barnet dricka sig mätt. Vatten är bästa måltidsdrycken.
7. Då det gäller kommentarer om maten finns det några bra mantra som tål att upprepas på ett trevligt sätt och i allmänna ordalag:
- Här äter vi all sorts mat eller Här försöker vi äta all sorts mat.
- Här smakar vi på allt, så att vi lär oss vad det smakar.
- Grönsaker är nyttigt.
- Man behöver inte älska all mat, men man kan äta lite ändå. Annars blir man hungrig och trött.
- Ät lite, så att du orkar leka sedan.
 
Så småningom lär sig barnet att det inte finns några genvägar och kommer då att bli mer motiverat att äta den mat som serveras. Nu fortsätter utmaningen med att variera kosten och att laga hälsosam mat eftersom det är nu de goda matvanorna grundläggs.