Publicerad: 9/24/2006
Jag blev kär i en alkoholist
Lena kommer förmodligen aldrig att våga lita på Mats helt och hållet. Han har inte fått något återfall sedan han slutade att dricka, men hon får sina återfall, av kontrollbehov.
 
Jag blev kär i en alkoholist

Lena heter egentligen någonting annat, hon vill vara anonym eftersom hon annars tycker att det är svårt att vara helt öppen. Även om hon och hennes man har flyttat, och brutit nästan alla gamla bekantskapsband så finns det en ny bekantskapskrets omkring dem som inte känner till deras bakgrund.
 
I början av deras relation så drack han en drink per dag i Lenas sällskap, men han drack oändligt mycket mer som Lena inte visste om. Hon kände ibland att han luktade sprit, men eftersom hon aldrig egentligen upplevde honom som påverkad så trodde hon att det inte var så allvarligt.
 
Sakta gick det upp för Lena att han drack regelbundet, men han verkade ha det under kontroll. Han var alltid vänlig och nästan överdrivet hjälpsam. Ibland trodde hon att han drack för att han var osäker när han träffade henne. Andra gånger trodde hon att det var för att han var ensam och olycklig, och att det skulle upphöra om han kände sig älskad. Men ganska snart kände sig Lena otillräcklig. Hennes kärlek var inte tillräckligt stor för att kunna konkurrera ut spriten.
 
-När jag började förstå hur det låg till med drickandet, tog jag upp det med honom. Han förnekade det förstås. Men det var också en del konstiga vändningar i humöret, som fick mig att inse att han var beroende. Han kunde vara hur snäll och hjälpsam som helst, och andra stunder var han vresig och elak. Ibland blev han arg för minsta lilla sak, berättar Lena.
 
När Lenas dotter sa att han luktade sprit sa Lena att det var hans rakvatten. Hon visste att dottern hade rätt om spritlukten, men förnekade det. Lena är inte riktigt säker på om det var med avsikt att skydda honom, dottern eller rent av sig själv. Hon förstår nu i efterhand att hon var medberoende. Mats missbruksproblem behöll de för sig själva, hon och han, ingen annan fick bli inblandad.
 
Men Lena ställde villkor. Mats blev arg. Tog bilen och åkte iväg, och blev stoppad i en poliskontroll.
 
-Körkortet rök direkt. Polisen gav honom två alternativ behandlingshem eller en månad i fängelse, säger Lena.
 
Mats valde fängelse. Han ville ta sig ur beroendet på egen hand. Mats arbetsgivare erbjöd psykologhjälp som han använde sig av några gånger, annars var det nog på grund av Lena han klarade av att sluta dricka.
 
Trots att det ser ut som om det var enkelt för Mats att ta sig ur sitt beroende så var det inte det. Både Lena och Mats har fått göra radikala förändringar i sina liv för att klara det. De har flyttat, bytt jobb, brutit banden med gamla vänner och bekanta. Sett till att det inte finns något systembolag eller någon krog i närheten där de bor. De kan inte medverka vid sociala tillfällen där det förekommer alkohol. Och så kom strupcancern som ett brev på posten. Läkarna trodde att han hade tre till sex månader kvar att leva.
 
-Det kändes som ett totalt nederlag. Det var så orättvist med tanke på vår kamp och alla våra uppoffringar, fortsätter Lena.
 
Kampen fortsatte och idag är Mats fri från cancer. Helt frisk kommer han aldrig att bli, både alkoholen och cancern har satt sina spår i Mats kropp.
 
-Han har fått betala ett högt pris för sitt drickande, menar Lena.
 
Lena känner att hon förmodligen aldrig kommer att våga lita på honom helt och hållet. Hon vill kontrollera honom hela tiden, av rädsla för att han ska ställa till det för sig. Trots att det har gått flera år nu sedan han slutade dricka så är Lena väl medveten om att det behövs så lite för att trilla dit igen. Dessutom går ju livet hela tiden upp och ner, och vid minsta lilla motgång känner Lena att hon måste vaka över honom.
 
-Jag önskar att jag kunde känna ro, och vara säker på att historien aldrig mer kommer att upprepa sig, säger Lena.
Fakta:
Symtom på medberoende
Att vara medberoende innebär att man förnekar, manipulerar, döljer och vilseleder för att skydda någon som missbrukar droger. Det är samma beteende som den alkoholberoende har, enda skillnaden är att den som är beroende skyddar sig själv istället för någon annan.
 
För den medberoende finns det ett liv innanför hemmets dörrar, och ett helt annat utanför hemmet. Utåt döljer den medberoende sina känslor av kaos, oro och nedstämdhet. Den som är medberoende uppfattar sin situation som omöjligt att ta sig ur, och att den som är beroende kommer att gå under om den blir övergiven.
 
Hos den medberoende försvagas gradvis tilliten till sig själv och andra människor. Att ”vara duktig”, och högpresterande i olika sammanhang utanför hemmet, blir ett sätt att försöka kompensera en svag självkänsla. Ofta uppstår också ett behov av att bli uppmärksammad av andra människor, eftersom den medberoende inte får den uppmärksamheten i hemmet, där den beroende kräver all uppmärksamhet.
 
Medberoendet beror på att man under en längre tid gradvis flyttat gränserna, och att missbruket har gått väldigt långt innan man inser att man sitter fast i en missbruksrelation. Det finns många skäl till varför man står ut med en missbrukare - i en familj är det ofta för barnens skull.
 
Ett medberoende kan ge sig i uttryck i psykosomatiska reaktioner, till exempel problem med magen, sömnen, hjärtat, spänningshuvudvärk, migrän, rygg- och nacksmärtor. I värsta fall kan det i sin tur bidra till att den medberoende försöker lindra sina smärtor och sin oro med smärtstillande- och lugnande medel. Där finns också en risk att själv bli kemiskt beroende.
 
Den som är medberoende är oftast familjemedlem med den beroende, men det kan också vara en vän eller arbetskamrat som känner till missbruksproblemet, men inte försöker ta itu med det på ett konstruktivt sätt.
 
Som anhörig till en alkoholberoende blir man oftast anklagad för att vara kontrollerande, men det är en skillnad mellan att kontrollera och att sätta upp gränser för vad man kan tolerera. Alla har en gräns, om gränsen sakta flyttas och man själv börjar må dåligt av det så är det dags att ta itu med situationen.
 
Det är ofta mycket smärtsamt att ta itu med ett beroendeproblem, men det är ännu mer smärtsamt att fortsätta med ett medberoende.